I morse var det -6 grader, men nu är det bara -1 och det har börja snöa.

Det kan man ju tycka är både bra och dåligt. Bra om det blir lite snö på vägarna så man kan få sparkföre igen, dåligt om det blir för mycket för då kan man inte åka spark på sjön och jag måste kanske skotta.

Igår var det mest grått, men solen visade sig ändå ett tag, lagom när jag och hundarna var ute.

Det var så mycket vatten på sjön igen, efter helgens milda väder, så det var ingen idé att ge sig ut där.

Det blev bara promenad till badplatsen

Maya och Triss ivrigt sysselsatta med att leta harskit och kalasa på densamma.

I morse satt Maya på Berras plats i kökssoffan och "pratade" uppfodrande till mig som satt mitt emot och läste morgontidningen.

Idag har Berra magsjuka (alltid är det något) så han ligger. Han kräks inte, men får springa på toa stup i kvarten.

Jag väntar på att Elga ska komma. Jag ska försöka hjälpa henne med datorn igen, nu när hon fått nya uppgifter från Telia med posten.

Innan dess får jag ta en promenad till affären här hemma. I morse hade vi slut på både filmjölk och vanlig mjölk, så det blev en omelett, macka och te i stället.

Måste bara visa vilken söt liten portmonä/väska som jag köpte på DollarStore när vi var i Borlänge senast.

Det blev två stycken. Dom är av mjukt lite sammetsaktigt tyg, diametern är bara 11 cm. Har en liten dragkedja mellan öronen så man kan öppna. 

Grått ute och grått i bröstet. Men jag får säga som Linda, vars familj har det så svårt nu i sorgen efter Marre. Man kan inte älta nåt som man inte kan göra något åt.

Jag tog sparken igår till sjön. Fick bära den över vägen, men det fanns skoterspår i parken som höll.

Glansis var det nu efter töandet och återfrysning. Kontrasten på bilderna är lika grå och konturlös som vädret var.

Trots att det bara var ett par minusgrader, så var det inte alls skönt ute.

Det ser dessvärre precis lika ut idag.

Tur att jag har haft en del att göra, annars skulle mina tankar hela tiden kresta runt Marres fruktansvärda död och hans familjs förtvivlan.

I fredags kväll var jag på klubben och åt massor av god mat. 

Jag hämtade upp Kerstin på vägen dit, hann även lämna paket till Schenker och hasta in på ICA och köpa ett par tulpanbuketter, som jag ville ge till dom två som sliter mest för att göra den här kvällen på klubben trevlig för oss andra.

Vi var relativt många och långbordet var fullt åt alla håll.

Igår fick vi kärt besök, då Tobias, Erika och lilla Novalie kom på f.m lagom till 11-kaffet och sen stannade även över lunch till närmare kl 3. (Dom två större barnen var hos sin pappa)

Jag fick skämmas lite för jag hade missat att Novalie fyllde ett år samma dag.

En otroligt pigg unge, som vet vad hon vill. Snabb som en vessla for hon fram för att testa alla tänkbara luckor och dörrar för att se vad som fanns innanför.

Hundleksaker dög bra

Hundarnas prylkorg rensades så klart

Är det kexet eller Novalie som Maya vill åt?

Totalt orädd för hundarna.

Dags för lite mellanmål.

Till slut tog dock tröttheten över.

Jag tog promenaden med hundarna ensam, för travet började på TVn , så Berra blev bänkad där.

Tyvärr var det folk som hade lös hund vid sjön, så jag kunde inte gå dit och släppa hundarna. Dom fick nöja sig med koppelpromenad runt i byn (trist).

Till kvällen väntade vi matgäster. Det var systerdotter Regina med sambo Jerker, som jag bjudit hem på kroppkakor (matvalet var Reginas).

Kroppkakorna hade jag gjort på fredagen. Det var dom jävligaste jag nånsin gjort. Jag skulle gjort dom redan i torsdag, men då hann jag inte, så jag förberedde  bara, skar och stekte jag fläsket och löken och kokade potatisen och gjorde klar "degen". Ställde ut på bron över natten.

Men nu kom problemet, när jag skulle forma kroppkakor av degen på fredagen så gick det inte på villkors vis att få till en deg som gick hantera, den kladdade och kletade och fastnade på händerna . Jag tillsatte mer och mer och mer mjöl, men samma jäkla kladd hela tiden. Jag har aldrig varit med om det tidigare. Det blev de mest misshandlade och missformade kroppkakor nån nånsin har sett. Det var ett under att dom inte rasade sönder när dom kokades.

Som tur var smakade dom ändå OK. Några bilder bör icke visas.

Det blev lite TV-tittande efter maten.

