Det har varit ett år som inte liknar något annat år p.g.a coronapandemin som bröt ut under vårvintern.

Vi har suttit i frivillig "husarrest" i princip hela året. Inga resor, inga besök.

Undantaget några fikagäster under sommaren, när vi suttit ute på altanen på coronasäkert avstånd.

Inga hundutställningar, då alla officiella varit inställda. Trodde inte att jag skulle sakna dom så mycket, men det har jag gjort.

Extra tråkigt när 4 av 5 är utställningsintresserade i min sista kull, Onyx och hennes syskons ägare.

Även om det blev en inofficiell utställning i Norberg under hösten för Onyx och ett par exteriörbedömningar, som hölls några gånger i landet, innan även de blev inställda.

Hela Januari var snöfritt, så vi kunde hålla på med våra söndagsträffar och spåra med hundarna.

Peter köpte hus i Järbo efter sin skilsmässa.

Det var lika snöfritt hela februari, men än hade vi inte fått utegångsförbud, så vi kunde promenera med andra människor och deras hundar, vilket vi gjorde en dag i Norberg.

   

Snödropparna visade sig ovanligt tidigt, för att vara här.

Den första mars fick vi årets första snö, men det varade inte länge, så även denna månad var i princip snöfri.

Äntligen fick jag vävstolen varpad.

 

Berra blev hämtad med ambulans ett par gånger under månaden p.g.a bröstsmärtor. Men på grund av hans dåliga njurvärden så blev det inga kranskärlssprängningar.

 

I april började jag väva en matta av gamla jeans.

I vårsol satt hundarna gärna ute på altanen

För det mesta blev det dagliga skogspromenader med hundarna. Något som dom alltid uppskattar.

Nu har ju restriktionerna för coronaviruset börjat. Så jag handlar ensam, Berra får sitta kvar i bilen.

Människor dör i mängder i världen p.g.a viruset. 

   

Men trädgårdsarbetet kan ta sin början och fjolårets ris blir till brasa.

Många varma dagar blev det i Maj och hundarna plaskade gärna i vattnet i Vikmanshyttesjön.

Jag sålde massor av plantor av vintergrönan på Tradera, även andra växter.

Det blev ovanligt lite gjort i trädgården, men stenkanten har jag skurit.

   

En jeansmatta blev klar och jag började väva en andra. (Men den är fortfarande i december inte klar)

I Juni grävde jag upp knölklockan som invaderat rabatten vid infarten.

Planterade ettåriga blommor där som jag dragit upp från frön.

Det hände att Berra klippte gräset på framsidan, men oftast hade han för ont för att göra det.

Självklart blir det svampmackor när de första kantarellerna dyker upp.

Maya letar godis i barken

Onyx, On Gard (Falcon) och Ozo (Duchess) var till veterinären och fick OK på patella och hjärta. Det fick senare även syskonen Opal (Morris) och Onion (Gösta).

Klematisen vid garageväggen blommade med enorma blommor.

 I Juli månad på coronasäkert avstånd vågade man fortfarande träffas utomhus. 

Men konstigt kändes det när Cissi och Martin kom från Göteborg och blev bjudna på middag ute på altanen och inte fick komma in, eller bli kramade.

Potatisen hann inte bli klar till midsommar, men ett par veckor senare plockades de första upp.

 

De första blåbären plockades för hand under en hundpromenad i mitten av juli.

Det blev många hallon/blåbärskakor. 

Det hände att man fick trevligt besök.

  

Juli månad avslutades sorgligt. Triss, som fyllt 9 år den 20 juli fick sluta sina dagar den 28 juli, efter långt övervägande. På bilden är min vackra Trisslott 2 år.

Det blev ett ganska bra år med gula kantareller, trots den torra sommaren.

En natt i början av augusti hade vi en katt inne som tagit sig in genom ett fönster. Han ställde till med en del oreda när Maya och Onyx skällde som galningar på honom.

Den planterade solrosen var stor och hade en vacker färg.

Yngste sonen och Elvira kom på trevligt besök en dag i augusti.

  

På brukshundklubben gick jag och Onyx en givande kurs i nosework men just här är det Maya som får visa att hon också kan.

September är ju en riktig svampmånad och den tid vi tillbringar flest timmar i skogen med hundar och svampkorg. Men lika trist varje år av att mötes av nya kalhyggen.

 

Och var smakar kaffet bättre än i skogen.

 

Tyvärr var det ont om Karl-Johan, så det var inte många gånger det såg ut så här när man kom hem.

Sent omsider i september så blommade även astrarna.

Oktober fortsatte som hösten börjat, mycket tid i skogen med hundarna. Här flåsar Onyx efter mycket springande.

Oktober och höstens färger glöder.

 

Berra som tar som vanligt hand om den mesta svamprensningen. Massor med trattkantareller, som det oftast är varje år.

Spårträffarna har pågått varje söndag hela året, för dom som vill och kan komma. Men i år har vi saknat Kerstin och Queensi, som p.g.a ålder inte varit med en enda gång.

 

I slutet av oktober kom höstens första snö, men den blev inte långvarig.

Strax var det snöfritt igen, men björkarna var nu avlövade.

Jag och Gabriella åkte på exteriörbedömning med Onyx och Falcon. Årets enda alternativ till utställning.

 

Berra gillar att räfsa löv och sent omsider, vi är ju inne i november nu så tar han det sista på framsidan.

Ytterligare en exteriörbedömning. Det var den sista, för sen blev även dessa inställda.

Fina brorsan Falcon (Travarens On Gard)

 

Pju,Travarens Next Time födde 5 valpar hos sin ägare Cindy i Västerås, den 14 november.

 

I november var också epoken boxer helt slut för mig, då Kash Travarens Kash Pay fick somna in nästan 13 år gammal. Jag hade min sista boxerkull i februari 2008.

 

Massor av ljudböcker har jag lyssnat på detta år, då man har fått hålla sig så mycket hemma.

Till första advent hade jag fyllt mina krukor på trappen med lite material från skogen.

 

Är det december så bör man ju baka lussebullar 

och pepparkakor, men annars blev det inte bakat nånting av allt jag brukar baka till jul.

En aning snö kom det, men den smälte bort.

Det var otrolig mild november och december, även solfattig. Det var bara några enstaka timmar på mer än en månad.

   

Mest såg det ut så här.

Vi köpte ny soffa via nätet, det visade sig vara ett sorgebarn.

 

Vi lyckades inte sätta ihop den, men det får anstå till nästa år, då vi får ta hit nån kunnig person.

Julen förflöt ytterst lugnt med bara telefonsamtal till nära och kära.

Men nu ska ju vaccineringen mot Covid-19 komma igång, så man får hoppas att det ska bli radikal förbättring i smittläget. För nu är det t.o.m . värre än i våras.

Vi avslutade året med att åka och träffa  Pjus valpar som blivit 6,5 veckor gamla.

Nu önskar jag alla mina bloggläsare

Ett Gott Nytt 2021!

Det kan ju knappast bli sämre än det här året.