När jag nu ska skriva om ytterligare en älskad hund som inte längre finns kvar, så ska jag börja redan innan Triss föddes.

Jag var helt ny på rasen, när jag köpte Triss mamma Skorpan, Qrissy's Rhea, 2008. Jag hade ju haft boxer sen 1963 och trodde väl aldrig att jag skulle "svika" den rasen.

Det visade sig att Skorpan var nåt utöver det vanliga. Vacker, rastypisk och mentalt otroligt bra.

Så när hon hade åldern inne började jag se mig om efter en fin hane att para henne med. 

Jag blev väldigt tacksam när fick klartecken från Ekhaga kennel att få använda Ekhaga Caesar.

Resultatet blev att jag sparade tikvalpen Travarens Lady Zoot, som skulle kallas för Zoot, vilket hon också gjorde till en början.

Men så kom jag på mig själv att jag började kallad henne för Triss. Jag har ingen aning om varför, vi hade en gång en katt som hette Triss, men dom hade ju inget mer än namnet gemensamt.

Men det skulle visa sig att hon var en riktig Triss-vinst. Enligt reklamen "Plötsligt händer det".

Jag hade ju fött upp boxer i många år, men inte varit speciellt intresserad av utställningar, men när det kom frallor in i huset blev jag plötsligt väldigt intresserad av den biten.

Naturligtvis berodde det på att jag fick framgångar i ringen med Skorpan och än mer med Triss.

Triss 4 månader.

Triss hade hunnit med några valputställningar med framgång, när hon 9 månader gammal ställdes på sin första officiella utställning.

Det var i Västerås 26 april 2012 för domare Hans Almgren

Mer förvånad har jag nog aldrig blivit, än när hon vann över alla. Det var 70 frallor!

Jag hade ju anat att hon såg bra ut men inte att hon var såå fin.

Kritikens sista mening visade sig stämma väldigt bra, för efter den debuten så har hon vunnit massor av BIR och BIM.

Mkt vacker. Kvadratiskt huvud som är torrt, stora fladdermusöron. Vackra mörkbruna ögon. Passande benstomme. Fin välvning i nacke, utm. bakställ låga haser, utm. päls hård och tät.Sunda spänstiga rörelser. Tik för nu och framtid.

BIM på den utställningen blev Gatsby's Harrycots Verts "Harry", som jag redan då bokade in som första avelsparner till Triss. 

Här är hon två år

Vid nyss fyllda två år fick hon sitt championat, efter att ha tagit 9 cert innan.

Den veckan ställes hon ut tre ggr på 8 dagar för tre olika domare från tre olika läder och blev Bäst I Rasen av alla tre!

Moa Persson har sagt till flera att Triss är en av Sveriges finaste franska bulldoggstikar.

Triss hann med några utställningar som veteran förra året, fortfarande still going strong, med placeringar i bästa tikklass.

Så utställning har varit hennes "grej", trots att hon knappast uppfört sig väl utanför ringen, surtant , för att inte säga fly förbannad på alla hundar som kom nära hennes bur.

Men i ringen gjorde hon aldrig nånsin utfall mot någon annan hund.

Två kullar har hon fått och har lämnat framgångsrika Champions, Travarens My Own Pride "Maya" i den första kullen och Travarens Nahar "Nalle" i den andra, e. Neverfading's Do You Do Voodoo. Nalle även vinnare av Frallaspecialen med drygt (100 anmälda frallor) och Svensk vinnare-2018.

Men samarbete och lydnasträning har inte varit hennes "likör", inte hellar att spåra, som alla mina andra hundar gillat, även lilla barnbarnet Onyx. Spårbiten gav jag upp för Triss del efter ett par års försök till att få henne intresserad.

Nej hon gillade mest att bara få vara med, hemma eller i skog och mark eller ligga i husses knä.

Även om minen syns sur, så var det här en favoritplats.

Hon älskade valpar och små barn, vilket våra barnbarn och barnbarnsbarn fått erfara.

Ömsesidigt mys.

Jag önskar så att Triss hade kunnat få vara med några år till. Men jag har ju ett längre tag sett att det gått utför med henne. Att få avsluta medan hennes liv ännu var värdigt var viktigare än min sorg och mina tårar.

När det på Face Book florerar ett slags kedjebrev, där man ska lägga ut en bild på sig själv från förr, så hamnade jag i gamla album för att hitta en bild.

Vilket fick mig att minnas min sommar 1961 (jag var 17 år) på Taxinge Näsby, som då var en hingststation för ett par av Flyinges hingstar.

Fullblodshingsten Hyperbole och halvblodshingsten Immer.

Det hände att jag fick rida på nån av stona som var där på betäckning.

Som här på ett sto som hette Lappelina

Immer var en jättetrevlig hingst, som var duktig på frihetsdressyr, han användes en del på ponnyston, då han var ganska liten. 

Den våren/sommaren var ingen dans på rosor. Jag fick jobba jättehårt med mockning och hö och vattenkörning. 

