Igår åkte jag till Åkers Styckebruk för att vara med på ett seminarium som Frallaklubben anordnat. Jag hade för flera månader sen blivit tillfrågad om att komma och ta med mig Triss, då domaren Dan Eriksson gärna ville ha henne med.

Jag hade inte tänkt åka annars. Jag har ju gått flera anatomikurser för Moa Persson (det är även hon som varit Dans mentor), men det var ju smickrande att han ville ha med Triss, och flera övertalade mig att åka.
 

Jag var, tack o lov, bättre i ryggen, hade sovit hyfsat bra när jag gick upp 4.45 på morgonen. Dessvärre var det 2 minusgrader då, så lite rädd för att det skulle vara frosthalka var jag.

Kvart i 6 kom Maria Jonsson, som åtagit sig att köra min bil, så jag slapp den biten. (Med njurbälte på klarade jag ruyggen riktigt bra).

I Fagersta (det blev en liten omväg på ett par mil) hämtade vi upp Jahanna Nyroos kl 6,45, en ny bekantskap för mig. Hon hade sin lilla valp med sig, den satt som ett lyse i baksätet i Johannas knä, med hundbälte på.

Frukost i form av smörgås, pålägg och kaffe eller te, stod framdukat när vi kom.

Triss fick sitta kvar i bilen, vilket var det bästa för henne, för då slapp hon sitta i bur bland andra hundar, nåt som hon verkligen inte gillar.

Förmiddagen lyssnade vi på Dan E, som gick igenom fel och förtjänster på den franska bulldoggen och vad vi som uppfödare och rasklubb har att tänka på för fortsatt avel. Intressanta vinklingar, men som också visade mycket av hans personliga åsikter. (Men domare dömer ju efter eget skön, även om han måste hålla sig till rasstandarden). 

Det var lite kyligt i lokalen till en början, så många satt med ytterkläderna på, jag hade bara mobilen att tillgå, så det blev inte så värst mycket fotograferat.

Efter lunch fick vi en dryg timme på oss att skriva omdömen på 10 hundar. Vi blev indelade i 10 grupper med 4-5 st i varje. Dom 10 hundarna som skulle gås igenom var placerade på olika "stationer".

Det hamnade så att jag kom i  grupp nr 2, medan Triss blev stationerad vid bord nr 4, vilket var jättebra, för en kille (förlåt att jag inte vet namnet) erbjöd sig att ta hand om Triss och visa henne, det gjorde att många inte hade en aning om vilken hund det var.

Det var många olika typer på frallor, som vi hade att gå igenom, med varierande åldrar mellan 10 månader och 8 år.

Tyvärr var tiden lite knapp, så man fick stressa på slutet för att hinna med alla.

Dagens sista timme gick åt att domaren gick igenom varje hund, sen han först förhört sig om vad grupperna kommit fram till. Som vanligt i såna här sammanhang, är det allt för många som inte "vågar" göra sin röst hörd. Det blir bara samma fåtal som yttrar sig hela tiden.

När alla lovord över Triss var sagda så avsluta Dan med att säga att hon skulle bli champion i vilket land som helst för en raskunnig domare.

Det känns fortfarande lite svårt att ta in att jag faktiskt är uppfödare till denna pärla. Jag som då hade så lite kunskap om rasen, som faktiskt var helt ny för mig. Men förhoppningsvis har jag lärt mig en del under de 6 år som gått sen Triss' mamma Skorpan (Qrissy's Rhea) kom in i vårt liv

Visst har jag fött upp både hästar och hundar (läs boxer) tidigare och vet att man ska försöka tänka "para det bästa med det bästa och hoppas på det bästa". Men avel är alltid en form av lotteri, för det är så mycket slumpen som styr i slutändan.