Gråkallt väder även idag, dessutom lite kallare med -6 grader. Men fortfarande helt OK om det håller sig runt dom graderna.

Det blev bara en promenad till sjön och runt i byn, då är det mest koppel som gäller.

  och 

Nån snö har vi inte, men Berra sopar frosten av trappan, som annars blir väldigt hal.

Jag satte lite enklare adventspynt, dessvärre var jorden i krukorna frusen, så det gick inte att sticka ner risen, så dom blåser väl åt fanders sen.

Idag, när det är första advent, så är det en tydlig påminnelse om att julen är i antågande.

Jag känner mig lika ruggig som vädret utanför fönstret. Jag skulle gjort i ordning för advent utomhus i krukorna på trappen, men det blir lika ogjort, som att åka och spåra, som jag också hoppade över idag.

Det är -4 grader och som sagt väldigt grått.

Jag har tänt en brasa i kaminen, hundarna gottar sig i värmen, medan Berra ser skidåkning på TVn.

Jag lyssnar som vanligt hellre på en ljudbok.

Just nu tredje delen av serien 7 systrar 

Kanske, men bara kanske, ska jag gå och sätta en pepparkaksdeg.

Även dags att göra mat. Det får bli fläskytterfilé med svampsås och ugnsbakade rotfrukter.

Det känns som hundarna får nöja sig med en promenad till sjön idag.

Minusgrader i morse, men bara -3.

Jag plockade fram adventsstakarna och kollade vilka som fungerade även i år.

En lyste inte, men alla andra fungerade.

Jag skulle ha bakat lussekatter, men min högra axel tyckte nåt annat, så jag fick nöja mig med att göra vaniljhorn och gaffelkakor.

Sen blev det en tur till skogen för att gå med hundarna. Tog inga bilder idag, så det får bli gårdagens bilder.

Många träd ligger som ett plockepinn i skogen efter stormandet som var för ett tag sen.

I dag har jag ringt och grattat ett barnbarn, för Ludwig fyllde 21 år.

Man blir så påmind om denna pågående pandemi. Inga resor nån stans. Och det är bara att konstatera att vi liksom många andra får fira julen ensamma i år.

Åh vad mina dagar är lika.

Går upp halv 8, oftast efter att ha sovit dåligt.

Efter frukost blir det lilla gjort, som jag tänkt göra den dan.

Idag blev det en tvättmaskin och sen hängning av den tvätten.

Tvättade två fönster i stora rummet, men bara invändigt. Vädret så milt igen, +9 grader och mulet.

Sen sitter jag vid datorn fram till 11-fika.

Hundarna håller mig sällskap vid datorn i sin nya bädd.

Spelar Wordfeud med några likasinnade. Lyssnar samtidigt på ljudbok.

Igår lyssnade jag klart på Glöm inte att låsa. Jag har råkat lyssna på många böcker om misshandlade kvinnor i nära relationer. Vet inte varför det blivit så. Men den här boken var bra.

Catherine Bailey är ung, singel och festar hårt med sina vänner på helgerna. Känner hon sig attraherad av en man tvekar hon inte att ge sig in i leken. Men när hon träffar Lee blir det snabbt allvar. Han är snygg, karismatisk och spännande - det är nästan för bra för att vara sant. Inte bara Catherine utan också alla hennes väninnor faller som käglor. Vilket kap!

Deras passion är himlastormande, Lee uppvaktar Catherine som ingen man tidigare gjort, men snart får hon uppleva hans dåliga humör och en skrämmande brutalitet. När kommer han att höra av sig härnäst? Vem är han egentligen?
Att Lee är en man med makt står klart. Deras relation blir alltmer oförutsägbar och Catherine känner sig osäker, hon har en kuslig känsla av att någon rotar bland hennes saker. Inte lämnade hon fönstret öppet? Och inte låg boken där när hon gick till jobbet i morse? Hon kontrollerar gång på gång att fönster är stängda och dörren är låst när hon går ut. Och sedan kontrollerar hon igen och sedan en gång till. Tvångstankar och ritualer tar över hennes liv, stjäl hennes tid och inre ro. Catherine känner sig hotad till livet.
Långsamt bryts hon ner. Catherine förvandlas från en festglad och självsäker ung kvinna till ett nervvrak med tvångsbeteenden utan någon som helst självkänsla. Hon försöker tala med goda vänner om det som händer men blir inte trodd - de känner Lee och dyrkar honom. Inte skulle han bete sig på det sättet? Hennes liv blir outhärdligt, hon litar inte på någon, har ingen att vända sig till.
Catherine ser till slut ingen annan utväg än att fly. Men det hon tror sig ha undkommit en gång för alla kommer att upprepa sig.

Boken jag börjat lyssna på idag är Hans Rosenfeldts Vargasommar

Ny kriminalserie av Hans Rosenfeldt - skaparen till tv-serierna Bron och Marcella.

En död varg. En blodig gänguppgörelse. En kvinnlig lönnmördare. På ett par dygn vänds tillvaron upp och ner i Haparanda och polisen Hannah Wester förstår att detta inte blir en sommar som alla andra.

