Tog hundarna och åkte till skogen för att titta efter gula kantareller i en skog där jag hittat tidigare år.

För att komma dit måste jag balansera mig fram genom grenar och fällda stammar efter en gallring för några år sedan.

Inte alldeles enkelt eftersom jag inte vill trilla och jag har dessutom ont i ryggen/revbenen efter senaste vurpan.

Blåbär finns fortfarande massor av, men dem var jag inte intresserad av idag.

Det blev bingo! Det här var platsen jag sökte och hoppades på.

Efter allt regnande så porlar det i friskt i alla små skogsbäckar.

Jag fortsatte att gå för att förhoppningsvis hitta fler kantareller.

Jag skulle bara vara ute en timme, men det blev två, för jag hittade så otroligt mycket svamp hela tiden.

Och det gjorde jag verkligen. Här står jag på samma fläck och fotar, vrider mig bara åt olika håll.

Utefter stigarna fortsatte det på samma vis.

Berra slapp rensa allt ensam, jag hjälpte också till. Det blev ca 15 liter, tur att jag hade en nylonkasse i fickan, för korgen blev tidigt full.

Hälften ligger nu på tork, resten i kylskåpet för att torkas senare. Vi tog upp den stora ollan från förrådet igår.

Lilla P, som jag nu kallar för Bruno, för det är det han kommer att heta i sitt nya hem. Han busar gärna med Onyx nu, medan Maya fortfarande håller sig på lite avstånd.

Efter att ha bitit oss i tårna medan vi rensade svamp, så slocknade han i sin hage.

Regnet vräkte ner på förmiddagen, men när det bara återstod lite duggregn så åkte jag till skogen med hundarna vid ett-tiden.

Onyx och Maya misstycker inte att det är dyblött i mossan.

Jag plaskade omkring i blötan, som kom både uppifrån och underifrån, i drygt en timme.

Kom hem med en godkänd stor skörd.

Men innan jag tog itu med rensandet, så åt vi varma mackor av gårdagens plockade svamp.

5 lit. rödgul trumpet, 3 lit. trattisar och en liter gulingar.

Medan jag rensade svamp så hade jag valpen kring fötterna, har får vara utanför hagen några gånger varje dag.

Sen sover han så gott när jag lyfter in honom i hagen igen. Han har förresten lärt sig att ta sig ut över kanten när grinden är öppen.

Idag blev vi begåvade med fikabesök på både förmiddagen och eftermiddagen.

Jag var ut på morgonen och plockade de sista hallonen, som tillsammans med blåbär blev fyllning till en kaka som jag gräddade, så vi hade till kaffet.

Till f.m.-fikat kom Stig-Ove, som aviserat sitt besök länge, men det har inte blivit av förrän idag.

Det blev ett par trevliga timmar hund och hästsnack.

Sen tog jag hundarna och åkte till skogen, men där kunde man inte vara länge. Efter 30 minuter var jag så överfallen av mygg att det inte gick att vara kvar. Men det hann i.a.f bli lite kantareller.

En del av kantarellerna hamnade på torken, resten väntar i kylskåpet.

P busar allt mer med sin mamma Onyx, när han inte sitter i byxbenen på mig.

Sen slocknar han ett tag.

På eftermiddagen kom valpens blivande ägare på besök. Det lutar åt att P kommer att kallas för Bruno.

Jag ringde till folktandvården i morse om Berras tappade framtand. Han fick tid till 10.10

Tandläkaren satte dit en liten provisorisk tand i gluggen.

Sen 11-fikade vi på Annas i Säter.

Vi åkte hem och hämtade hundarna, sen blev det en tur till skogen. Jag plockade både blåbär och svamp.

Berra tog hand om mina kantareller. Kallarna får jag ta hand om själv. Liksom blåbärsrensningen.

Igår blev P 5 veckor, han fick komma ut på altanen för första gången.

Han provade att bita i stålstolens rör, det gick inget bra kan man väl lugnt säga.

Regnet hängde i luften, eller duggade en aning när jag och hundarna var till skogen för att plocka svamp.

Senare på dagen kom en rejäl störtskur.

Hundarna fick leta godis i mossan.

Mossan är otroligt blöt och jobbig att gå i. Med min usla kondis känner det verkligen på, men jag klarade mig från att ramla idag i alla fall.

Onyx är för bekväm för att hoppa över stocken, hon kliver upp på den och över.

Ganska vansinniga i blicken när de busar.

Rödgul trumpetsvamp på gång ganska rejält.

Dagens skörd blev lite blandat med trumpetsvamp, trattisar och gula kantareller. En ynka kalle kom med hem, de flesta har nu passerat "bäst-före-datum".

Ofantligt mycket plommon på vildplommonträdet.

Det kom en ny stam på det gamla plommonträdet, som brutits av för några år sen. Men plommonen har varit ganska smaklösa, men smakar faktiskt bättre i år.

Trädgården ser bedrövlig ut eftersom den blivit helt eftersatt i år, men höstfloxen blommar som de ska.

På eftermiddagen kom Ylwa och Ove på fika.

