Nu har det gått ytterligare ett år när man på grund av coronapandemin inte kan fira Valborg.

Det är inget som drabbar oss personligen, då det var många år sedan vi besökte nån brasa.

Det är ändå ganska skrämmande hur smittan fortsätter att spridas, trots alla restriktioner.

Hörde på radion i morse att 86% av alla över 65 år i Dalarna nu fått minst sin första spruta. Det borde ju låta ganska betryggande för oss gamlingar, men är det ju inte när vi fortfarande både riskerar att bli smittade, vara smittbärande och smitta andra, trots vaccin.

När man sen läser om vuxna friska människor som nekar att ta emot sin vaccinering, så undrar man ju hur fortsättningen på smittan kommer att bli.

Nog om detta.

Idag har det mest varit en gråkall dag med max 8 grader.

Både Berra och jag har varit i trädgården i omgångar i korta stunder.

Jag har grävt klart potatislandet, så nu gäller det bara att få ner pärerna också.

Har också travat upp den ved som Berra sågat, det blev två rågade skottkärror av äppelträdets grenar.

Till skogs med hundarna har vi naturligtvis också varit.

Gick åter runt och kollade hur mycket som avverkats, det är mycket! Framför allt är det på ett väldigt stort område.

Vad tittar dom på?

Jo, på Berra som står med godis i handen.

Våra små rumpnissor.

Bättre att klättra på björkstammarna, än tallarna som är kådiga. Onyx var väldigt förtjust i att knapra på det ljusa träet innanför nävern.

Här har en vidfälld tall blivit omhändertagen, den fanns utanför avverkningsområdet.

"Våra" spårmarker är fortfarande nästan intakta, trots avverkningarna.

Idag fick jag en bild på pappa Felix med lilla dotter Charlie.

Halv 8 i morse åkte jag till Hedemora och lämnade tillbaka Falcon till Gabbi, som arbetat natt.

Eftersom jag hade Maya och Onyx med i bilen så fortsatte jag till Tjärnan för promenad.

Då var det strålande sol, men fortfarande med markfrost efter den kalla natten.

Onyx har sin vana trogen sprungit sig helt flåsig.

Vi kunde sitta på altanen och f.m.-fika i solsken, men sen började det mulna på och kom även några regnstänk mitt på dan.

Jag började skura entrén, men ryggen protesterade ganska snart av den obekväma arbetställningen.

Det är ofattbart att det vitmålade kan bli så grönt för varje år.

Några asterplantor skolade jag till egna krukor.

Medan jag höll på med mitt så var Berra ute och eldade och fortsatte att såga bitar till ved av äppelträdet.

Igår, när Jag var i Uppsala, så hade Berra räfsat gräsmattorna. Jag är inte så pigg på att han gör såna saker när han är ensam hemma, eftersom jag vet att han kan få rejält ont i bröstet.

I morse kl 8 startade jag min resa till Uppsala.

Halv 9 hämtade jag upp Gabriella vid Hööks i Avesta (där hon skulle börja arbeta kl 14).

Efter att jag körde fel i Uppsala (igen) så hann vi precis fram till den tid vi skulle vara på SLU (10.20)

Alldeles otroligt trevliga människor tog emot oss med tacksamhet för att vi ville göra testet. Men minst lika tacksam var jag för att vi fick göra den.

Helt kostnadsfritt dessutom. Att det inte registreras på SKK, gör mindre tycker jag, för det finns ändå ett resultat som man kan ta med sig i sitt avelsarbete.

Det är ett andningstest som görs på trubbnosiga raser som fralla, bostonterrier, mops och engelsk bulldogg.

Normalt släpps man in en och en, men eftersom alla tre hundarna var min uppfödning och vi samåkt dit, så fick både Gabbi och jag vara kvar under testen.

Jag slapp dessutom ha munskydd eftersom jag är vaccinerad. Skönt, för jag har verkligen svårt för dessa.

Bilderna som följer är jättedåliga på grund av att ljuset i lokalen var helt fel, i alla fall för min mobilkamera.

Vi började med att väga hundarna, Falcon 13,4 kg, Onyx ynka 9,5 och Maya 12,1 kg.

Falcon stod först på tur, lugn som en filbunke.

Veterinären lyssnar på hjärta och lungor, sen lyssnas det på andningsljuden med både stetoskop Och ljudinspelning.

Sen var det dags att springa i rask takt med sin hund i 3 minuter och lyssnandet och mätandet gjordes om direkt efter det. 

Onyx var ganska uppspelt och hässjade en del, men det påverkade inte hennes andningsljud.

Veterinären avlöste mig i springandet när det var dags för Maya.

Vi fick så mycket beröm för våra sunda, trevliga och väluppfostrade  (hmm) hundar.

Andningen mäts sedan på en skala 0 till 3.  Alla tre hundarna hade 0! 

Strax innan Gabbi skulle börja arbeta kl 14, så släppte jag av henne vid Hööks. Jag tog sen med mig Falcon hem, eftersom Gabbi skulle ut på  ytterligare ett arbetspass i natt, på sitt andra jobb. (Hur fasen orkar den tjejen?)

Det blev lindrigt sagt full rusch här hemma när tre vildingar brakade loss, mattorna for som dammtrasor genom huset.

