Jag plockar blåbär dagligen nu, men man får skynda sig på att åka till skogen, antingen innan det börjar regna eller innan det blir för varmt.

Så jag och hundarna åker direkt efter frukost. Igår innan regnet kom och i morse innan det blev för varmt. Det var för ändamålet sköna 13 grader i morse, men jag hann ändå bli svettig innan jag plockat klart.

Igår hamnade jag ändå i regn när jag plockade, för att inte tala om hur regnet vräkte ner när jag satt ute under paviljongens tak och rensade bären.

Det lät som att sitta i en biltvätt när regnet forsade ner. Jag tömde 25 mm ur regnmätaren senare på dan.

Nu har det blivit lite varmare +17 och solen bryter fram mellan molnen allt som oftast.

Det är inte bara blåbärsätande, lite pinnbus hinns också med.

Men för Triss gäller bara blåbär, hon äter i princip nonstop. Hon är ganska dålig i benen och orkar inte stå långa stunder, så det blir mest att hon sitter och äter bären.

Härligt att ta upp egen potatis, jag gjorde det när jag kom från skogen.

I morgon får vi kärt besök till lunch, då barnbarnet Felix med sambo kommer. Dom är på snabbvisit några dagar i Borlänge, bor annars i Alingsås.

Det känns konstigt att dom inte kan bo här, utan har tagit in på hotell i Borlänge. Detta förbannade coronavirus som ställer till så mycket.

Nu börjar höstfloxen blomma när många av sommarblommorna har gjort sitt.

Morsdagsrosen breddar sig och blommar bara mer och mer.

Nu är det dags att jag sätter mig några timmar och rensar de 4 liter blåbär som blev morgonens skörd.

Ska leta reda på en ny ljudbok att lyssna på då jag lyssnade klart på Nattsångaren av Johanna Mo. Den hade fått så bra kritik, men jag tyckte inte att den var så märkvärdig.

Kanske dags att ta sig an 1794. Den är väl förmodligen lika obehaglig som föregångaren 1793.

Jag var inte helt säker på att åka till spåren idag, men eftersom jag ändå skulle plocka blåbär så fick Maya och Onyx följa med.

Det var 23 grader, väldigt kvavt, men samtidigt fläktade det, för det blåste rätt friskt i byar.

Jag la ett spår till Puma och Ylwa la ett till Onyx. Onyx var osedanligt okoncentrerad i spåret, förmodligen för att hon är i höglöp, så jag bröt efter mindre än 100 m.

Istället fick Maya gå det spåret. Hon var också okoncentrerad, men tog de flesta apporterna.

Ninni, som gick med och tittade, bannade mig för att jag inte peppar mina hundar mer när dom finner sina apporter. Hon tyckte det saknade motivation på båda för att ta sig fram i spåret.

Onyx skyller jag på löpet, men annars har Ninni helt rätt, det har blivit mycket slentrian i mitt spårande med hundarna. Nyttigt att få höra det.

Det var alltså Ninni som var vår besökare i spårmarkerna idag. När hon kom med sin Pelé.

Ninni skulle köra uppletande och ville ha lite främmande dofter i rutan. Nu var det bara Maya som kunde gå med och valla. Det hade ju inte varit så juste mot Pelé att låta två löptikar valla av rutan (även Puma är i höglöp).

Ninni skickar ut Pelé i rutan att leta.

Ninni hade lagt 4 föremål som jag hade bland mina hundprylar och i ett enda nafs letade Pelé upp alla 4 och lämnade av till sin matte.

Jag plockade några bärplockare med blåbär innan jag åkte hem.

Sen hade jag ett styvt jobb med att rensa, men det var skönt att sitta i blåsten ute på altanen.

Jag brukar ta några kvistar med hem och plocka av för hand. Det är ju så vansinnigt mycket bär på varje kvist i år.

Till mat idag gjorde jag en pastasallad, hade lite rökt skinka att tärna i tillsammans med fetaost i kuber och en röd lök.

