Inlägg publicerade under kategorin Nostalgi

Av Kicki Fredlund - 23 mars 2019 09:30

Åh jösses vad det blåser ute, men det är bra det för då kanske snön får lite hjälp med att försvinna.


Det är 7 plusgrader och lite sol.


 

Det försvinner mycket snö varje dag nu, snart kan man nog sitta ute på altanen och fika.

 


Novemberkaktus, jul, eller påskkaktus?

Mina blommade i november fram till jul. Sen började dom om för ett tag sen och kommer väl blomma frám till påsk.

 

 

Den ena fotad i motljus i stora rummet, den andra blommar inne i badrummet.  

 

 

Igår tänkte jag att jag skulle titta efter mina äldsta dagböcker. Jo de fanns alla i samma låda. De till vänster är skrivböcker från 1956 (jag var 12 år då) och framåt 1962.

 

Jag började läsa i några av de äldsta, men fick sluta för att inte bli fast i minnena hela dan.


Av Kicki Fredlund - 21 mars 2019 09:31

Jag hade ju tänkt fortsätta att skriva om min barndom/ungdom. Jag kan ju ta det i episoder.


Sommaren 1957, jag var 13 år då, tillbringade jag med moster Ruth, morbror Ville och kusinerna Eva och K-G på en liten bondgård.


Dom bodde i Uppsala då, men hade den här sommaren hyrt en stuga på tomten hos en äldre man utanför Harg, i en liten by som hette Boda. Morbror Ville kom ut på helgerna, men arbetade i veckorna i Uppsala.


Den gamle mannen, som  hette Mejnar, han var nästan helt blind. Han fick en otrolig hjälp av moster och morbror, men även av oss barn den sommaren.


Eva och jag fick knäskura golvet i det rum på övre våningen i Mejnars hus där hon och jag bodde.

Våra madrasser fyllde vi med halm från logen


Vi målade ladugården både utvändigt och invändigt. Alla dessa små ladugårdsfönster tvättades och målades.


Vi hässjade hö, körde hem hö, lindade upp alla dessa trådar efter höbärgningen var klar. Jag vill minnas att vi fick 2 öre per rulle.


Vi körde ut dynga på en åker bakom ladugården, jag rasade ner med hela benet en gång i dyngstacken.


Vi mockade i ladugården och hjälpte Mejnar att släppa ut korna efter mjölkningen och ta in dom för mjölkning. Det var mest jag som gjorde det, trots att jag var yngst så var jag nog den oräddaste av oss.


Mejnar hade en häst, Putte, 5 kor och några höns.


Jag lärde mig mjölka, både med maskin och för hand. Mejnar hade en knepig ko, som hette Filia hon var tvungen att handmjölkas.


Jag som hade börjat gå i stallarna allt mer på Solvalla, tog det där med hästen på stort allvar.


Han hade nog aldrig blivit så ompysslad som den sommaren. Jag badade och skrubbade honom, hittade en gammal järnring som nog suttit runt en tunna, den gjorde jag en svettskrapa av.


Vi skurade upp en gammal fyrhjulig trilla med trähjul, som jag körde till handelsboden med.


Vi skrev "Mejnars hästdroska" med krita på sidorna.


 

Vi red på Putte till och från åkrarna.

 

 

Hönsen blev väldigt tama, vi döpte dom alla. Minns att en fick heta Matsson för den hade lika blå ögon som hovslagen som hette Matsson.

 

En sak som jag funderat på bakefter är hur någon vuxen kunde låta mig och Eva gå till tjuren med en ko. Det var flera km att gå och en brunstig ko är ju väldigt oberäknelig.


Men kossan blev betäckt och vi kom tillbaka helskinnade.


Man skulle ju kunna tro att vi inte gjorde annat än arbetade den sommaren, men dom ljusa varma kvällarna (var det alltid varma somrar när man var barn?) så lekte vi "burken" i kohagen (minns inte ens hur den leken gick till) med grannbarn i närheten.


Det var den här sommaren jag började skriva dagbok, Eva hade redan gjort det länge.


Jag vet inte ens om jag har den dagboken kvar, men jag har fortsatt att skriva sen dess.



Av Kicki Fredlund - 14 mars 2019 12:03

Jag sågIngrids blogg att utmaningen, som hon deltar i hade temat "Då blev jag riktigt rädd..." idag.


Riktigt rädd har jag blivit några gånger i livet.


Den allra värsta skräcken var när jag inte visste om Berra levde, för han hade åkt till Solvalla med ett gäng i en bil, men utan att jag visste det åkt med en annan bil tillbaka. Det var den 29 februari 1968, vi hade nyligen fått högertrafik.