Hade bl.a hand om ett mindre stall en bit ifrån det stora stallet och dit fick jag fylla 50-liters vattenkrukor, för det fanns inget vatten i det stallet.

Anledningen till att just jag fick jobbet när jag sökte var att stallförmannen, en ganska ung kille om arbetat i stallet på Veterinärhögskolan 1960 samtidigt som jag var där, rekommenderade mig.

Tyvärr hade han hoppats på nåt mer, han trodde att Berra var min storebror när jag var där och sökte jobbet. 

När det visade sig att jag redan var upptagen så blev han för jävlig, från att ha varit hjälpsam och juste så blev han raka motsatsen, jag blev mobbad hela dagarna och fick göra dom tyngsta jobben.

Det var den sommaren jag fördärvade min rygg och det har jag fått leva med sen dess.

Med datorns hjälp kan allt möjligt ske. Jag har blivit hittad av en släkting.

Av en händelse kom en tjej in på min blogg och började fundera över våra tidigare namn, hon var liksom jag född Karlstedt.

Det visade sig att hennes morfar var en yngre bror till min pappa.

Jag och Anita är alltså kusiner till den här tjejens mamma.

Eftersom pappa och mamma skildes när jag var mycket liten, så har jag inga som helst minnen av släkten på farssidan, medan Anita som är 7 år äldre än jag vet mer.

Min pappa var ju konstnärlig och det var tydligen det här kusinbarnets morfar också, pappa målade och vävde flamskvävnader, hans bror var duktig på att virka. Knappast så vanligt av en man förr i tiden.

En av pappas tavlor.

Och en flamskvävnad föreställande Don Quijote och Sancho Panza

Nu ska vi ut en vända med hundarna, sen åker vi på bio och ser Min pappa Marianne.

Att köra igång med röjning "dödstädning" har sina sidor.

Man blir så himla lätt fast i gamla nostalgiska minnen.

Att läsa gamla travprogram och hitta såna där jag vunnit lopp i inbjudna damlopp, som ofta kallades för Ladys Cup. Det var innan tjejer fick köra vanliga lopp.

Där låg jag i och för sig också i framkant när det gällde att få köra lopp.

Jag fick först dispens att köra lärlingslopp, sen var jag pådrivande och "först på plan" med att som tjej få den första profissionella körlicensen.

Nu har det hänt massor på den fronten och tjejerna tar för sig lika mycket som killarna i travet, även mycket tack vare montén.

Men nu var det ju nostalgin som jag hamnat i.

Jag började ju gå på Solvalla redan som 13-åring  (1957) och var där på alla tävlingsdagar som jag bara kunde, förutom allt "spring i stallarna".

Igår hittade jag en gammal skrivbok (använde dom mer för hästarna än för skolarbetet). I den har jag tejpat fast tagel från kända och okända hästar.

Tejpen har gulnat och släppt, men taglet från hästarnas manar ligger kvar.

Från Elitloppet 1960 plockade jag tagel från flera av de startande hästarna, konstigt att jag fick tillstånd till det. Här är det den franske hästen Hairos II.

Finlands president Kekkonen Hade häst i träning på Solvalla, det var en nästan vit skimmel, som hette Lento, här har jag tagit tagel från både man och svans.

När jag 1960 arbetade på Veterinärhögskolan (som då låg i Stockholm), så var den kände avelshingsten Big Noon där vid ett tillfalle, naturligtvis fick han släppa till några tagelstrån från sin man.

Jag letade efter ett foto på Big Noon som jag visste fanns i ett gammalt album från tiden, men jag hittade det inte.

Men jag hittade det här fotot på en ung Berra från 1959, han var 20 år då och gjorde lumpen på I1.

Ja, nog sjutton kan man fastna i nostalgins värld.

Men för att återgå till nutid så har det snöat som fasen sen igår, mer än en dm blytung blötsnö täcker nu marken. Onyx vet inga gränser av förtjusning när hon plöjer fram genom snön som en hoppande hare eller rullar sig i den.

Själv har jag lätt för att hålla mig för skratt, vill inte alls ha sån snö. Ska den ner kan den åtmistone vara fluffig och lätt så den går att skotta.

Idag fick jag upp ljusslingan vid entrén, kan jag nu få till ljusstakarna också, både de elekrtiska och adventstaken som ska fyllas med mossa och stearinljus, till på söndag och första advent.

Det går inte fort fram när det är så mycket att röja.

Det går inte att komma ifrån att det är mycken nostalgi i att kolla det gamla.

Jag har sparat alla mina travprogram från slutet av 60-talet till en bit in på 80-talet.

Nu sitter både Berra och jag och bläddrar i programmen innan dom ska kastas, och minns gamla hästar från förr, både egna och andras. 

Många minns man väl, andra inte alls.

Nu har jag röjt så mycket kartonger så bokhyllan har kommit fram. Nästa rensning blir kanske bland alla hundböcker.

Jag fick också ett ryck med att sätta ut några auktioner på Tradera, jag har inte gjort det sen jag sålde blomskott i våras.

