På förmiddagen fortsatte vi att röja lite bland krukor och löv. Det blir bara lite i taget, för det tar på ryggen.

På e.m åkte vi till skogen. Vi skulle inte gå så länge, max en timme, men jag lyckades gå vilse så det tog lite längre tid.

Vi gick i en skog som vi gått i ofta, men den här gången lite längre bort.

Jag knallade iväg lite längre än jag tänkt, och plötsligt var jag vilse när jag skulle gå tillbaka till bilen.

Jag ringde till Berra, som redan satt i bilen och han fick tuta, för att jag skulle kunna lokalisera vägen. 

Men efter ett tag hördes ingen biltuta. Jag hade gått åt fel håll.

När jag såg det här så förstod jag att jag inte ens var på samma väg som vi hade bilen, men jag var på en väg i alla fall.

Snart kände jag också igen mig och kunde knalla till den vägen där bilen stod. Jag hade gått som ett L i skogen i stället för ett uppochnedvänt U. Så jag kom ut på en väg som gick i vinkel till den rätta vägen.

Det värsta var att Runkeepern la av mitt i skogen och gick inte att sätta på igen, annars hade jag ju haft riktningen klar för mig.

Nu sover hundarna som klubbade, dom tyckte nog att det var en onödigt lång skogstur.