Bilen han åkte med i på nedresan, frontalkrockade med en lastbil på hemvägen och alla 4 i bilen dog.


En anna gång somnade yngste sonen vid ratten och körde in i en lada, han klarade sig med en hårsmån från att få en planka rakt genom huvudet (han fick sys med många stygn när han blev skalperad en bit).


Annars är det väl hundarna som skrämt upp mig. Första gången Skorpan rymde på ett karlhygge och var borta i 40 hemska minuter.


Eller de två gånger som hundarna gått ut på livsfarligt svag is och inte genast vänt och kommit tillbaka

Av Kicki Fredlund - 5 mars 2019 12:58

Jag låg sömnlös i natt och under tiden snurrade tankarna om min barndom.


Trots att mina föräldrar skildes när jag bara var nåt halvår gammal och jag har haft mycket lite kontakt med min biologiska far, pappa Nisse, så måste jag säga att jag haft en bra barndom. Mamma gifte gifte om sig och jag fick två systrar till, men hon blev änka när jag nyss fyllt 10 år.


Jag fick tidigt lära mig att ta hand om mig själv.


 

Det här huset, som pappa och mamma byggde på 40-talet, har jag bott i tills jag flyttade hemifrån när jag var 17 år. De som står däruppe är pappa Olle och min 7 år äldre syster Anita.

 

 

Min storasyster Anita, jag och lillasyster Gertrud 1947, yngsta syster Cecilia, kallad Sissi, föddes i december samma år.

 

Jag var nog ganska vidlyftig som barn, busig och rätt olydig. Jag svor redan då, har fått berättat för mig hur jag som 3-åring gått ner för vår långa stentrappa till vägen, där jag höll på att bli påkörd av en bil.

"Där hade Ninna, som jag kallade mig själv, en jävla tur" sa jag då.


Jag minns att vi åkte nattåg till mormor och morfar i Vännäs på mammas semestrar.


 

Med mamma på ängen bakom mormor och morfars hus i Vännäs.


Mamma var mentalsköterska på Beckomberga i alla år. Hon arbetade skift både med dagtid, kvällsvakt och vak. Hon klädde sig i sin uniform, med stärkt vitt förkläde och vit hätta på huvudet och cyklade till arbetet i ur och skur.


I uniform var även nån hemsamarit (sträng sådan vad jag minns), som passade oss ibland, men oftast var vi hos tant Tallén, som hade kaniner och bodde på samma gata, eller hos grannen Eriksson.


D.v.s det var mest småsyskonen som var där, jag och Anita klarade oss själva från det jag började skolan.


 

Här är vi i Hagfors och hälsar på en av mammas systrar, deras stora snälla Zorro drog gärna pulka, men det var inte nådigt att bli piskad i ansiktet av hans glada svans.


 

En kort tid när jag var 6-7 år så hade vi en storpudel som hette Ricki. Jag minns en gång när jag inte orkade hålla henne utan ramlade omkull och släpade efter, för släppa kopplet skulle man inte göra.

 

Orädd och skinn på näsan har jag nog alltid haft. Minns när större pojkar retade mig för dom alldeles för stora konståkningsskriskor som jag halkade runt på i gungparkens uppspolade isbana.


"Vilka jävla knäppkängor" sa dom, men jag bara halkade fram och stack upp nosen framför dom och sa: "Ni är ena jävla knäppkängor själva", syster Anita har påmint mig om episoden.


I skolan var jag också ganska tuff, en gång, 6 eller 7 år gammal, kände jag mig orättvist behandlad och gick helt sonika hem.


Djurvän har jag alltid varit, kom hem både igelkottar, grodyngel, en kopparorm. Även en ekorrunge som ramlat ur boet när en tall fälldes, ekorrungen blev kvar ett tag vill jag minnas.


Men på min ena arm har jag fortfarande ärr som visar vad som kan hända om man försöker lyfta upp en katt som man inte känner. Jag gjorde alltså det, såg en så fin svart katt, men den flög på mig med både tänder och klor, den hängde sig fast i armen på mig, jag blev ganska illa biten, jag tror jag var 6 år den gången och på väg hem från skolan.


Skolan förresten, de två första åren var skolan förlagd till en lokal i Flysta Folkets Hus, men det var ganska nära, bara nån dryg km att gå.


Sen gick jag årskurs 3-5  i baracker i Sundby medan den nya skolan i Sundby byggdes.


Annars var det mycket lek med grannbarnen, vår närmaste granne hade 5 barn som var i ungefär samma ålder som oss.


Vi hade "teaterföreställningar" i trädgården, sålde plockade blommor nere vid "stora vägen".


