Midsommarblomster i olika tappning.

På grund av lilla tikvalpens penicillinkur, så har jag väntat några dagar med att avmaska valparna.

Men idag blev det gjort.

Eftersom Cissi, Emelie och Ludvig kom från Göteborg igår kväll, så hade jag assistans av Emelie, d.v.s hon fick hantera min kamera medan jag maskade av.

Det får samtidigt bli tre-veckors-bilder på valparna. Egentligen blir dom ju tre veckor först i morgon kväll.

Nästa gång valparna kommer på bild så ska jag ha satt på dom halsband och även satt namn på dom.

Det är ju hästnamn (travare) som gäller. Jag tror att jag redan bestämt mig för Nahar, Naglo, Najo, Nuncio och tikarna Nirvana (ev. Nirvana Face) och Next Time. Prefixet före namnen blir ju Travarens.

Hane nr 1.

Så blir dom vägda i en glassburk innan avmaskningen.

In med maskmedlet i munnen...

Hane nr 2.

usch fy så otäckt!

Hane nr 3.

Triss övervakar noga.

Vissa grimaserar mer än andra.

Hane nr 4.

Hane 4.

Tik nr 1

Tik nr 2.

Mera grimaser.

Triss slapp inte heller undan.

Maya satt utanför grinden och undrade vad vi höll på med.

Sen var det skönt att sova en stund...

Mina höfter, speciellt vänster har ju gjort mer eller mindre ont i mer än 10 år. Men just nu är det modell mer. Jag linkar faktiskt fram.

Jag bakade på f.m igår och det var en pina innan jag var klar.

Baket blev i.a.f klart med bullar och småkakor.

Att vi sen skulle till Hedemora för att handla på eftermiddagen gjorde knappast saken bättre.

Berra mådde dåligt och låg fram till kl 13, men sen piggnade han till och följde med både och handla och till skogen på hundpromenaden.

Kerstin kom på lite e.m.-fika och tittade på valparna.

Vädret ändrade sig markant igår, hyfsat fint på f.m., men sen blåste det upp rejält och sen e.m kom regnet.

Ingen värme idag heller, men inget regn än.

Idag har jag "möblerat om" hos valparna. Jag har tagit bort skyddsramen så det blev större plats, så har jag lagt tidningar i halva valplådan, för nu kissar valparna utan hjälp av Triss, då är det bra att dom kan kravla sig undan från fällen, så dom slipper ligga i blötan.

Minsta tikvalpen är nu mycket bättre. Hon har varit förkyld sen hon var bara 12 - 13 dygn gammal. Snuvig och rosslig i bröstet. Men nu har hon fått penicillin i tre dagar och det låter helt rent när hon andas.

Hon får fortsätta att medicinera några dagar till för säkerhets skull.

Jolly tittar mot ytterdörren och vill in!

Hon vill inte alls vara ute länge, det är för jobbigt att stå. Om vädret är varmt och skönt så lägger hon sig på gräset och då är det inte så bråttom med att vilja komma in.

Det är inte utan att man blir lite dyster. Först dröjer sommaren och värmen, sen när det äntligen kommer lite värme och syrenen börjar blomma, så går det bara nån vecka så vissnar den igen. Värmen tog dessvärre samma väg.

Luftvärmepumpen är ju fjärrstyrd, med en fjärrkontroll.

Dessvärre har det blivit nåt fel, så den slår ifrån hela tiden. Till hösten måste vi nog dessvärre investera i en ny  apparat för att få värme i stora rummet.

En snigel, i det här fallet en Vinbergssnäcka, måste ha en slemmig undersida för att kunna ta sig fram 

Igår hade jag tid på Gunillakliniken till Skorpan.

Jag hade bokat ett personligt möte med vet. Hilding Anliot, som jag känt i massor av år och har stort förtroende för. Men han är bara på kliniken ett par dagar i veckan, så det är inte så lätt att pricka in honom. Jag ville att han skulle ge ett ärligt svar för hur jag ska förhålla mig till Skorpans försämring.

Jag visade honom ett par videosnuttar på Skorpan, bl.a den jag lagt in här, som jag filmade under gårdagens promenad.

Eftersom Skorpan blivit påtagligt sämre sen en vecka tillbaka, så var jag nog beredd på att vi inte skulle få henne med hem igen.

Men Hilding såg bara hur pigg och glad hon fortfarande är, trots att hon trillar och far. Men han säger som andra veterinärer (och som även jag tror) att det är rent neurologiskt och förosakar henne ingen smärta, även om det är jobbigt för henne att inte ha styrsel på benen.

Skorpan hade lite lydnadsuppvisning i undersökningsrummet, bara för att visa att hon fortfarande vill och tycker att det är roligt, det imponerade på Hilding.

Jag filmade när vi var på väg tillbaka till bilen, så Skorpan har redan sprungit lite mer en 1 km, därav extra flåsig i värmen.

Jag har svårt att tro att hon ska klara vintern och halkan, men den dagen den sorgen.