Igår kväll (kl18) kom Cissi och Martin från Göteborg. Dom ska åka runt bland vänner några dagar och även hälsa på Cissis barnbarn, som nu har flyttat till Gagnef.

Det kändes oerhört konstigt att inte kunna välkomna sin dotter med en kram, men hon och Martin fick inte ens komma in, utan gick bakvägen till altanen, där jag precis hade middagen klar. Fläskytterfilé, nyupptagen potatis och sås på smörsopp.

Vi satt vid varsin ände av bordet och kom aldrig varandra närmare än så. 

Strax före kl 21 åkte dom vidare till Borlänge.

Vi fick en jättefin fotobok med bilder som Martin tagit på Berras födelsedag, när vi bjöds på en heldag i Göteborg.

I morse tog jag alla tre hundarna med till skogen, jag åkte halv 9 innan det blivit så varmt, dessbättre var det inte heller soligt.

Onyx och Triss förser sig av dom goda blåbären.

Jag hann plocka knappt 4 liter innan ryggen sa ifrån och flugorna började bli besvärande.

Halv 10 var jag hemma igen, så det går verkligen fort att plocka i år. Jag var dessutom slarvig och inte så "snäll" mot blåbären, men jag vill ju få med mig så mycket som möjligt hem.

Det blev raka vägen ner i baljan, som oftast när dom varit i skogen och sprungit.

Oj då, här fastnade Triss med ena baktassen i hålet på kanten, men det gick bra.

Även en lite balja kan svalka tre hundar samtidigt.

Nu är det dags för 11- kaffet, sen blir det att rensa blåbär ett par timmar. Tyvärr får jag ingen hjälp av Berra varken med att plocka eller rensa. Han väntar på svampen.

Redan kl 9 var det +21 grader. Då hade jag varit i skogen i en halvtimme och plockade blåbär.

P.g.a värmen hade jag bara Maya med mig, hon är den av dom som tål värmen bäst och jag ville inte att dom skulle springa omkring medan jag plockade.

Kamouflerad  Maya i riset. Jag tror sällan, eller kanske rent av aldrig, att jag sett såå mycket blåbär som i år.

Varför stå, när man kan ligga och äta bären?

På 45 minuter hade jag plockat 4 liter. Tyvärr tar det åtskilligt längre tid att rensa dom. 

Men jag sitter ute under paviljongens tak och lyssnar på ljudbok under tiden.

Jag har efter moget övervägande (dom är ju så dyra) kommit på att jag måste köpa en ny mobiltelefon.

Jag är så less på att det inte finns plats att lägga in den minsta lilla app. Om man ändå kunde ta bort dom (för mig) helt onödiga programmen som finns från början. Dessutom är den helt värdelös att fotografera med.

Kom gärna med tips om en telefon som tar bilder med bra skärpa och färgåtergivning.

Idag är det 5 år sedan Skorpan (Qrissy's Rhea) fick lov att sluta sina dagar, alldeles för tidigt, hon blev inte ens 7 år.

Man älskar ju alla sina hundar, men en fralla som Skorpan får man nog aldrig uppleva igen.

Förutom att hon var vacker och såg ut som en fralla ska, så var det sån otrolig livsglädje i henne.

Hon ställde upp på allt med samma glädje in i det sista.

Liten Skorpan, nyss inflyttad till oss

En av de sista bilderna på denna underbara hund.

Idag är det faktiskt både sol och värme, så här långt i alla fall, 22 grader just nu.

Det innebär att det var i varmaste laget att plocka blåbär, både för hundarna och mig, trots att vi tog det på förmiddagen, före det hade jag varit in till Hedemora och veckohandlat.

Hundarna turas om att använda den nya sängen, även om det mest är Triss som använder den.

Det blev ingen större festmåltid igår när vi hade bröllopsdag. Jag hittade några pirogen, som jag gjort förra året, i frysen.

Men jag gjorde i alla fall en hallon/blåbärskaka.

