Dagarna går och hösten kommer allt närmare.

Som vanligt får jag inte mycket gjort, även om jag faktiskt bakade bullar i går morse, så vi hade fikabröd till 11-kaffet och idag har jag farit fram med dammsugaren.

Valpen P växer och är den lugnaste snällaste valp jag nånsin haft. Inte så konstigt att han är lugn, utan syskon som han är.

Han har funnit sig väl till rätta i sin hage, sover hela nätterna.

Han gillar den fluffiga bädden. Här sitter Onyx och snuttar på sitt gamla gosedjur, som jag tänkte att valpen skulle roa sig med.

Ensamt vid mjölkbaren.

Nu delar Onyx och Maya bädd igen, det har de inte gjort sen P föddes.

Häromdagen tittade Bengt in på en fika. Det är så bra för Berra att få något annat att tänka på än sin ständiga värk.

Berra blir dessvärre mer dement för var dag, vilket tär på oss båda. Det är inte så lätt att inte tjata och att alltid minnas att det är en sjukdom som han inte kan hjälpa.  

Han följer inte längre med ut i skogen, för han klarar inte att gå där, men med rollatorns hjälp får jag för det mesta ut honom på en promenad i byn.

Nu får även Onyx följa med när jag åker till skogen.

Blåbär och lite svamp blir det mest varje dag.

I morgon åker jag med Maya på en inofficiell utställning nära. Det är så många vänner som ska dit, så det ska bli kul.