Med posten idag fick jag denna kallelse. Är det läge att bli nervös?   

Igår ringde Anita, min äldsta syster, och talade om att vår halvbror Nicke hade dött.

Han var 20 år äldre än jag, från min pappas tidigare äktenskap. Jag har inte haft mycket kontakt med honom, men ändå sporadiskt i vuxen ålder.

Senast besökte jag honom i våras när vi var i Sundsvall. Han bodde då på ett äldreboende, för något år innan hade han varit tvungen att amputera ett ben.

Nicke, som egentligen hette Nils (efter vår pappa), men han kallade sig Nisse (liksom pappa), men för mig har han alltid varit Nicke.

Han hade ärvt den konstnärliga sidan efter vår pappa, nåt som jag önskat att jag också hade gjort.

Han gjorde vackra föremål i trä.

Jag brukade alltid få något som han gjort varje gång vi träffades. En gång dessa vackra knivar i olika träslag.

Den 16:e denna månad skulle han fyllt 91 år.

Jag har gått igenom mina album både framlänges och baklänges, för jag visste att jag hade flera kort på Nicke.

Till slut hittade jag vad jag sökte.

Taget för många år sedan, men det är så har jag minns honom, även sen när han blev vithårig.