Det är ingen måtta på vilken tid det tar att få ihop den förbaskade soffan.

När man har ont i både axlar och rygg, så blir det inte många knop åt gången.

Jag vet inte hur många gånger som vi försökt att få delarna att passa ihop, men fungerar det på ena sidan så hoppar den ur eller går inte i på den andra sidan. Efter ett antal försök så säger ryggen ifrån och jag svettas som fasen av ansträngningen, då man får ta paus innan man orkar prova igen.

Vi har tagit bort ryggstöden medan vi försöker få ihop sätena. Det är den sista som är helt hopplös att få på plats.

Jag har mätt c/c mellan beslagen som modulerna ska hängas upp på mot varandra och jag får det till att det felar 2-3 mm för att de ska passa in. Hur fasen ska jag då kunna få dit den.

Vi får väl sätta dit ryggstöden och ha dynan lös så länge. Hundarna har sitt hörn i alla fall.

I morse åkte jag till tippen/återvinningen i Hedemora med bilen full av delar från gamla soffan. Det är ett jobb det också att plocka isär och ha sönder så det får plats i vår lilla bil.

På väg till Hedemora så såg det ut som om himlen inte bestämt sig för vilket väder vi skulle få.

Men solen trevade sig upp.

Nu, några timmar senare lyser solen från klarblå himmel.

Dags att åka en vända till till återvinningen, innan dom stänger för julhelgen.

Samtidigt får det bli en vända till skogen, så Maya slipper fundera längre.