En gång chockade vi tanterna i mjölkaffären. Jag och grannflickan Agneta hade hittat en liten plåtask som hette Durex, i den låg det hoprullade "ballonger", vi blåste upp varsin och tanterna i mjölkaffären höll på att få slag, medan vi inte fattade alls varför dom blev högröda i ansiktet och erbjöd oss godis om vi lämnade fynden ifrån oss.


När jag var 10 år fick jag börja rida i Ängby ridskola, men eftersom vi hade det knapert ekonomiskt, så var det inget jag gjorde under nån längre tid.


Gick på bio gjorde vi däremot ofta, matiné på söndagarna och en gång i veckan fick vi se film på Beckomberga, som visades för anställda och deras anhöriga, jag tror det var för en ganska billig penning.


 

Här har jag blivit 12 år, året är 1956, Anita har fått en dotter Suzanne. Mamma har sytt våra klänningar, vilket hon ofta gjorde.


Nu har jag blivit än obstinatare, gick min egen väg, trotsade utegångsförbud, genom att klättra ut genom fönstret.


Men jag hjälpte även till hemma, var tidigt en hejare på att "kärringsåga", eftersom vi eldare med ved.

Eftersom Anita var både mörkrädd och kräsmagad, så var det jag som fick följa med ner på toan eller ta reda på olyckor i sängen.


Så många gånger, som vi lekte farbror Sven och Barnens brevlåda, medan man var sällskap på toa.


Men annars så bråkade jag hejdlöst med mina syskon, både Anita och "småungarna", det känns som om vi aldrig var sams. (Tur att sånt gick över när vi blev vuxna nog)


Började tjuvröka, två John Silver och en liten ask tändstickor i tobaksaffären, konstigt att man fick köpa.


Åkte bakpå killarna mopeder.



Men jag satt också ofta barnvakt hos en granne som bodde nära, jag var väldigt förtjust i barn och började också att arbeta som barnflicka när jag var 14 och hade gått ut skolan.


När jag var 13 år träffade jag Berra på Solvalla, dit jag börjat gå allt oftare.


Men det är en annan historia.




Av Kicki Fredlund - 17 februari 2018 10:51

Eftersom jag inte gör många knop just nu. Så ska jag passa på att göra ett nostalgiskt avslut på vår hästuppfödning.


 

2007 föddes denna kille, vårt allra sista föl, som vi döpte till Dialog In. Hans mamma var Diana Demilo som var ostartad men väldigt kapabel, hon såldes senare till samme man som köpte Dialog In. 

 

 

Dialogen, som vi sålde redan som föl till en amatörtränare i Skellefteå, ärvde sin ovanliga färg efter sin far Tap In.

 

Det började struligt för honom, han hade ett ganska tufft och lite annorlunda humör. Dessutom blev han stor, ca 170 cm. Han kastrerades som två-åring, men det dröjde till han var 5 år innan han kom till start. Framgångarna lät tyvärr vänta på sig, även om Martin vann ett lopp med honom.


Men 2014 blev han såld och kom i proffsträning och nu kunde han visa sin fulla kapacitet.


Det året gjorde han 9 starter och det slutade med 6 segrar. Bl.a V75 vinst.


Sin sista start gjorde han 2016. Han hade blivit opererad i ett ben, han drogs hela livet med skador och 2017 fick han sluta sitt liv.


Därmed är hela vår travhästtid, med uppfödning oåterkalligen slut. Inga ston finns heller kvar i avel någonstans vad jag vet.


Dialog Ins totala statistik blev: 28 starter 9 segrar (därav 5 raka) 2 andrapris och 1 tredje 357.500 kr insprunget.


 

Dialog In vid en av sina segrar.   


Av Kicki Fredlund - 15 februari 2018 09:43

Jag visade ju bild på Skorpan som liten valp, när det pimpade "ludertäcket" var så stort att hon trillade omkull när jag provade det på henne.


Då hittade jag inte bilden som skulle visa henne som vuxen i samma täcke.


Men eftersom jag har letat andra bilder under ett längre tag så dök bilden upp.


Så nu kommer en jämförelse.


 

Tycker hon ser ut som en puppa. Skorpan 10 veckor.

 

 

Hon såg ju lite lidande ut, stackars Skorpan, här 6 år (hennes sista år).

 

Jag använder fortfarande täcket, nu på Triss, men bara i bilen om det är kallt.


Nu är det OS för hela slanten för många, men inte för mig. Kan naturligtvis inte undgå att höra vad som händer, såg t.om Kallas silver i morse.


Annars gör jag just ingenting. Jag tror det hör till den här månaden att jag är så oföretagsam.


Jag bakade iallafall kubbar och bullar igår, men vaniljhornen är slut så jag borde göra såna också.


