Direktlänk till inlägg 5 mars 2019

Nostalgi. Så var jag som barn.

Av Kicki Fredlund - Tisdag 5 mars 12:58

Jag låg sömnlös i natt och under tiden snurrade tankarna om min barndom.


Trots att mina föräldrar skildes när jag bara var nåt halvår gammal och jag har haft mycket lite kontakt med min biologiska far, pappa Nisse, så måste jag säga att jag haft en bra barndom. Mamma gifte gifte om sig och jag fick två systrar till, men hon blev änka när jag nyss fyllt 10 år.


Jag fick tidigt lära mig att ta hand om mig själv.


 

Det här huset, som pappa och mamma byggde på 40-talet, har jag bott i tills jag flyttade hemifrån när jag var 17 år. De som står däruppe är pappa Olle och min 7 år äldre syster Anita.

 

 

Min storasyster Anita, jag och lillasyster Gertrud 1947, yngsta syster Cecilia, kallad Sissi, föddes i december samma år.

 

Jag var nog ganska vidlyftig som barn, busig och rätt olydig. Jag svor redan då, har fått berättat för mig hur jag som 3-åring gått ner för vår långa stentrappa till vägen, där jag höll på att bli påkörd av en bil.

"Där hade Ninna, som jag kallade mig själv, en jävla tur" sa jag då.


Jag minns att vi åkte nattåg till mormor och morfar i Vännäs på mammas semestrar.


 

Med mamma på ängen bakom mormor och morfars hus i Vännäs.


Mamma var mentalsköterska på Beckomberga i alla år. Hon arbetade skift både med dagtid, kvällsvakt och vak. Hon klädde sig i sin uniform, med stärkt vitt förkläde och vit hätta på huvudet och cyklade till arbetet i ur och skur.


I uniform var även nån hemsamarit (sträng sådan vad jag minns), som passade oss ibland, men oftast var vi hos tant Tallén, som hade kaniner och bodde på samma gata, eller hos grannen Eriksson.


D.v.s det var mest småsyskonen som var där, jag och Anita klarade oss själva från det jag började skolan.


 

Här är vi i Hagfors och hälsar på en av mammas systrar, deras stora snälla Zorro drog gärna pulka, men det var inte nådigt att bli piskad i ansiktet av hans glada svans.


 

En kort tid när jag var 6-7 år så hade vi en storpudel som hette Ricki. Jag minns en gång när jag inte orkade hålla henne utan ramlade omkull och släpade efter, för släppa kopplet skulle man inte göra.

 

Orädd och skinn på näsan har jag nog alltid haft. Minns när större pojkar retade mig för dom alldeles för stora konståkningsskriskor som jag halkade runt på i gungparkens uppspolade isbana.


"Vilka jävla knäppkängor" sa dom, men jag bara halkade fram och stack upp nosen framför dom och sa: "Ni är ena jävla knäppkängor själva", syster Anita har påmint mig om episoden.


I skolan var jag också ganska tuff, en gång, 6 eller 7 år gammal, kände jag mig orättvist behandlad och gick helt sonika hem.


Djurvän har jag alltid varit, kom hem både igelkottar, grodyngel, en kopparorm. Även en ekorrunge som ramlat ur boet när en tall fälldes, ekorrungen blev kvar ett tag vill jag minnas.


Men på min ena arm har jag fortfarande ärr som visar vad som kan hända om man försöker lyfta upp en katt som man inte känner. Jag gjorde alltså det, såg en så fin svart katt, men den flög på mig med både tänder och klor, den hängde sig fast i armen på mig, jag blev ganska illa biten, jag tror jag var 6 år den gången och på väg hem från skolan.


Skolan förresten, de två första åren var skolan förlagd till en lokal i Flysta Folkets Hus, men det var ganska nära, bara nån dryg km att gå.


Sen gick jag årskurs 3-5  i baracker i Sundby medan den nya skolan i Sundby byggdes.


Annars var det mycket lek med grannbarnen, vår närmaste granne hade 5 barn som var i ungefär samma ålder som oss.


Vi hade "teaterföreställningar" i trädgården, sålde plockade blommor nere vid "stora vägen".


En gång chockade vi tanterna i mjölkaffären. Jag och grannflickan Agneta hade hittat en liten plåtask som hette Durex, i den låg det hoprullade "ballonger", vi blåste upp varsin och tanterna i mjölkaffären höll på att få slag, medan vi inte fattade alls varför dom blev högröda i ansiktet och erbjöd oss godis om vi lämnade fynden ifrån oss.


När jag var 10 år fick jag börja rida i Ängby ridskola, men eftersom vi hade det knapert ekonomiskt, så var det inget jag gjorde under nån längre tid.


Gick på bio gjorde vi däremot ofta, matiné på söndagarna och en gång i veckan fick vi se film på Beckomberga, som visades för anställda och deras anhöriga, jag tror det var för en ganska billig penning.


 

Här har jag blivit 12 år, året är 1956, Anita har fått en dotter Suzanne. Mamma har sytt våra klänningar, vilket hon ofta gjorde.


Nu har jag blivit än obstinatare, gick min egen väg, trotsade utegångsförbud, genom att klättra ut genom fönstret.


Men jag hjälpte även till hemma, var tidigt en hejare på att "kärringsåga", eftersom vi eldare med ved.

Eftersom Anita var både mörkrädd och kräsmagad, så var det jag som fick följa med ner på toan eller ta reda på olyckor i sängen.


