Idag blev småttingarna i O-kullen en vecka.

Jag vägde dom och konstaterade att alla ökat i vikt inom normala gränser, men lilla hanen är fortfarande minst med sina 335g, medan den största hanen nästan fördubblat sin födelsevikt till 487g. Han vägde 250g vid födseln, mot de andras ca 200g.

Jag har värmelampan på för det mesta.

Men Pju har en bädd nära valparna där hon kan ligga ibland för att slippa värmen från lampan.

Jag kom på att vi nog kan använda gamla växthusskivorna att fixa väggar till det lilla trasiga växthuset som står på altanen.

Jordsäcken som ligger intill, visar att jag behöver börja skola om mina småplantor, innan dom ränner iväg för mycket.

Än står dom ute i groventrén.

Berra skrapar bort gammal fogmassa och skär till skivorna i lagom storlek.

Pjus matte Cindy, hade med sig så fin blombukett när hon och Linus var här i fredags.

Det börjar bli dags att fundera på vad vi ska äta idag, men jag är så trött i huvudet av sömnbrist att jag inte vet vad det kan bli.

Igår blev det pastasallad.

Jag kanske skickar iväg Berra till Pizzerian efter varsin pizza, så jag slipper laga mat idag.

I natt hade vi fått lite regn, men jag vet inte om det var tillräckligt för att valborgsmässoeldarna får tändas ikväll. Det har ju varit totalt eldningsförbud i länet, så sent som igår.

Natten har varit orolig för både mig, Pju och valparna.

Det har varit mycket pip och skrik. Vissa av valparna är väldigt upprörda när Pju tvättar dom, vilket hon gör ganska burdust ca en gång i timmen.

Jag far ju ur sängen varje gång som det rör sig om mer än ett litet pip som strax tystnar.

Valparna ökar dessutom väldigt ojämnt i vikt, den minsta hanen väldigt lite, medan den största hanen snart har fördubblat sin födelsevikt.

Dom blir en vecka i morgon.  

Tiken i mitten har mjölkmustasch, samt att hon sprutat mjölk ur näsan i pälsen på Pju, så mat saknas det inte.

Men mat är tyvärr inte prio ett för Pju. Hon äter en del på egen hand, sen får jag mata henne, men slipper tvångsmatningen för hon tar emot tills skålen är tom.

Idag måste jag ta mig till Hedemora, så Berra får ta hand om barnpassningen under tiden.

Men först väntar jag på att dom ska ringa från Falu Djursjukhus, jag måste fråga om operationssåret som inte ser så bra ut på Pju, det vätskar sig och har spruckit lite på en bit.

Jag kan ju inte åka iväg hur som helst nu när jag har småvalpar hemma.

Men Ylwa var juste och la ett spår till Maya, så jag kunde komma dit en timme senare än dom andra och åka hem på en gång efter Mayas spår.

Vädret är fortfarande ljuvligt för att vara i april.

Maya var åter lite vimsig i spåret och missade 2 apporter (av 7), men här har hon kommit till slutpinnen som hon fick behålla en stund sen jag selat av henne.

"Får jag nån godis då?"

Jodå mjukost vid varje apport så klart.

Innan jag åkte hem blev det en kortare promenad med hundarna i en annan del av skogen, än där spåren låg.

Triss gillar att lurpassa på Maya, för att sen rusa emot henne, men Maya var inte så intresserad för hon hade hittat en träbit.

Som hon i.o.f.s lessnade på ganska snart.

Vi har ätit kyckling och ris ute på altanen i värmen. Jag ska ut och rensa lite ogräs en stund, medan Berra ser på trav på TV.

Triss får tala om för Berra om nån valp piper under tiden.

Lugnt och fint i valplådan, där dom flesta sover när jag nu går ut en stund. 5 dygn gamla idag.

Direkt efter arbetet igår så åkte Cindy och Linus från Västerås för att få träffa valparna för första gången.

Pju hoppade ur valplådan och stod och väntade vid grinden när hon hörde rösten på sin matte,

Kärlek!