På positiva sidan är att det ser ut som vi får sol, i.a.f en stund, och det är bara - 2 grader.

Av Kicki Fredlund - 12 februari 2018 16:16

Jag brukar ju vänta till onsdag med att åka och handla i Hedemora, men idag hade jag flera paket att skicka, så jag behövde åka dit.


Då var det lika bra att handla på en gång. Det var inte så mycket som behövdes heller. Det vanliga mest, mjölk, fil, grönsaker.Men så var det extrapris på frysta kycklingdelar, lår och/eller ben för 20 kr/kg. Så bra att ha i frysen att ta till när matfantasin tryter.


Jag var tvungen att skotta snö innan vi kom iväg, det snöade ymnigt på morgonen, fortsatte även frampå dan och graderna steg från -2 till +2


Jag skickade iväg flera pussel, nu har jag ingenting ute på Tradera och inte tid att göra nya auktioner heller.


Flera timmar om dagen är jag sysselsatt med den fotobok som Cissi ska få i present.


Jag har ju "tappat bort" massor av bilder.


I morse satt jag i nästan två timmar uppe vid gamla datorn, där hittade jag bilder i mängder, men ganska dåligt organiserade, så det var ett elände att söka. Hittade även gamla minneskort som jag fick gå igenom.


Jag vet ju att Maya tuggade sönder ett minneskort för ett par år sen med massor av bilder på.


När jag letar bilder så där, så hamnar jag ju också i nostalgiträsket.


Kolla dom här från januari 2009. Jolly 5 år gammal och Skorpan ca 10 veckor.

   

Skorpan hade en banankartong som säng till en början, vem har sagt att inte även en boxer kan rymmas i den?

   

Här hade Jolly fortfarande sin vackra gula färg

 

 

Av Synnöve hade vi fått ett täcke, som var för stort till hennes mopsar, det var så stort att Skorpan trillade omkull när vi provade det.


Numera är det Triss som använder det ibland, vi kallar det hennes "ludertäcke" p.g.a mönstret och att det har ett glittrigt blingblingspänne på.


För att återgå till nutid, så åkte vi till Maria på Dala Hundhotell där Triss och Maya ska vara när vi åker till Göteborg. Dom fick plöja fram en stund i djupa snön (där fick jag aldrig fram nån kamera).


   

Däremot tog jag kort inne hos hönsen.


Konstigt att vi aldrig haft höns, trots att vi bodde så till i många år att vi hade kunnat ha det.


Hemkomna blev det repris på rotmos och fläsklägg, bara att värma på gårdagens rester.


 

Minisemla till kaffet efter det.

Av Kicki Fredlund - 24 januari 2018 10:27

Jag håller ju på att gå igenom gamla fotografier, både i album, lösa kort och såna som finns på filer i datorn.


Du milde tid vad många dom är!


Bl.a bilder hittade jag en del kort på katten Ozzy, som är värd en egen historia. 


Ozzy hittade jag i vår källare en morgon när jag var på väg ut i stallet för att ge hästarna mat. Vi hade ju ingång till källaren för vår andra katt Garfield, som ofta låg i källaren, som för övrigt var ett gammalt sommarkök.


Ozzy var en ung och otroligt trevlig kastrerad hankatt. Det visade sig att han egentligen bodde på samma väg som oss, bara några hundra meter bort.


När jag tog kontakt med ägaren så kom dom och hämtade honom, men nästa morgon låg han i vår källare igen, så fortsatte det nån vecka. Ägaren hämtade, men Ozzy kom tillbaka, till slut fick han stanna hos oss.


   

Men han förblev i källaren, ville inte komma upp i huset till hundarna.

 

Han följde oss i stallet och var otroligt duktig på att ta råttor, men han var också ivägen eftersom han var så social och sällskaplig. Kunde sätta sig på grepen på halmen medan man höll på att mocka, eller sätta sig i snöskyffeln och åka med när man skottade snö.


     

En gång hoppade han upp i vårt sovrumsfönster, snusade lite på Jolly och hoppade ut igen.

 

Ozzy och vår gamle Garfield höll sig lite ifrån varandra, men dom slogs inte utan accepterade varandra.


 

Men sista året, samma år som vi flyttade hit till Vikmanshyttan, så hade dom börjat att t.o.m sova ihop.

Ozzy var nu ca 5 år gammal och Garfield nästan 18.


Ozzy blev kvar hos en granne, medan Garfield fick sluta sina dagar när vi flyttade. Det hade varit ojust mot honom att flytta med hit bland alla katter som redan fanns här hos grannarna.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

365 foton 2016

365 foton 2015

 

365 foton 2016

 

RSS

Besöksstatistik

365 foton 2014

 

Gästbok


Skapa flashcards