Efter ett par timmar så hade dom lugnat ner sig så pass att det t.o.m gick att fota dom utomhus.

Dom kommer nog sova ganska ovaggade i natt.

Med avbrott i både i vårvärme och arbetslust, så är det ganska trist just nu.

Det har varit för blåsigt och kallt för att min rygg ska klara av att göra nånting utomhus.

Det enda man kommer ut nu är skogsturen med hundarna och det är med vinterjacka på.

Hundarna busar ju även inomhus.

I morgon ska jag och Gabbi åka till Uppsala med våra hundar för andningtest som utförs på SLU.

Maya fick stå ut med att bli badad, hon har rullat sig så mycket i både jord och gräs, så badet var verkligen behövligt. Dessutom fäller hon fortfarande massor av hår.

Jag klippte även hennes klor efter badet. Som synes var dom väldigt långa.

Idag har det varit lite mindre kallt (7 grader som mest) och inte heller blåst så mycket. Så jag har varit ute och grävt lite och Berra har, äntligen, fått lov att räfsa lite i gräsmattan på framsidan.

Helst vill han börja kratta samma dag som snön är borta, så jag får bromsa honom så det får torka upp lite först.

Trots en del sol och snön borta, så är det ingen värme. För det stormar kraftiga nordanvindar. Bara ca 7 grader idag.

Igår mådde Berra så dåligt att han låg mest hela dan. Det innebar att jag bara tog hundarna på promenad till sjön.

Det krusade ordentligt på vattnet i den kraftiga vinden.

Men idag var vi som vanligt till Tjärnan igen. Hela veckan har vi hört skogsmaskiner så vi har gått på andra stigar än där vi för det mesta går.

Men idag var vi upp till platsen där vi brukar gå och kunde se avverkarnas framfart.

Stenar, som vanligt kan man hoppa upp på dom.

Hela kilometervarvet runt, låg det timmer efter avverkningen. Men tack o lov bara gallring inget kalhygge.

Så på de flesta ställen där vi brukar lägga spår blir inte så påverkade. Såvida inte avverkningen eskalerar nästa vecka.

Idag är det två år sen Onyx och hennes syskon kom till världen.

Jag har hela tiden sagt att det var min sista kull, men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Så det kanske ändå blir parning i juli när Onyx väntas löpa nästa gång.

För man kan ju inte annat än längta tillbaka till den här tiden. Från vänster, Morris (Opal), Onyx, Falcon (On Gard), Duchess (Ozo) och lille Gösta (Onion). Namnen är vad dom kallas för hos sina ägare. Stamtavlans namn har bara Onyx. 

Den onödiga snön som föll så rikligt igår är det inte mycket kvar av idag, det droppar från taken och med solens hjälp är det sista nog borta under dan.

Sen kan man väl hoppas att vi slipper få nån mer snö och att våren kan komma nu på riktigt.

Som det snöade våldsamt i morse och en bit in på förmiddagen.

Jag hade bestämt träff med Gabbi i Hedemora för att åka till Skinnskatteberg och se på Joannas valpar i senaste kullen.

Det var meningen att jag skulle köra med vår bil, men med en halv dm snö på vägbanan och sommardäck, så var jag glad att Gabbi körde i stället.

Kanske borde vi stannat hemma, men vi var båda så sugna att få se valparna och även prata hund ett tag med Joanna.

När vi sen åkte hem hade det mesta av snön töat bort och vägbanorna var rena igen.

En hel hög med ljuvliga knappt 8 veckor gamla valpar.

Joannas syster kom in med nybakade frallor och kaffe. Jag hade med mig hallonkaka och bullar, det det blev ett riktigt fikakalas.

Omgiven av kärlek, jag med polska valpen i knät och Joanna med en av de små, mellan oss är det Ester och Frank, men jag vet inte vilken som är vilken på bilden. Längst till höger min namne Kiki. Utanför fönstret ser man snön som fallit.

Den polska valpen La Furia Roha Mamacita, kallad Bebis än så länge. 6 månader gammal, otroligt lovande i mina ögon med fantastiska vinklar och vackert huvud,

Hon hade varit med Joanna och målat i stugan dan innan, så hon hade vit färg bl.a i morrhåren.

När jag var hemma i Hedemora igen, så passade jag på att handla.

Bl.a köpte jag lite blommor. Det är inte ofta jag har rosor, det brukar mest vara tulpaner på våren.

Medan jag sitter vid datorn och kollar post och nyheter så har jag ju hundarna nära mig.

Det är kul att studera dom, det gör Maya här, alltså studerar Onyx, som fått ett bäddarfnatt i den andra hundsängen.

Onyx hade redan hållit på ett tag när jag kom på att filma henne.

Så, nu är hon klar, full med ludd på huvudet och i öronen, från dammiga fällar. 

Sen somnade hon.

Vackert väder även idag, så nu ska jag ut och gräva lite. Har tagit mina värktabletter, så jag ska väl klara en liten stund i alla fall.

Det är enkelt att ha mobilen i fickan så man kan ha en bok med sig i trödgården. Just nu lyssnar jag på Död mans grepp. Jag har lyssnat på ganska många av Peter James böcker och kommer nog fortsätta tills jag hört dom alla.