Ibland kommer man inte undan. Någon veckostädning existerar inte här hemma, men när dammtussarna blir för många så får man ändå rycka upp sig.

Så idag åkte mattorna ut för skakning och snabeldraken fick göra sitt jobb. Våtmoppning kvarstår, men jag får hämta andan lite först.

En maskin blev tvättad och en ny på gång.

Klockan 13 idag ska jag besöka en för mig ny veterinärklinik. Det är tanden som jag vill ha bort på Onyx som är orsaken till besöket.

Igår kom kotten tidigare, klockan var inte ens 22.

Jag var ut och kollade i en reklampaus, när jag tittade på Morden i Sandhamn.

Igår fick Onyx ett klobrott på en tå, jag fattade inte först var allt blod på golvet kom ifrån. Halt blev hon så klart, så hon får ta det lite lugnt ett tag.

Av den anledningen fick hon inte följa med till skogen idag, utan det blev bara Maya och jag. Berra var inte heller i skick att följa med.

Maya håller sig väldigt nära mig när det bara är hon och jag.

Dessa hemska sår efter vildsvinens framfart.

Det blev ändå en del kantareller, men det är också den enda svampen, med undantag för taggsvamp.

Det vill till att man har en kniv att få fram svampen med, för de här svamparna syntes knappt under allt gräs.

En annorlunda myrstack, en ny stack är påbörjad uppe på den platta utspridda ursprungliga stacken.

Maya hittade ett gammalt ben, som hon bar med sig ett tag.

När jag går hemåt så brukar jag säga "nu går vi till bilen". Maya börjar förstå vad jag menar, så efter att mest ha gått bakom eller vid sidan av mig, så pinnar hon iväg framför mig med några meter och jag följer efter henne. 

Jolly var jätteduktig på att hitta tillbaka till bilen, Maya litar jag inte helt på än.

Nu är det dags att ta reda på den plockade svampen.

Idag blir det nog varma svampmackor.

Det blev inget regn, bara ganska så varmt och kvalmigt i Norberg.

Trodde väl aldrig att jag skulle åka på en inofficiell utställning bara för att titta. Men det var trevligt och jag träffade några bekanta, men höll mest till i Christins tält, där även Stig Ove var.

Den här lilla sötnosen Blenda, jag vet inte vad hon heter på stamtavlan, men kommer från kennel Gimli Gård, blev BIR valp och 2:a i gruppen 9.

Gamla Lisa, snart 11 år blev BIR och Bästa veteran och placerade sig i gruppen både som BIR och som Veteran.

Domaren Elisabeth Spillman, var kunnig på rasen. Inte alltid så vanligt att domaren är det, när det är en inofficiell utställning.

Det var totalt 5 frallor på plats. Dessa två hanar blev båda utan HP den här dagen.

Christin från Borlänge, var Stig-Oves chaufför till Norberg. Hon ställde sin Grand Danois, 14 månader gammal. Som synes blev han också BIR.

Vi fick regn i natt, men jag tror inte det kom så värst mycket, men det var mildväder i morse med 16 grader kl 7, mot ca 9-10 grader senaste mornarna.

Jag tycker om höstfloxen och har gärna en bukett eller två inne, de doftar så gott.

Varmt verkar det bli och solen är på väg, så det kanske inte blir mer regn.

Då åker jag nog till Norberg och tittar på en inofficiell hundutställning där 5 frallor är anmälda, bl.a två av Stig-Oves, valpen Blenda och veteranen Lisa.

Igår gjorde jag kålpudding, hade ett kålhuvud som inte ville ligga i kylskåpet längre.

Skönt att kunna sitta ute på altanen och äta.

Äntligen börjar våra tomater mogna, så vi kan äta av dem dagligen, några plommon är också med på fatet.

Finns det hjärterum.... Hundarna ligger nära varandra, men även nära mig när jag sitter vid datorn.

Nu ska jag förklara rubriken.

Jag ställer ju ut mat varje kväll till igelkotten och igår hände det som jag hoppats på.

