Igår höll jag mig borta från bloggandet. Jag var både trött och ledsen. Hade inte sovit på två nätter.

Det enda jag gjorde var att baka några kakor och rensa lite ute i rabatten, mest för att hålla tankarna på nåt annat.

En av valparna började tidigt tackla av första dygnet. Jag provade med allt för att eventuellt kunna rädda henne. Jag höll henne extra varm, gav sockerlösning, försökte få i henne tikmjölksersättning och vätskade även upp henne subkutant under huden. Men det hjälpte inte så hon somnade in för gott natten till igår.

Nu är det bara att glädjas åt de 5 som är kvar, även om det är extra tråkigt att båda döda valparna var tikar.

Jag är med i ett försöksprojekt som ska visa hur och om det smärtlindrande medlet Rimadyl finns kvar i tikmjölken efter 3 timmar. Försöket gäller för tikar som gått igenom kejsarsnitt. Det finns tydligen för lite kunskap om hur smärtpåverkad tiken är efter ett kejsarsnitt och vilken lindring man kan ge.

Så jag mjölkar Pju 1 ml, en gång om dagen i 5 dagar, tre timmar efter att hon fått smärtlindring, som hon får var 12:e timme. Mjölkproverna fryser jag in tills de ska lämnas över till veterinären.

Valparna är pigga och har ökat i vikt som dom ska, Pju är duktig som mamma.

Jag behöver inte vara hos valparna hela tiden för att kolla om/när någon piper för att den hamnat fel, för jag har en otroligt väl fungerande larmklocka i Triss.

Triss rusar till grinden så fort hon hör ett pip och om inte pipet upphör fort nog så skriker hon, eller skäller.

Jag har fått låta henne och Maya vara instängda i vardagsrummet över natten, annars skulle varken jag eller Triss få en blund i ögonen.

För att gå över till något helt annat, så har björkarna slagit ut alldeles väldigt tidigt iår, nämligen just den 23 april, samma dag som valparna föddes.

Så här ser björken på andra sidan vägen ut idag.

Hörde också på radion att i vissa delar av landet är det sommar nu, d.v.s det har varit 10 grader varmt både natt och dag i 5 dagar.

Idag är det lite molnskyar på himlen, men värmen har fortsatt även efter påsken. Just nu + 15 grader.

Annat var det för två år sen när vi fick bakslag i vädret med två dm snö den 25 april.

Oj vilken natt!

Jag har sovit i 5-10 minuters intervaller hela natten. Vaknat vid minsta pip,  och det har varit många.

En som också hållit mig vaken och även fungerat som larmklocka är Triss. Hon är så otroligt olycklig över att inte få komma till valparna. Ju högre en valp piper dess högre tjuter/gråter/ylar Triss. Jag tycker så otroligt synd om henne.

Nu är det lugnt och fint i lådan.

Triss lämnar inte gärna sin plats vid dörren.

Några bilder från igår:

Vet. Anna får bokstavligen gräva ut valpen som hängde ut halvvägs.

Inte lätt att veta vem som är vem, när alla 5 kommer samtidigt, men jag tog kort på dom en och en när jag vägde dom, för att se hur deras vita tecken ser ut och kan veta vem som är vem när man kommer hem.

Pju har här kommit tillbaka från operation och får pigga på sig lite och valparna börja dia, så vi sen kunde åka hem.

Stannade till på Pizzerian hemma och hämtade upp en beställd kebabrulle, vars halva jag satt på sängkanten och åt för att ha full koll på mor och valpar.

Idag har Berra åkt med Maya och Triss på skogspromenad. Samtidigt hämtade han tikmjölkersättning hos Helena, som hon hade kvar hemma, så jag slipper öppna burken som jag själv har köpt, utifall att.

En av tikvalparna har varit lite loj och ätit sämre, så det är möjligt att det inte räcker att lägga till henne vid en bra spene.

Nu startar några veckors valppyssel och det ska bli otroligt roligt. Det var ju 4 år sen sist.

Det blev valpar idag, men inte alls komplikationsfritt.

Pju hässjade hela natten, så jag förstod att det skulle bli av idag (62 dygn).

Men det konstiga var att hon aldrig bäddade, satt bara rakt upp och plötsligt tittade en fosterblåsa fram i morse vid 9-tiden.

Så fick jag se ett litet bakben sticka ut, men det kom inget mer. Jag försäkte dra ut valpen i takt med hennes värkar, men den satt som i ett skruvstäd. Fick bara ut den upp till höfterna, förutom att den kom baklänges så låg den också på sidan.

Det blev alltså färd till djursjukhuset i Falun, där även veterinären var förvånad över hur hårt valpen satt fast trots Pjus kraftiga värkar.

Att valpen inte klarade sig var ju ganska väntat, dessvärre en stor fin tik.

Valp nummer två fick hon nån timme senare, men sen dröjde det trots värkar.

Pju kollades med ultraljud och det visade sig att en valp inte mådde så bra, så för att inte mista fler så rekommenderade veterinären att snitta ut dom som var kvar.

Sagt och gjort och nu är vi hemma med 6 st, 3 hanar 3 tikar. Mor och barn mår efter omständigheterna väl.

Tack o lov att det inte blev igår när det ännu var påskhelg. Då hade dagens 30.000 inte räckt på långa vägar.

Att det är dyrt på de stora klinikerna är ju ingen nyhet, men att,  förutom avgiften för själva kejsarsnittet, ta 58 kr/valp + moms för att suga slemmet ur näsa och mun på dom, tyckte jag nästan var rekord. Det borde väl vara en självklarhet att göra utan att ta extra betalt.

Jag har flera gånger på mina tidigare kullar som blivit snittade (bl.a. boxer) själv varit med och tagit hand om valparna allt eftersom dom plockats ur, då har man ju fixat den biten med slemsugning själv.

Förmildrande omständighet är att alla är väldigt trevliga och hjälpsamma.

Jag blev förvånad över att det är så många som arbetar på kliniken, flera av dom känner jag sen gammalt (och det var kul att ses igen) medan många var nya ansikten för mig.

Jag vägde Pju när vi åkte därifrån, hon vägde exakt lika mkt som när hon parades för 9 veckor sen, 10,4 kg. 13 kg vägde hon när vi kom dit.

Bilder får komma senare.