Igår fick jag fixa lite fikabröd igen, då Gabbi och Helena kom på f.m.-fika

Av Helena fick jag två fantastika buketter.

Vi hade ett par timmar med trevligt hundsnack. Berra var risig, låg till sängs medan de var här.

När de åkt, for jag med hundarna till skogen och plockade en korg kantareller igen. Jag har nog aldrig varit med om att det varit så gott om dem som i år.

Dessvärre fick jag även se ett nytt kalhygge.

I morse gjorde jag kubbar och vaniljhorn, så jag hade till dagens fika. Förutom Madde och Per så kom även Roland lagom till 11-kaffet.

Det gäller att ta sig en sista slurk.

Nu blir Bruno norbergsbo, inte så långt härifrån, så det blir inte så svårt att hålla kontakten.

Förutom

Igår fick jag det sorgliga samtalet från Kerstins dotter Malin, att Kerstin somnat in under natten.

Kerstin har ju varit gravt dement senaste åren och bott på demensboende.

Men så mycket trevligt vi haft under de ca 40 år som vi varit bästa vänner, mest inom hunderiet (boxer).

Alla uppfödarträffar, alla boxerläger, alla tävlingar.

På senare år, alla våra spårträffar, som det var Kerstin som var mest drivande för.

Under kennelnamnet Herlitzius födde hon även upp tre boxerkullar, den första 2004.

En kär vän har slutat sina dagar.

Idag på Brunos 8-veckorsdag så hade jag tid för veterinärbesiktning.

Bilresan gick utmärkt, han låg och diade på Onyx både dit och hem.

Veterinärutlåtandet blev UA rakt av. Jag var lite osäker på testiklarna, men båda stenarna fanns på plats.

Det blev bara en enda bild tagen och den är ju desutom ganska usel. 

Han skrek till när den otäcka nålen med chippet stack honom, men annars fann han sig lika bra i detta som i allt annat. Han är så tillfreds denna lilla kille.

Passade på att få Onyx vaccinerad samtidigt.

Idag fick jag ett mindre trevligt brev, som jag väntat på. Fortkörningsböter när Joanna och jag åkte till Högbo förra helgen.

Vi satt och pratade och jag missade 60-skylten vid Älvgården. Att köra i 72km/h kostade 2.000 onödiga kronor.

Jag har dessutom bokat tid för service på bilen, den kommer att kosta dryga 6.000

Mitt på dagen åkte jag till skogen med hundarna en timme.

Skogen är den närmast hemma, men jag hade inte varit där i år.

Onyx och Maya kollar i svampkorgen.

Berra tog hand om rensandet.

Bruno fick ett halsband av Madde igår, knallrosa med tillhörande lika rosa koppel. Inget könstänk här inte.

Han hade kul ganska länge med en liten blomkruka i plast.

På förmiddagen fick jag plötsligt en förfrågan på FB om att få fikagäster.

Det var våra grannar från det vi var små.

Vi sprang som barn i huset hos varandra, våra tomter gränsade utan staket eller annat som skilde dem åt

Isenborgs hade 5 barn, mamma hade 4, så det fanns alltid att göra när vi var små.

Idag var det, i fallande ålder, Olle, Lasse, Agneta och Gabriella som kom. Äldsta syster Berit är inte i livet längre.

Agneta har för inte så länge sedan flyttat till Torsåker och det var där hennes syskon var på besök när de bestämde sig för att komma hit på en fika.

Senast vi sågs var när jag och min syster Anita tömde mammas villa inför försäljning 2002.

Även idag var det så fint väder att vi kunde sitta ute på altanen och fika.

Madde och hennes son Björn och barnbarnet Selma kom samtidigt för att hälsa på Bruno. Björn pluggar i Örebro, men han råkade vara hemma i Norberg, så han kunde träffa Bruno.

Efter detta trevliga besök så åkte jag till skogen med Maya och Onyx.

I den här lilla klungan kantareller satt det 10 st svampar tillsammans.