Stjärnorna på slottet, har enligt min mening varit ovanligt underhållande den här omgången. Nu var det Johannes Brost som var sist ut. (Att det är text beror på att Berra hör så dåligt).

Idag blir det bara en vanlig lat söndag.

Jag fick ett SMS igår kväll som gjort att jag legat sömnlös halva natten och tänkt på familjen som igår miste sin hund på det hemskaste viset.

Det var Mayas bror Marre (Travarens Maharajah) som hade gått igenom isen i en å och drunknat.

Jag delar deras sorg och är så otroligt lessen. Marre fick inte ens uppleva sin 3-årsdag.

Vi kom iväg till Borlänge igår. Vi åkte direkt efter f.m-fikat  

Det blev en promenad med hundarna i Tjärnan på vägen in.

Som vanligt får jag aldrig allting uträttat som jag tänkt. Jag blir stressad, svettas, händerna darrar. Allting är så ljust så jag får ont i ögonen. Jösses, jag låter som jag håller på att få värsta psykbrytet. Så farligt är det naturligtvis inte, men jag gillar verkligen inte att gå i varuhusen.

Först var vi till DollarStore, där dom möblerat om totalt sen jag var där senast, varenda affär verkar möblera om sina butiker nu för tiden. Berra satt till en början kvar i bilen, men till slut kom han in för han undrade om jag tuppat av nånstans när det tog sån tid.

Så var vi in på Clas Ohlson för att kolla efter en fläkt att sprida braskaminens värme med.

För att slippa gå runt i den gigantiskt stora affären och leta på måfå, så gick jag till informationsdisken för att få hjälp, där fick jag stå i drygt en kvart innan det blev min tur (det fanns bara en person där).

Det blev inget köp den här gången, men det fanns två olika fläktar, som kostade runt tusenappen.

Så var vi till IKEA, åt lunch där, köpte några småsaker. När jag köat 30 minuter bakom en storhandlare som fått problem vid kassan, så böt jag kassa och köade 10 minuter till. Håhåjaja!

Nu hade klockan hunnit bli 3. Jag ville egentligen bara hem fortast möjligt, men vi hade sagt att vi skulle titta in hos S-O i Romme så det gjorde vi. Fikade och pratade bort en timme.

Jag hade glömt att ta med mobilen. Så det blev inga bilder tagna i skogen med hundarna.

Jag kunde heller inte ta emot dom samtal som en allt ängsligare Elga ringde.

Hon trodde att det hänt oss nåt eftersom jag inte svarade på hela dan. Rart med omtänksamma vänner, men jag får ju dåligt samvete av att jag inte kunde höra av mig och lugna henne.

Nu ska jag åka till Elga och se om jag kan hjälpa henne med hennes dator (det var därför hon sökte mig igår). Jag kan ju försöka , men det känns ungeför som om en blind ska leda en blind   

Jag fortsätter att göra - ingenting.

Men sparkturen på sjön igår  var skön. Bara 2 grader minus och sol.

Det var ljusare än vad den här bilden antyder.

Vi tog oss mot den södra änden av sjön, det gick med god fart i isiga skoterspår.

Idag ska vi åka till Borlänge en vända, bara jag fått i mig 11-kaffe först.

Igår plockade jag ner sparken, som hängt i taket i förrådet.

Nu går det att använda den på sjön. Vissa ställen har för knölig is, andra fär mycket snö, men på dom flesta ställen går det bra att ta sig fram med sperken.

Dessvärre var det betydligt sämre ställt på vägen, som var sandad ända in i vägkanten.

Även på isen finns det spännande dofter att undersöka.

Varför måste vi stå här?

Vill ju hellre springa och busa.

Det blev en lite längre runda på sjön, tack vare sparken.

Annars fortsätter jag mitt lata vinterliv, får just ingenting uträttat, även om jag la ut några nya auktioner på Tradera.

Vi var ju och uppvaktade min gamla vän Elga igår som fyllde år.

Det var bara familjen (sambo, dotter och barnbarn) och Berra och jag som var där. Vi blev bjudna på massor av gott.

Började med smörgåstårta, som Elga gjort dan innan så den var så saftig och god.

Sen fick vi svenskfångade kräftor. Nu är ju inte jag nån större älskare av dessa skaldjur, mer jobb än mat om man säger så, så jag nöjde mig med en.

Elgas dotter Anette hade gjort västerbottenpaj och en kantarellpaj. Där åt jag dessdå mer.

Så drack vi kaffe och åt av en jättestor princesstårta som avslutning. Det blev ingen bild på den gigantiska tårtan.

Hundarna var så klart intresserade.

Den här gamla samojeddamen är 13,5 år gammal. Stendöv är hon, men i övrigt i perfekt skick. Går fortfarande dagligen sina timslånga promenader.