När vi åkte till Ludvika igår, hade vi oturen att hamna bakom en tankbil. Så där fick jag sitta i snöröken mellan Säter och Ludvika (dryga 5 mil) Berra fick ta kort genom vindrutan medan jag körde.

När solen stundtals kom fram över trädtopparna blev det ännu sämre sikt bakom tankbilen.

När vi kom fram så fick Maya följa med in till dom snälla mopsarna...  

men hon var lite fundersam i början och raggen låg som en matta över ryggen.

Det fiinns en Maja till i huset, en mopsdam på snart 8 år.

Eftersom jag inte julpyntat ett enda dugg i år, så kunde jag inte låta bli att ta kort på en del av Synnöves. Det var pyntat överallt, men jag tog bara kort på detta. Kyrkan är Stora Tunas.

Det står en sån annorlunda byggnad i Brunsvik. Jag undrar vad den har varit till för. 1912 står det på ena gaveln.

Tillägg: Nu har jag fått reda på vad det är för byggnad. Det var alltså en kraftstation till Lekombergs gruva.

Idag blev det sparkpremiär på Vikmanshyttesjön. Det var ett perfekt sparkföre.

Det var jätteskönt att vara ute i det milda vädret (+3 grader).

Nu är dessutom en bana upplogad runt hela sjön, jag höll mig vid sidan om för det var för halt att hålla till på den. Men en man på långfärdsskridskor susade förbi med en väldig fart.

Här, alldeles i sjökanten försvinner ännu mer skog. Skogsmaskinerna har kört flera dar och hörts lång väg.

Oj, vilket omslag i vädret det blev. Idag är det faktiskt 3 grader varmt.

Igår var vi till Ludvika, fikade hos Synnöve och Arnold  i Sunnansjö innan vi hämtade en auktionspost som jag budat in tidigare.

Det hade kommit åtskilligt mer snö där än här, det var även flera grader kallare.

När vi kom hem gick vi på sjön med hundarna, jag fick lov att "parera" min promenad för att inte komma för nära andra som också var ute på isen. Barn som lekte vid den upplogade banan, en sparkåkare och två andra hundpromenerare. Men det gick bra, småhundarna såg aldrig dom inbjudande målen. Jolly är som tur är så lydig att hon inte sticker iväg om jag säger "nej".

Nu ska jag plocka ner sparken, där den hänger i taket i lekstugan, som är vårt förråd. Sen vet jag inte hur jag ska få den till sjön, det är ju dryga 300 meter dit och asfalten är nu framme på vägen. Jag får väl bära den.

Dessvärre har Berra en dålig dag och har gått och lagt sig, men det är faktiskt hans första dåliga dag sen julafton (som han inte kunde ta del av), så han kan vara nöjd ändå med att ha haft så många skapliga dagar i sträck.

Ska man göra en tillbakablick, så är det väl bäst att börja med januari.

Vad jag minns så var det inte så kallt och det var dessutom ganska lite snö. Jag tror att jag bara skottade en eller ett par gånger under hela vintern.

På sjöns is blev det inga promenader alls. Vi gick lite i kanten en gång, men vågade aldrig gå ut som vi brukat tvärs över sjön.

Februari var ännu mildare med gott om plusgrader.

Vi gick ju i väntans tider och Triss var hur stor som helst om magen.

Den 19 februari föddes det 9 valpar, av dom fick vi behålla 6 st.

Mars gick ju helt i valparnas tecken. Jag fick inte mycket till sömn de första veckorna, för varje litet pip i valplådan måste ju kollas dygnet runt.

Triss var en bra mamma som tog väl hand om sina småttingar.

Ute var det ganska snöfritt och Jolly kunde ägna sig åt sina pinnar.

I början av april opererades en liten ofarlig tumör bort på Skorpans ena baktass, så hon fick gå med tratt ett tag.

Många trevliga valpköpare kom på besök, och under påsken levererades 5 st av de små, medan Maya blev kvar hemma. Här är det Bodil (Travarens My Joy) som bekantar sig med sina nya ägare.

Dags att elda trädgårdsriset i slutet av april.

Det fanns gott om murklor, så i slutet av april hade vi plockat massor.

Maj månad. Liten Maya växer på sig, uppkäftig är hon men Jolly har en ängels tålamod.

Det visade sig att Maya har samma stora intresse för att bära pinnar som dom andra hundarna.

 Vi hade väldigt varmt i mitten av maj och lupinerna blommade tidigt..

medan mina försök att dra upp blomplantor åter fick mig att längta efter ett växthus.

Ville, den lille spjuvern fyllde 5 år den 27 maj.

Redan i juni var det mycket som blommade. Men sommaren, som skulle visa sig bli rekordvarm, gjorde att blommorna slog ut tidigt, dessvärre också blommade över tidigt.

Triss var på årets första utställning i mitten av juni, redan innan valparna fyllt 4 månader. Jag trodde väl aldrig att hon skulle ha fällt klart och blivit så fin i kroppen. Rasspecialen gick i Avesta och det var ju på "hemmaplan", så jag kunde inte låta bli att anmäla. På specialen blev hon 2:a  Bästa Tik (jag tror det var över 70 tikar), medan hon dagen efter vann, tog BIRet före sin pappa Caesar som blev BIM. Domare här var Moa Persson.

