Nä, nu måste jag nog skärpa till mig.

Jag får ju ingenting gjort. Har suttit ett par timmar med traderaauktioner. Nu lägger jag ut de sista den här månaden, då blir det 100 auktioner prick.

Men fönsterputs och kakbak var väl det som egentligen stod på agendan.

Men nu har solen kommit fram, det får man ju vara glad för, men det går ju inte att tvätta fönster då.

Återstår bakandet. Jag vet ju inte hur snart jag blir opererad, ska träffa kirurgen på onsdag. Efter operationen kommer det varken bli bakat eller nåt anna på flera veckor har jag förstått. Så jag borde verkligen lägga på ett kol nu medan jag kan.

Igår var vi till spårskogen. Det var bara 4 tappra som var där i snöglopp och småregn.

Jag hade tagit med kameran, för jag tänkte ta kort på aktiva hundar, men kameran kom inte ur bilen överhuvudtaget.

En som inte heller kom ur bilen var Berra, han satt kvar där, medan vi andra fikade ute under regnuppehåll.

(Men innan vi åkte hem gick vi en promenad med hundarna, då hade det dessutom slutat regna.)

Jag la ett spår till Ylwas Pantera, Ylwa la ett till Maya.

Den här gången testade jag något nytt till Maya. Hon har ju spårat ganska bra, men lessnar ur lite på slutet.

Nu fick hon gå spåret utan nån längre liggtid. Det gick perfekt, det bästa hon gjort någon gång.

Ca 300 m långt med 15 apporter i form av hemmagjorda små pinnar (vissa bara ca 4 cm långa, dessutom ofta nedstuckna i mossan så dom inte syntes) och några skinntussar och en vante.

Maya pinnade på som bara den, fixade vinklar och alla apporterna. Nån gång gick hon förbi en osynlig apport, men vände tvärt och nosade upp den. Hon kan tydligen den lilla skruttan.

Nä, ut i köket NU!