Det kom en igelkott till! Den ser lite tufsig ut på taggarna och är lite mindre än den andra.

Nu hoppas jag att de fortsätter att göra sällskap till maten om kvällarna.

Berra mår fortfarande inte bra, trots att inga fel hittades på lasarettet.

Han ligger mest, så att få med honom till skogen var helt uteslutet.

Så jag tog bilen och åkte ensam med hundarna.

Tyvärr har jag fått en trötthet i benen som inte är av denna världen. Jag stapplar fram i skogen i mycket sakta mak.

Det innebar att jag inte orkade gå i fler skogar än en enda, sen var jag helt slut. Då hade jag ändå inte gått långt alls.

Hundarna var ändå nöjda med det som blev, dom springer ju en hel del på en halvtimme.

En ung gran hade brutits och massor av kottar hängde i dess topp.

Det blev inte mycket kantareller med hem, hittade bara dessa.

Lena ringde i morse och undrade om vi var hemma eller i skogen.

För hennes skull avstod vi gärna skogen, så till 11-fikat dök hon upp.

Inte minst Berra piggades upp rejält av besöket. Ett f.m.-fika som varade i dryga tre timmar.

Igår kväll fick kotten sin mat utställd redan strax efter 8. Satt även ut en stadigare vattenskål som inte går att välta så lätt.

Jag vet inte hur igelkotten håller reda på när maten finns på plats, för det tog inte lång stund innan hen satt och knaprade på hundmaten.

En solig och varm dag idag också. Över 30 grader på altanen. 24 grader i skuggan.

Jag satt i evigheter vid datorn för att anmäla till Högbo två dagar i september. Hade lovat att anmäla både Annickas valp och Ingers Yrsa, förutom mina egna. Det var otroligt krångligt, så det slutade med att jag fick skriva mig om delägare på Yrsa för att få in anmälningen.

Idag fick Berra åka hem igen.

Läkaren ringde mitt på dan och talade om att inte var några försämringar på hjärtat eller kärlkrampen.

Han blev t.o.m ultraljudad på hjärtat, ingen förändring mot senaste ultraljudet.

Troligen kommer bröstsmärtorna av revbensfrakturen.

Berra hade just ätit lunch på avdelningen när jag hämtade honom.

Vi var in till Hööks, där Gabriella precis var på väg att åka till Dalahästen och köpa lunch, så vi gjorde sällskap.

Berra fick nöja sig med en kopp kaffe, eftersom han nyss ätit.

Vi åkte över Ingvalsbenning och tittade in hos Inger. Där blev vi bjudna på kaffe och tårta. Inger har nyss fyllt år och hade tårta kvar.

Berra trillade ju i skogen för en vecka sedan, han föll olyckligt på en trädrot och knäckte ett revben i sidan.

Efter det har han haft så ont i sidan, men även i bröstet så han har mest suttit i stolen om nätterna, när han inte kunnat ligga på nåt vis utan smärta i sängen.

Eftersom han inte blivit bättre, snarare tvärtom, så ringde jag till sjukvården i morse. 

Det slutade med att Berra blev hämtad med ambulans efter frukost.

Han ringde hem vid tre-tiden, då låg han fortfarande på undersökningsrummet och hade inte fått så mycket som en kopp kaffe på hela dan.

Men när han ringde igen vid 5-tiden, så hade han blivit inlagd och middagen skulle strax komma.

Efter att jag druckit mitt 11-kaffe, så tog jag hundarna och åkte till skogen för att plocka blåbär.

Sen ägnade jag eftermiddagen till att sitta ut och rensa de 5 liter jag plockat. Jag hade kunnat plocka mycket mer, för det fanns massor, men jag hade ingen större hink med. Jag hade inte heller räknat med att jag skulle orka plocka så mycket.

Några bilder på blåbärsätande hundar blev det inte.

Inte heller nån bild på vår nattliga matgäst, för igår hade kotten varit framme och tömt matskålen redan före kl 23.