Några pepparkaksformar i hårdplast

Och små glöggkoppar/muggar i glas.

Vi fick oväntat och trevligt besök till 11-kaffet, när Suzanne som var ute och gick stannade till här.

Sen åkte vi till Hedemora, Granngården, ICA och Hemköp var inköpsställena den här gången.

Hemköp hade grillad kyckling på extrapris, så det blev dagens middag.

Det har varit 6 grader och ett otrevligt småregnande mest hela dan.

Vad har jag nu gett mig in på?

Jag har mitt gamla kontor på övre våningen och det är rena skrotupplaget.

Plötsligt fick jag för mig att börja rensa.

Massor av hästtidningar, program och andra tidningar. 

Flera travprogram från slutet av 50-talet när jag började gå på Solvalla. Jag kallades för Pyret på den tiden. Urklippet som ligger vid sidan av programmet är på Berra sen han vunnit sitt första lopp med Max Day (det första loppet han körde över huvud taget). Det var 1957 och Berra hade nyss fyllt 18 år, det var lägsta ålder att få köra lopp då.

Den ena traven efter den andra plockas fram.

En del står i hallen för att kastas, men ska sorteras lite först om det finns nån som vill ha.

Flera travar på bordet i stora rummet.

Fortfarande massor kvar på kontoret, tidningar som jag inte orkat ta ner än.

Allt detta har legat i och under kartonger. Jag har inte tittat på tidningarna under de 11 år som de legat där, så det är mer än hög tid för rensning.

Puh!

Finns det nån där ute som är intresserad av bl.a gamla julnummer av Travronden och Travets årsrevy m.fl tidningar?? 

Jag skänker bort till den som vill ha. Kom och hämta, eller jag skickar mot porto.

Kanske kommer jag ta itu med den här misären på skrivbordet också.

Självklart har det här inte varit bra för varken ryggen eller armen att köra igång med sånt här, men jag måste ändå göra det jag kan.

Ute har det varit lika grått och trist som det senaste dagarna. Trodde vi skulle få snö, men det är +2 grader och regn.

Jag brukade titta på Halv 8 hos mig förr om åren, när det var Helge Skoog som presenterade programmet, men senaste åren har jag inte sett det, men än nån sporadisk gång.

Gjorde ett undantag i går. Jag hade missat att det var deltagare från Hedemora denna veckan, men fick höra att Pelle Henriksson från Vikmanshyttan skulle avsluta veckan, så då tittade jag.

Att han skulle bjuda på svamp i någon form var knappast förvånande, han bjöd på Karl-Johan-soppa till förrätt.

Pelle och hans bror var svampuppköpare här i Vikmanshyttan i flera år, tog över efter sina föräldrar, som jag sålt svamp till under många år redan när vi bodde i Arkhyttan.

Erika, Pelles fru, känner jag genom hundarna, hon har haft franska bulldoggar, men har ingen nu, den ena var dessutom kullsyster till Skorpan.

Apropå Skorpan (Qrissy's Rhea), så hittade jag en gammal bild när jag letade efter nåt helt annat i mina fofofiler. 

Detta var den dagen som Skorpan, 8 veckor gammal, flyttade hem till oss och första gången som hon och Jolly träffades (22 dec. 2008)

Jolly gjorde något så rörande, hon puttade med nosen över sin älsklingsknut till den lilla nya varelsen.

Min oro för att hon skulle vakta sina saker kom helt på skam.

Jolly och Skorpan förblev dom allra bästa vänner hela livet.

I natt har valparna inte varit så skrikiga och därmed har jag fått lite mer sömn, men visst tittar jag fortfarande till dom en gång i timmen på natten och stup i kvarten under dan.

Pju går oftare åt sidan och lägger sig utanför valplådan, det är bra för då är det lugnare hos valparna.

Men hon har en jäkla förmåga att bädda över valparna, och dom lyckas hela tiden kräla längst in i nåt hörn.

Idag har jag gjort klart vårt lite provisoriska växthus, jag tänkte att det skulle hamna ett par tomatplantor där vad det lider.

Jag hade altandörren öppen och plötsligt får jag höra ett herrans oväsen från stora rummet, det var Maya som skällde och for omkring helt hysteriskt kring väggarna

Det visade sig att den här lilla krabaten lyckats flyga in genom den öppna dörren. Om det var Maya som förkortade hans liv, eller om han slog ihjäl sig mot väggarna, jag misstänker det förstnämnda, för det var så mycket fjädrar och dun på golvet.

Igår blev det ju ingen matlagning, Berra fick i stället åka och hämta varsin kebabbtallrik på Pizzerian. 

Massor av mat, både kebabbkött och kycking. Jag blev proppmätt och Maya och Triss blev glada att få ta del av köttet som blev över.

Men idag kommer jag inte undan matlagningen. Hittade några pannbiffar i frysen, till dom gör jag en svampsås på Karl-Johan.

Berra har just kommit tillbaka från skogen, där han varit och promenerat med Maya och Triss.