Juli månad var så varm att man inte fick nånting uträttat. Det var för varmt att överhuvudtaget göra nånting ute på dagtid. Hundarnas favoritplats var i den inköpta badbaljan.

Med den nyinförskaffade högtryckstvätten fick jag till slut altan m.m tvättad.

Den stora skogsbranden utanför Fagersta (den värsta i modern tid) började 31 juli och pågick närmare två veckor. (Men innan faran var över så var vi inne i september).

Dessa bilder är från 5:e augusti, när det brunnit en vecka. Det låg massor av förkolnade barr  på altanen och himlen var grå av rök. Hur skulle det då inte vara hos de stackars människor i brandens närhet, vi bor ändå ca 5 mil ifrån.

I slutet av augusti fick vi äntligen vårt efterlängtade Karl Johan-år. Jag tror det var 4 år sen sist.

Tyvärr missade jag det mesta av svampen, för vi åkte till Gotland och var borta 5 dagar och när vi kom hem var svampen på upphällningen. Åter var den varma sommaren "boven", för svamparna blev förstörda alldeles för fort.

På Gotland ställde vi ut i dagarna två och det kunde inte gått bättre. Triss blev Bäst I Rasen båda dagarna, dessutom placerad 3:a i sällskapshundsgruppen ena dagen.

Jag klantade till det och missade båten på vägen hem, så vi fick en extra dag på ön.

Då passade vi på att besöka Skrubbs travbana, där vi faktiskt aldrig varit tidigare (trots alla våra travår)

Tur att vi hade vårt boende kvar.

Även september var en mild månad, dessutom så torr att det dröjde ända tills månaden var nästan slut innan det fanns några trattkantareller att plocka.

I september höll jag min andra valpkurs för året på klubben, hade även en på våren.

Hela september hade jag ett förfärligt bråkande med Telenor, som tog både kraft och energi. Tur att jag orkade hålla ut och det löste sig till slut och jag fick äver ekonomisk ersättning för allt strul.

Lingon blev det så vi klarar oss, sämre var det med blåbär. Det fanns nog på sina ställen, men jag plockade inte tillräckligt för att det ska räcka till nästa år. Vi äter dagligen blåbär på gröten eller filmjölken, så det går ju åt en hel del.

I september var det två år sen Skorpan fick sitt diskbråck. Hon vinglar och far med sina bakben, men är pigg och glad och verkar inte ha ont.

Oktober, vi har fortsatt att träffa spårgänget om söndagarna. Maya började få allt bättre kläm på vad det handlade om.

Kunde sålt Maya billigt när hon tuggat sönder ett minneskort på 8 GB fullt med flera års foton.

Även oktober var mild och efter nån enstaka frostnatt (där de sista blommorna strök med) så fortsatte det länge med plusgrader.

På slutet var det mest grått och en hel del regnade..

så fortsatte även november, med grått väder och väldigt få solglimtar.

Ofta hade det regnat så mycket, att hundarna nästan kunde bada i pölarna.

14 och 15 november var jag i Norge med Triss. Ska inte sticka under stol med att jag hade hoppats på norskt Cert, så hon blivit norsk champion också, men det blev inga framgångar alls. Ena dan 4:a i championklassen, men inte ens CK. Andra dagen fick hon CK, men blev oplacerad. Dessutom en besvikelse att det inte gavs någon kritik över huvudtaget.

Var till Ulltuna i Uppsala och kollade upp Skorpans diskbråck, sedan hon blivit sämre i sitt högra bakben.

Skorpan klarar sig ändå ganska bra, trots sitt handikapp.

December, denna trista månad, när man helst skulle ligga och slappa som hundarna i väntan på att det blir vår.

Vi fick ändå en aning snö så julen blev vit, och kall blev den också då hela julhelgen hade runt 15 minusgrader.

I övrigt vad som kan läggas till denna årstillbakablick är väl att Berra inte mått så bra. Han har haft sina sämre dagar då sömn är det enda som gäller, men däremellan har han försökt röra på sig och för det mesta följt med på hundpromenaderna.

Han och Skorpan går en kortare vända medan jag gått lite längre med dom andra tre.

Min rygg har väl spökat lite mer än vanligt i år, så utomhussysslorna har blivit rejält eftersatta. Det är bara att hoppas att det känns bättre till våren, så man kan ta nya tag.

Vi fortsätter nog ett tag till att åka och få behandling av sjukgymnast i Borlänge.

Men positivt är att jag inte heller detta år haft en enda förkylning. Jag är inne på fjärde året nu utan att ha varit sjuk. Visst har det hänt att jag nyst nån dag och trott att jag skulle bli förkyld, men redan dan efter har jag mått som vanligt igen.

Nu slutar jag min återblick med att önska alla mina bloggläsare

Ett Gott Nytt ÅR!