Hillevi

12 februari 2022 12:41

Hejom dalom!
Det gör mig ont att du har ont, tro inget annat, men städning kan faktiskt anstå. Sparkturerna på sjön låter härliga men de bidrar nog till värk och kramp - de brukar straffa mig i allafall och sparken står tryggt långt inne i vedboden. Solen är ju tidig vårsol och den straffar också!
Tids nog (snart!) kommer allt igång på riktigt och då känns allt bättre. Att kunna gå normalt, utan att spänna sig, på en grusväg kommer att kännas som en gåva och den ena blomman efter den andra blir snart ett överflöd (som då suckas över-det är också normalt) ganska skönt att få sucka över är det!
Vill bara önska dig gott mod - det blir bättre! 💕

Kicki Fredlund

12 februari 2022 18:17

Men om jag städade och grejade lite mer så skulle inte kroppen stelna till så mycket.
Men kanske blir det bättre när våren kommer.
Nu är jag dessutom deppig för att jag bestämt mig för att inte para Onyx. Skulle önska att jag orkade med en kull till, men, men.
Tack för att du tänker på mig.

Ingrid

12 februari 2022 14:10

Så tråkigt att du mår så dåligt och har så ont i kroppen. Det låter jättejobbigt! Men nu har vi i alla fall kommit in i halva februari och det ljusnar mer och mer, så snart börjar det våras och då hoppas jag att du piggnar till.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid

Kicki Fredlund

12 februari 2022 18:14

Jag borde röra på mig mer, jag vet ju att stillasittande är det sämsta för krämporna. Man måste röra på sig för att inte stelna till både i rygg och axlar. Men vetskap och vilja är ju inte alltid samma sak.
Ha en skön helg du också!
Kram

Herr Nilssons Fru

12 februari 2022 16:00

Så är vissa dagar. Man måste få klaga lite när man har ont. Kan inte vara kul att att ha ont i kroppen. Så har du väl lite ont i tankarna också både för din egna värk och Berras sjukdom. Inte kul alls, förstår mycket väl att du behöver "göra ingenting" dagar.
Hoppas värken släpper och de kommer bättre dagar snart.
Kramiz o go lördagsafton

Kicki Fredlund

12 februari 2022 18:12

Det värsta är väl att det är dagar som den saknade lusten att göra nånting blir allt fler.
Men jag lever ju i alla fall och har tänkt göra det länge än.
Kramiz