Dom fick slita sig från valparna en stund så vi kunde ta en fika på altanen.

Pju är en bra mamma, som tar väl hand om valparna, utom när hon inte gillar min bäddning och ska bädda om. Vilket innebär att jag hittar valparna under fällen i.s.f uppepå densamma.

Triss förtsätter att ha full koll utifrån köket. Det är faktiskt synd om henne som inte får vara delaktig.

Igår drog vi på taket på paviljongen på altanen. Idag har vi förankrat den med skruvar i altandäcket. Hoppas att den ska kunna stå emot eventuella höststormar.

Jag vill sätta ihop det raserade växthuset (om det går), men då bör man vara två och vi lämnar inte valparna ensamma inne, så det får vänta lite till.

Berra är den som tar bilen och åker till skogen för promenad med Maya och Triss, så jag kan stanna hemma med Pju och valparna.

Igår höll jag mig borta från bloggandet. Jag var både trött och ledsen. Hade inte sovit på två nätter.

Det enda jag gjorde var att baka några kakor och rensa lite ute i rabatten, mest för att hålla tankarna på nåt annat.

En av valparna började tidigt tackla av första dygnet. Jag provade med allt för att eventuellt kunna rädda henne. Jag höll henne extra varm, gav sockerlösning, försökte få i henne tikmjölksersättning och vätskade även upp henne subkutant under huden. Men det hjälpte inte så hon somnade in för gott natten till igår.

Nu är det bara att glädjas åt de 5 som är kvar, även om det är extra tråkigt att båda döda valparna var tikar.

Jag är med i ett försöksprojekt som ska visa hur och om det smärtlindrande medlet Rimadyl finns kvar i tikmjölken efter 3 timmar. Försöket gäller för tikar som gått igenom kejsarsnitt. Det finns tydligen för lite kunskap om hur smärtpåverkad tiken är efter ett kejsarsnitt och vilken lindring man kan ge.

Så jag mjölkar Pju 1 ml, en gång om dagen i 5 dagar, tre timmar efter att hon fått smärtlindring, som hon får var 12:e timme. Mjölkproverna fryser jag in tills de ska lämnas över till veterinären.

Valparna är pigga och har ökat i vikt som dom ska, Pju är duktig som mamma.

Jag behöver inte vara hos valparna hela tiden för att kolla om/när någon piper för att den hamnat fel, för jag har en otroligt väl fungerande larmklocka i Triss.

Triss rusar till grinden så fort hon hör ett pip och om inte pipet upphör fort nog så skriker hon, eller skäller.

Jag har fått låta henne och Maya vara instängda i vardagsrummet över natten, annars skulle varken jag eller Triss få en blund i ögonen.

För att gå över till något helt annat, så har björkarna slagit ut alldeles väldigt tidigt iår, nämligen just den 23 april, samma dag som valparna föddes.

Så här ser björken på andra sidan vägen ut idag.

Hörde också på radion att i vissa delar av landet är det sommar nu, d.v.s det har varit 10 grader varmt både natt och dag i 5 dagar.

Idag är det lite molnskyar på himlen, men värmen har fortsatt även efter påsken. Just nu + 15 grader.

Annat var det för två år sen när vi fick bakslag i vädret med två dm snö den 25 april.

Oj vilken natt!

Jag har sovit i 5-10 minuters intervaller hela natten. Vaknat vid minsta pip,  och det har varit många.

En som också hållit mig vaken och även fungerat som larmklocka är Triss. Hon är så otroligt olycklig över att inte få komma till valparna. Ju högre en valp piper dess högre tjuter/gråter/ylar Triss. Jag tycker så otroligt synd om henne.

Nu är det lugnt och fint i lådan.

Triss lämnar inte gärna sin plats vid dörren.

Några bilder från igår:

Vet. Anna får bokstavligen gräva ut valpen som hängde ut halvvägs.

Inte lätt att veta vem som är vem, när alla 5 kommer samtidigt, men jag tog kort på dom en och en när jag vägde dom, för att se hur deras vita tecken ser ut och kan veta vem som är vem när man kommer hem.

