En olycka kommer sällan ensam...

Lagom när jag ska in för operation så blossar Berras bältros upp med full kraft.

Han har har ju haft det några gånger tidigare, eller om det hela tiden ligger latent, som jag tror, och blossar upp vid psykisk eller fysisk stress.

Tidigare har han "bara" haft smärtan, men den här gången är det även utslag, både på ryggen och på bröstet. Det svider, bränner, kliar och värker. Han kan knappt ha kläder mot kroppen.

Jag har ringt vårdcentralen på morgonen, men när dom äntligen ringde tillbaka var alla akuttider slut.

Åka till akuten i Avesta var inget lockande alternativ, då jag har annat att göra än att tillbringa dagen där.

Till slut fick han ändå en tid hos sköterska kl 2 på VC. Det finns ju läkemedel att få, men det måste sättas in inom ett par dygn efter det utslagen synts för att ha effekt.

Så nu åker vi iväg och uträttar allt på en gång. Slänga sopor på sopstationen, lämna in en kartong till Erikshjälpen, onsdagshandla på ICA (gillar det där med 5 %, många bäckar små..) hämta ut paraflex på apoteket (mina är slut). Samt inte minst, ta en rejäl skogspromenad med hundarna. Vem vet när dom får gå på promenad nästa gång.

I morgon bitti 10 över 6 blir jag hämtad av sjukbil. Håll tummen för att det kommer gå bra.

Inte precis något resultat att skryta över, men en krans till ytterdörren har jag ändå presterat.