Det var valpen som fick besök.

Han har börjat vara med mig i köket utanför hagen korta stunder.

Sånt blir man trött av.

Idag blev lilla P avmaskad igen. I morgon blir han 5 veckor.

Igår åkte jag till den inofficiella utställningen i Norberg med Maya.

Man träffar alltid folk som inte bor så långt härifrån på den utställningen.

Bl.a var Stig-Ove där med söta Blenda, det var hennes första besök på en utställning.

Inger var där med sin valp, som hon har hos en fodervärd. Han fick HP och blev BIR i sin valpklass.

Joanna kom med 10-årig systerdotter, som deltog i barn med hund. Att Joanna satte upp sitt tält kom väl till pass när det kom en kraftig regnskur när BIS-finalerna pågick.

Annars var det turligt nog uppehåll i övrigt hela dagen, trots molnen och alla hot om regn.

Domare var trevliga Elisabeth Spillman. Jag har garderat mig med stövlar i det våta gräset.

Som vanligt vill Maya helst gå med nosen i backen hela tiden.

Stig-Oves Blenda blev Bäst i Rasen medan Maya blev Bästa veteran. Ingers barnbarn Malena fotade åt mig.

Jag stannade kvar till finalen med Maya, men det var det tydligen inte många med BIR-veteraner som gjort, för det var bara Maya och en liten pomeranian som var kvar.

Maya blev BIS-veteran för Moa Persson som dömde den klassen.

Jag fick gå två vändor till bilen för att få med mig allt som vi vunnit. Förutom rosetterna så fick jag två påsar hundmat och en Stekhäll Muurikka, jag som inte ens kan grilla.

Om jag säger att jag var mörbultad efter skogsvurpan dan innan, så var det ingen överdrift.

Det gjorde ont som sjutton varje gång jag satte mig eller reste mig ur stolen, men annars gick det ganska bra.

Idag syns blåmärkena ännu mer och revbenet är väl det som smärtar mest.

Nästa utställning för vår del blir i Högbo 9 september, kanske även Gimo dan efter.

Igår tog jag hundarna med mig till skog där jag vet att det brukar finnas kantareller.

Det var ganska gott om dom, men lite eländig terräng att gå i. Blött och halt.

Jag hade mobilen i svampkorgen med högtalare på. Pratade med Gabriella i mer än en timme, när hon körde hem från Upplands Väsby.

Jag sa vid ett tillfälle till Gabbi att hon kanske skulle få vara med om att jag ramlade.

Inte långt efter det, så var det precis det jag gjorde. Jag skulle sträcka mig efter några svampar som växte ganska nära en kant.

Där stöp jag raklång ned för den ca 1 m höga kanten. Aj, aj, aj! ligger jag och stönar, nära att kräkas eller svimma, det gjorde så jävla ont.

"Har du brutit något" undrar Gabbi i luren. Nej tack o lov inte, men jag hade landat på en sten, så hela vänstra sidan hade jag slagit i från nacken ner till knät. Huvudet slog också i backen så kepsen flög, men där var tack o lov ingen sten.

När jag väl kom upp på knä, så fick jag plocka upp all svamp som låg utspilld över slänten där jag stupat.

När jag kom hem så konstaterade jag blåmärken på benet (lårkaka), över ett revben och hade slagit i mellangärdet som faktiskt gjorde mest ont, även axeln och utsidan på biseps hade jag slagit i.

När jag kom hem såg jag också att armbandsklockans spänne hade åkt in en bit i handleden.

Natten blev lite jobbig, för jag kunde omöjligt ligga på vänster sida.

Idag har jag varit på inofficiell utställning i Norberg, men det tar jag i morgon.

   Dagarna går och hösten kommer allt närmare.

Som vanligt får jag inte mycket gjort, även om jag faktiskt bakade bullar i går morse, så vi hade fikabröd till 11-kaffet och idag har jag farit fram med dammsugaren.

Valpen P växer och är den lugnaste snällaste valp jag nånsin haft. Inte så konstigt att han är lugn, utan syskon som han är.

Han har funnit sig väl till rätta i sin hage, sover hela nätterna.

Han gillar den fluffiga bädden. Här sitter Onyx och snuttar på sitt gamla gosedjur, som jag tänkte att valpen skulle roa sig med.

Ensamt vid mjölkbaren.

Nu delar Onyx och Maya bädd igen, det har de inte gjort sen P föddes.

Häromdagen tittade Bengt in på en fika. Det är så bra för Berra att få något annat att tänka på än sin ständiga värk.

Berra blir dessvärre mer dement för var dag, vilket tär på oss båda. Det är inte så lätt att inte tjata och att alltid minnas att det är en sjukdom som han inte kan hjälpa.  

Han följer inte längre med ut i skogen, för han klarar inte att gå där, men med rollatorns hjälp får jag för det mesta ut honom på en promenad i byn.

Nu får även Onyx följa med när jag åker till skogen.

Blåbär och lite svamp blir det mest varje dag.

I morgon åker jag med Maya på en inofficiell utställning nära. Det är så många vänner som ska dit, så det ska bli kul.