Igår fick vi kärt besök av Tobias och Erika med alla barnen till f.m.-kaffet

Naturligtvis ville alla hälsa på Bruno.

Men det gick också bra att få fingrarna slickade genom grindens galler. 

Det blir lite lugnare när jag sätter undan Maya och Onyx.

Som tur var så tillät vädret att vi kunde sitta på altanen och fika, jag hade bakat en hallon/blåbärskaka på morgonen, bullar och vaniljhorn dan innan.

När de åkt hem till Borlänge, så tog jag hundarna och åkte till skogen.

Hamnade i "fel" skog, men det fanns kantareller och trattisar även där.

Men även svampar som bara är att titta på.

Idag är Bruno dålig i magen, han går runt och bajsar hur länge som helst, men verkar ha svårt att tömma tarmen helt.

Han ska ju veterinärbesiktas på tisdag när han blir 8 veckor, jag får lyssna med veterinären då.

Jag hade tid på ögonmottagningen kl10.10 Jag hade blivit rekommenderad att ha någon som kunde köra hem, men jag sa att jag kan vänta med att åka hem tills jag kan köra.

Maya och Onyx tog sovmorgon, de har börjat sova tillsammans i vårt sovrum, i den minsta av bäddar.

Jag ringde till Lena för att höra om hon var hemma och ville bjuda på fika när jag åkte hem från Falun.

Men Lena sa direkt att hon kunde följa med till Falun och köra hem.

Det blev en ganska lång väntan för jag kom inte in till läkaren förrän kl 11. Sen visade det sig att jag inte alls behövde hjälp att köra hem, för det droppades ingen atropin i ögonen.

Hos Lena blev det kaffe med gofika.

När jag kom hem vid halv 2 tiden, så åkte jag till skogen med hundarna. Jag gick i en skog där jag tidigare plockat gula kantareller, men hade inte varit där i år.

Hittade flera liter och flera var de största kantareller jag någonsin sett.

Jag ställde en normalstor tändsticksask vid sidan, för att man ska få en uppfattning av storleken på kantarellerna.

Igår åkte vi till Norberg och jag levererade lingonen som jag plockat.

Lena bjöd på räksmörgås på Elsa Anderssons konditori.

Jag har inte varit där sen den nya byggnaden uppfördes efter branden, som var för flera år sedan.

Idag bakade jag bullar och gjorde vaniljhorn på morgonen. 

Blev klar lagom till 11-fikat, då vi dessutom hade besök.

Det var Madde och Per som kom för att gosa lite med sin Bruno. Onyx vill också vara med på ett hörn.

Bruno lyckas ta sig en slurk på mamma Onyx emellanåt.

Efter fikat så följde jag med Lasse (en bybo), som jag skulle visa lingonmarken, där jag plockat och mer fanns att plocka.

Jag visade bara vägen, sen åkte jag hem igen.

När Madde och Per åkt och jag skulle till skogen med hundarna så ville Berra föjja med.

Vi åkte till "snäll" skog, där Berra tidigare klarat av att gå.

Men nu kommer jag till dagens rubrik, det var Berra som ramlade.

Han hade tur i oturen att jag bara var ca 100 m bort, så jag hörde honom ropa. Naturligtvis hade han mobilen kvar hemma.

Berra hade trillat baklänges när han skulle kliva över en liggande trädstam, så han hade knävecken kvar över stammen och kom ingenstans.

Vi var båda helt slut innan jag lyckades få honom på fötter igen, det tog ca 30 minuter.

Han blir så blockerad och lyssnar inte på vad jag säger, när jag ska förklara att han måste rulla runt så han kommer upp på knä först. Jag orkar ju omöjligt lyfta upp honom, ett tag trodde jag att jag skulle gå bet på att få upp honom och bli tvungen att ringa efter hjälp, men till sist var han ändå uppe på benen.

Sen återstod det att hjälpa honom till bilen, för då hade han inga krafter kvar och dessutom bröstsmärtor.

Dessvärre blir det inga fler svampturer för Berras del, han får hålla sig på slät mark i fortsättningen.