Jag hade ju tid klockan 13 på djurkliniken i Hofors. Men förutom att de nekade att snitta Onyx så hade de heller ingen veterinär som kunde göra det, inte ens på hela veckan.

Men 4.000 kr fattigare, fick jag i alla fall veta att valpen enligt ultraljudet mådde bra,  hade en hjärtfrekvens på 200.

Blodprovet som togs för att mäta progesteronet, fick jag svar på via telefon när vi kom hem. Värdet visade 4, vilket tydde på att Onyx var redo för att valpa.

Åter började en jakt på veterinär, samtidigt som Joanna gjorde allt hon kunde för att hjälpa mig.

Hennes andra veterinär, blev hjälparen i nöden, nr 1 var utomlands på semester.

Onyx fick tid kl22 på kliniken i Hallsberg. Gemensamt kom Gabriella och Joanna överens om att dom kunde åka, så kunde jag stanna hemma.

Det satt hårt inne för nig att acceptera deras otroligt generösa hjälp, båda arbetar ju.

Men klockan 19 var jag i Avesta och lämnade Onyx, samtidigt som Gabriella stängde på Hööks.

Sen var jag vaken i princip hela natten, stod i kontakt med både Gabbi och Joanna som skickade bilder och rapporter.

På plats och Onyx förbereds för att snittas.

Jag är osäker på om valpen föddes före eller efter midnatt, men det var nog strax efter kl24.

Det innebär att han, för det var en hanvalp, får samma födelsedatum som Jolly, som föddes 26 juli för 19 år sedan.

Nu är han kommen till världen, stor nära 270 g. I nacken har han även sin farmor Kikis signum, den vita fläcken.

Joanna suger valpen fri från fostervatten och slem.

Jag hade gärna träffat den här veterinären. Det är så mycket ömhet i den här bilden där han så varligt lägger valpen till rätta och håller Onyx på ryggen.

Klockan 20 över 4 i morse kom Gabriella med mor och son.

Otroligt med sådana vänner, både Gabriella och Joanna skulle ju till sina arbeten som vanligt på morgonen.

Ganska stor oro till en början, valpen skrek i princip hela tiden fram till kl7. Mycket beroende på att Onyx plockade ganska så våldsamt med honom.

Men just nu är det lugnt i bädden.