Så många gånger, som vi lekte farbror Sven och Barnens brevlåda, medan man var sällskap på toa.


Men annars så bråkade jag hejdlöst med mina syskon, både Anita och "småungarna", det känns som om vi aldrig var sams. (Tur att sånt gick över när vi blev vuxna nog)


Började tjuvröka, två John Silver och en liten ask tändstickor i tobaksaffären, konstigt att man fick köpa.


Åkte bakpå killarna mopeder.



Men jag satt också ofta barnvakt hos en granne som bodde nära, jag var väldigt förtjust i barn och började också att arbeta som barnflicka när jag var 14 och hade gått ut skolan.


När jag var 13 år träffade jag Berra på Solvalla, dit jag börjat gå allt oftare.


Men det är en annan historia.




 
ANNONS
 
paula

paula

Tisdag 5 mars 17:23

Men så roligt att läsa barndomsminnen. Och korten, kände igen dig direkt! Skinn på näsan ja, och bestämd men rättvis och djurälskare. Ja vad säger man. Busig kan du säkert vara fortfarande om chansen ges! Kram från pörtet

http://paulaz.se

Kicki Fredlund

Tisdag 5 mars 18:05

Jag funderade mycket på min barndom när jag låg sömnlös inatt. Jag reagerade på att jag har så många minnesluckor. Men en del saker som jag minns kom inte med här.
Så värst busig är jag nog inte längre, inte lika uppkäftig heller.
Kram

 
Ingen bild

Pia

Tisdag 5 mars 18:04

Så roligt att läsa. Fler borde berätta sin historia, det är otroligt intressant!

Kicki Fredlund

Tisdag 5 mars 19:16

Ja, med ökad ålder så är det roligt att minnas tillbaka.

 
Ingrid

Ingrid

Tisdag 5 mars 18:21

Åh, så roligt att läsa om den barndom Kicki! Det är ju de åren som gjort oss till den vi är i dag.
Jag har lite svårt att reda ut hur mycket som är minnen av det man kommer ihåg och hur mycket som är sådant man fått sig berättat. Men visst kommer man ihåg ganska långt tillbaka.
Kram, Ingrid

http://https://ingrids.home.blog

Kicki Fredlund

Tisdag 5 mars 19:15

Ganska roligt att botanisera i sina minnen, men visst finns det många luckor och visst har man fått en del återberättat.
Och visst hade jag kunnat komma på mer.
Kram

 
Ingen bild

Yvonne

Tisdag 5 mars 20:38

Roligt att läsa och väldigt så lik dig du är. Både utseende och sätt! ;-D

Kicki Fredlund

Onsdag 6 mars 09:06

Det var rätt kul att backa i tiden.

 
Ingen bild

Lena Frick

Onsdag 6 mars 20:33

Roligt att läsa dina barndomsminnen. Känner igen mig i en del. Jag var med en stor djurvän. Köpte bullar o kakor till grisarna i grishuset för alla mina sparpengar. Gick efter stora vägar och letade efter påkörda fåglar, för att begrava dem. Då jag började skolan var jag minst men ettrigast i klassen. Då jag var liten och ganska mörk i hyn, och precis hemkommen från Afrika , blev jag ibland retad för "niggerdockan". Då fick även killarna stryk.

Kicki Fredlund

Fredag 8 mars 08:44

Jag kan tänka mig att du var ettrig. Du säger också vad du tycker.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kicki Fredlund - Fredag 18 okt 10:44

Så kom vi då iväg igår till Avesta för att se Lennie Normans enmansföreställning Gubbvarning live.     I väntan på artisten.   Vi hade fått otroligt bra platser på 4:e raden, precis i mitten rakt framför scenen. Berra kunde höra jättebra...

Av Kicki Fredlund - Torsdag 17 okt 16:27

Igår fick jag äntligen svar på röntgen av axeln, då läkaren ringde upp på e.m.   Det enda som var bra var att jag inte hade några pålagringar (artros) i leden. Men jag har ju lik förbaskat nervvärk i hela armen.    Det berodde på inflammation...

Av Kicki Fredlund - Onsdag 16 okt 13:19

och jag blir så blöt om både skor och strumpor. Man kan nog ta den låten bokstavligt, för det var som attan vad det regnar.   När vi åkte till Avesta igår så vräkte regnet ner och idag har jag ställt in hundträffen p.g.a. vädret.   Det var no...

Av Kicki Fredlund - Tisdag 15 okt 11:12


Idag ska vi åka till Avesta och handla.   Jag ska samtidigt kolla var Avesta Teater ligger och hur man kör dit.   På torsdag kväll ska vi nämligen dit, då Cissi och hennes barn bjudit oss (Berras 80 och mina 75 år) på Lennie Normans föreställ...

Av Kicki Fredlund - Måndag 14 okt 14:55

Regnet upphörde frampå dagen, så vi kom oss ut i trädgården ett tag.     Jag tömde de sista krukorna och tog reda på dahliaknölarna. Men nu har vi ont både Berra och jag.   Berra gjorde ren gräsklipparen och ställde undan den. Jag borde...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6
7
8 9 10
11 12
13
14 15 16
17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30
31
<<< Mars 2019 >>>

Tidigare år

Kategorier

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Länkar

365 foton 2016

365 foton 2015

 

365 foton 2016

 

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ travarenskennel med Blogkeen
Följ travarenskennel med Bloglovin'

365 foton 2014

 

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se