Pju har här kommit tillbaka från operation och får pigga på sig lite och valparna börja dia, så vi sen kunde åka hem.

Stannade till på Pizzerian hemma och hämtade upp en beställd kebabrulle, vars halva jag satt på sängkanten och åt för att ha full koll på mor och valpar.

Idag har Berra åkt med Maya och Triss på skogspromenad. Samtidigt hämtade han tikmjölkersättning hos Helena, som hon hade kvar hemma, så jag slipper öppna burken som jag själv har köpt, utifall att.

En av tikvalparna har varit lite loj och ätit sämre, så det är möjligt att det inte räcker att lägga till henne vid en bra spene.

Nu startar några veckors valppyssel och det ska bli otroligt roligt. Det var ju 4 år sen sist.

Det blev valpar idag, men inte alls komplikationsfritt.

Pju hässjade hela natten, så jag förstod att det skulle bli av idag (62 dygn).

Men det konstiga var att hon aldrig bäddade, satt bara rakt upp och plötsligt tittade en fosterblåsa fram i morse vid 9-tiden.

Så fick jag se ett litet bakben sticka ut, men det kom inget mer. Jag försäkte dra ut valpen i takt med hennes värkar, men den satt som i ett skruvstäd. Fick bara ut den upp till höfterna, förutom att den kom baklänges så låg den också på sidan.

Det blev alltså färd till djursjukhuset i Falun, där även veterinären var förvånad över hur hårt valpen satt fast trots Pjus kraftiga värkar.

Att valpen inte klarade sig var ju ganska väntat, dessvärre en stor fin tik.

Valp nummer två fick hon nån timme senare, men sen dröjde det trots värkar.

Pju kollades med ultraljud och det visade sig att en valp inte mådde så bra, så för att inte mista fler så rekommenderade veterinären att snitta ut dom som var kvar.

Sagt och gjort och nu är vi hemma med 6 st, 3 hanar 3 tikar. Mor och barn mår efter omständigheterna väl.

Tack o lov att det inte blev igår när det ännu var påskhelg. Då hade dagens 30.000 inte räckt på långa vägar.

Att det är dyrt på de stora klinikerna är ju ingen nyhet, men att,  förutom avgiften för själva kejsarsnittet, ta 58 kr/valp + moms för att suga slemmet ur näsa och mun på dom, tyckte jag nästan var rekord. Det borde väl vara en självklarhet att göra utan att ta extra betalt.

Jag har flera gånger på mina tidigare kullar som blivit snittade (bl.a. boxer) själv varit med och tagit hand om valparna allt eftersom dom plockats ur, då har man ju fixat den biten med slemsugning själv.

Förmildrande omständighet är att alla är väldigt trevliga och hjälpsamma.

Jag blev förvånad över att det är så många som arbetar på kliniken, flera av dom känner jag sen gammalt (och det var kul att ses igen) medan många var nya ansikten för mig.

Jag vägde Pju när vi åkte därifrån, hon vägde exakt lika mkt som när hon parades för 9 veckor sen, 10,4 kg. 13 kg vägde hon när vi kom dit.

Bilder får komma senare.

Nu är det bäst att åka och handla innan valparna kommer. Så vi åkte till Hedemora ganska snart efter frukost.

Pju har varit lite flåsig inatt, men annars fortfarande lugnt.

Jag vägde henne idag igen, hon har ökat 100 g per dag i två veckor och är nu uppe i 13,3 kg. Hon ser verkligen ut som ett klot.

Vi stannade till som snabbast och 11-fikade hos Kerstin och Anders. 

Jag visste att Kerstin skulle få besök av en gemensam bekant, så det var kul att få träffa henne också.

Kerstins vän ville inte hamna på min blogg så jag har klippt bort henne här, men bilden på Kerstin blev så bra tycker jag.

Nu ska jag ut och fortsätta mitt rensande i rabatten, snart kommer jag inte kunna gå ut alls.

Nu har jag i.a.f rensat fram lite öppen jord så det inte bara är mossa och kvickrot över allt.