Pju har ju alltid varit dålig på att äta, men det har ju inte gjort nåt annat än att hon varit lite tunn.

Nu behöver hon all mat jag kan få i henne, med en hel kull i magen.

Det finns absolut ingenting som hon frivilligt skulle öppna på munnen för.

Som tur är går det att mata henne med milt våld, hon sväljer tuggorna om dom smakar tillräckligt bra, men spottas ut om dom inte duger.

Maya blir fetare och fetare, då hon slukar varje bit som hamnar på golvet efter Pju.

Ett finger i mungipan så hon gapar, sen in med en tesked mat.

Nu sitter hon själv på en köksstol medan jag matar. Väl uppbött valpfoder med mycket kokt kyckling i fungerar, men bara i mycket små portioner.

Tidigare satt hon i Berras knä medan jag matade, men eftersom han var dålig och sängliggandes igår så fick jag göra på annat vis, och det gick ju också bra.

Här syns det hur mullig Maya blivit.

Vi har fortsatt kyliga nätter, runt -5 grader. Idag skiner i.a.f solen, så det blir nog en skön promenad i skogen med hundarna.