En varg hittas med rester av en människa i magen. Den avlidne tycks ha överlevt en blodig massaker i Finland. Hur och varför hamnade han i skogen utanför Haparanda? Polisen måste vända på alla stenar för att ta reda på vad som hänt. Tiden är knapp, det finns andra som är minst lika intresserade. Som ryska Katja.
Plötsligt blir den lilla gränsstaden platsen för en kedja av brutala händelser som är värre än något Hannah Wester och de andra vid Haparandapolisen kunnat föreställa sig.
Vargasommar inleder en ny kriminalserie av Hans Rosenfeldt som också får stor internationell lansering.

Efter fika åker vi till skogen med hundarna, så även idag.

I skogen plockade jag en kasse med mossa och kvistar, för att pynta till advent.

Sen hjälptes vi åt, Berra och jag, att sätta upp ljusslingan vid entrén. Den fungerade även i år.

Maten, som jag bara lagar en gång per dag, oftast vid två-tiden, bestod idag av ris och resterna av kycklinggrytan som vi åt häromdagen.

Sen gör jag inte nåt mer, kollar nån serie på Play eller Netflix.

Just nu är det mest Modern och dottern på SVT Play, som verkar ha hur många avsnitt som helst.

Jag tittar inte mycket på TV, efter nyheterna och ibland nåt program som börjar kl 20, så lyssnar jag hellre på ljudböcker. Det tär inte heller på ögonen.

Den som säger att jag gör mycket kan ju se här att jag egentligen är en lat person, som bara gör det jag har lust att göra. (OK, med ett visst mått av dåligt samvete, för jag borde göra mer)

I söndags när vi var ute och spårade såg jag att Maya hade fått ett hornhinnesår på sitt vänstra öga.

Jag hade sett redan på lördagen att ögat rann lite, men då upptäckte jag inget sår.

När jag ringde till veterinären igår, så hade han ingen tid, men i morse direkt när kliniken öppnade kl 8 så fick jag komma dit.

Vi åkte senare till Säter och hämtade ut ögonsalva. Då hade vi först gått promenad i Tjärnan.

Såret var varken djupt eller stort, så det borde vara läkt på den vecka som hon ska ha behandling.

När vi ändå var i Säter så gjorde jag nåt som jag verkligen inte gör ofta. Jag gick in på Annas konditori och köpte varsin bakelse, som vi nu klämt i oss efter maten. en nåt måste man få kosta på sig i dessa trista coronatider.

På tal om Corona, så pratade jag med yngste sonen igår och jag skulle tro att han fått Covid-19.

Han har varit lite förkyld i ca en vecka, men nu hade han helt tappat luktsinnet. På torsdag har han tid för att bli testad.

Nu i helgen fick himlen ytterligare en hundstjärna, då jag fick meddelande om att Kash fått sluta sina dagar.

Detta var nog den sista av mina uppfödda boxrar, som nu är borta. Travarens Kash Pay "Kash", som i nästan 13 år levt ett mycket bra liv hos Nils med familj i Skara. 

En liten brasklapp får läggas in om två av hans kullbröder, som jag helt tappat kontakten med, då ägarna inte svarat på mina förfrågningar (för flera år sedan).

När man går med hundarna i skogen så ser man resultaten av förra veckans stormande.

Det ligger massor av omkullblåsta tallar på stigarna.

Här fick jag runda trädets rot för att komma fram.

Träden som rasar över bilvägarna är så klart borttagna, men i skogen ligger många kvar.

Många tallgrenar har också blåst ner. Hundarna har nu hur mycket grenar som hels att bära och bita i.

Idag har det inte blåst alls, inte varit så kallt heller. + 6 grader och en hel del sol.

Idag kom äntligen den mjuka bädden som jag beställt för många veckor sen. Hundarna älskade den från första stund.

Båda somnade per omgående.   

Idag bjöds vi faktiskt på en del sol, men fasen så det blåste. + 3 grader på morgonen, som sen ökade till ca 6 plus under dan.

Berra mådde inte bra, med yrsel och illamående, tyvärr värre än vanligt verkade det som, så han stannade hemma när jag åkte till spårträffen till kl 10.

Anna var där idag också (Jocke var hemma, han var dålig). Hon la spår till Maya och Onyx.

Jag la spår till Annas hundar Penny och Egon.

Idag hade jag ett annorlunda upplägg för Maya. Anna fick lägga ett ca 250-300 m långt spår utan apporter på vägen, bara ett slut.

Maya har ju ibland svårt att gå igång efter en markerad apport, så jag tänkte skippa dom helt den här gången.

Det blev väldigt intressant, för Maya letade efter apporter på såna ställen som dom brukade finnas, i rishögar, vid stubbar och liknande och där Anna stannat till för att fundera vilken riktning hon skulle fortsätta.

Vid ett tillfälle stannade Maya och hoppade upp mot en trädstam flera gånger. Det var snitseln högt upp i trädet som hon markerade. Så klart att hon fick sin belöning då.

Anna har selat på Penny inför spåret.

Och sen bar det iväg.

Vissa av hundarna hade större problem än andra av den kraftiga blåsten, men alla fixade att ta sig till spårsluten.

När jag var hemma igen så gjorde jag en mustig köttgryta med mycket morötter och lök i.

Berra kom upp från sängen så pass att han åt och fortsatte sen att stanna uppe för att titta på travet på TV.

Såg att det var vitt ute när jag steg upp i morse. En dryg cm snö hade det kommit under natten.

Onyx var lycklig och provade att göra "sälen" under syrenhortensian. Som hon kämpade för att sno runt hela sig i snön.

Även om det var vitt ute i morse, så försvinner det nog snart för det har redan börjat töa.