Dottern ringde nyss, hon och Martin åker till Dalarna i morgon. Men under rådande omständigheter kan dom inte få bo här. 

Men vi kan äta middag på altanen när dom kommer, så jag hoppas att vädergudarna är på vår sida även i morgon.

Förra årets bröllopsdag tillbringade Berra på akuten i Avesta, sen han hämtats av ambulans p.g.a bröstsmärtor.

Idag är det bröllopsdag igen. 58 år den här gången. Nu är det coronaviruset som hindrar oss från att gå ut och äta en bit, eller göra något annat utomhus bland folk.

Dessutom mår Berra inte mycket bättre idag än i fjol. Han har yrsel, illamående och en jäkla värk på det.

Jag åkte till skogen tidigt även idag, då man inte vet när regnet kommer, för det ser ut att bli regn när som helst.

Blåbären mognar mer och mer, därmed finns det fler och fler att plocka.

Två liter plockades i ett nafs. Om ryggen hade varit medgörligare, så hade jag kunnat plocka mycket mer.

Jag vattnade i växthuset och konstaterar att det blir skapligt med tomater. Undrar hur lång tid det tar innan dom börjar mogna.

Jag har ju inga rosor, tycker dom är lite jobbiga att sköta. Men med ett undantag.

De små morsdags-rosorna man köper i kruka på våren, dom har jag grävt ner ute när de blommat klart.

Nu har dom börjat blomma, sen kommer dom blomma ända tills det blir frost. Dom har spridit ut sig på både bredd och höjd. Högsta höjd är en meter nu. De skulle nog behövas blomstöd här.

Rosorna passar bra tillsammans med stjärnflockan.

Nu är det dags för 11-kaffet, sen får jag ta itu med att rensa dagens blåbär.

Igår åt vi ugnspannkaka, som jag lyckades misslyckas med. Tog fel långpanna, skulle haft en mindre. Nu blev den för tunn och nästan bränd.

Eftersom jag bara har tillgång till Nexstory under den här månaden, så lyssnar jag på så många böcker som möjligt av de som ännu inte finns att låna strömmande på biblioteket.

Tyvärr kan jag bara lyssna på läsplattan, möjligheten finns inte på datorn och på min klena mobil finns ingen plats för appen.

Böckerna laddas ner i sin helhet och man kan sen lyssna utan att vara uppkopplad på nätet, men de drar massor av batteri, så jag måste hela tiden ha plattan i ett elurtag. Det är så klart irriterande för det innebär att jag inte kan lyssna när jag är ute i trädgården t.ex

Senaste veckan har jag lyssnat på två ganska långa böcker ca 13 timmar var.

Båda är mycket omtalade och populära och jag blev inte besviken.

Jag gillade den här boken mycket. Otäck är den på många vis, men en bra uppläsare och författaren har en skrivstil som jag tyckte om.

Texten nedan har jag kopierat.

Vinnare av Årets bok, Crimetime Specsavers Award Årets deckardebut och Årets bästa svenska debut 2017 av Svenska Deckarakademin

Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Ur fyra berättarperspektiv klär Niklas Natt och Dag av den sen­gustavianska tiden dess prakt och ståtlighet, och avtäcker en era av kött och blod, nöd och förtvivlan, men också förhoppningar och den vilja till förändring som sått fröna till vårt eget samhälle.

1793 är Bellman noir, en beckmörk sentida ättling till Drottningens juvelsmycke och ett knytnävsslag mot den idylliserade bilden av svenskt 1700-tal.

Även den här texten nedan är kopierad, men jag håller med till fullo. En mycket läs/hörvärd bok.

En oförglömlig berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris. Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv. ”Där kräftorna sjunger” var den mest säljande boken i USA 2019 och har blivit en internationell fenomentitel som älskas av läsare över hela världen.

Den här lyssnade jag klart idag. En helt annan typ av bok. Helt OK som tidsfördriv, men ingen jag lägger på minnet.