Vilken chock jag fick idag när jag skulle åka och plocka trattkantareller på ett av våra favoritställen.

Jag brukar plocka massor där och även rödgul trumpetsvamp.

Hela skogen var borta, säkert en kilometer långt och lika brett var bara borta.

Vart man vände sig var skogen puts väck. Fy så sorgligt!

Gårdagen var åter en skön solig höstdag. Den här gången åkte vi till skogarna i våra gamla hemtrakter i Stora Skedvi.

Tanken var att se om det fanns rödgul trumpetsvamp, jo då, en del fanns det men inga mängder.

Jag lyckades gå bort mig trots att jag borde vetat exakt var jag var, men det var kalhugget på nya ställen och att plötsligt komma ur skogen och bara se kalhyggen åt alla håll var väldigt förvirrande.

Med lite tur hittade jag till slut åt rätt håll, men jag hade precis lika gärna kunnat gå åt fel håll, men när jag plötsligt såg en stor djup håla, delvis vattenfylld, så visste jag precis var jag var, trots att det inte fanns ett enda träd omkring mig.

Vi hann också titta in till våra gamla vänner Ernst o Ruth, där hamnade vi mitt i bullbaket och blev bjudna på fika med nybakat ute på den soliga och varma uteplatsen.

Sen blev det bråttom när vi kom hem, för jag fick stoppa snuskiga Triss i badkaret, hon stank av rutten svamp som hon rullat sig i, innan jag skulle iväg till brukshundklubben.

Det var min tur att vara instruktör på tisdagsträningen. Men fy sjutton så kallt det blev, graderna sjönk i takt med solen, jag höll på att frysa fingrarna av mig när jag höll i pistolen. Det är skott vid platsliggningen och budföringen.

Ann-Cristin bjöd på tårta efter träningen, en trevlig vana i klubben att den som blivit uppflyttad bjuder på tårta.

Med sin fina labbe Izo (Mandylike's Wisard) hade hon nu erövrat LPIII.

Vi var 10 st som lät sig väl smaka av tårtan.

När jag kom hem såg jag att det bara var +2 grader, burr!