Hundarna kan konsten att roa sig själva när man går på skogspromenad med dom.

Det börjar med att skogen ska nosas av i början av promenaden, sen ska nån pinne letas upp och kampen startar.

Kämpandet om pinnen slutar ofta med att den går sönder och dom står med varsin bit i munnen, inte lika kul så klart, då kampen är halva nöjet.

Onyx är som en duracellkanin, alltid minst dubbelt så mycket så mycket spring i benen som dom andra två.

Bilder nedan från gårdagens pinnkamp.

Nu står det inte på förrän blåbärsriset börjar blomma. Jag undrar om vi äntligen får ett blåbärsår i år, det har varit ont om dom de senaste två åren (minst).

Minus 4 grader i natt och bara +3 nu halv 10, men solen är uppe, så det kanske blir så jag kan gå ut och fortsätta rensa i rabatterna. I går blev det så kallt om fingrarna, trots handskar, att jag fick ge mig ganska snart.

Coronaeländet gör att det blir en annorlunda Valborg för de flesta. Kanske blir det nån brasa, men många är nog inställda.

För alla hundars skull kan man ju önska att det innebär mindre med smällare också.