Igår frös det på undan för undan för att vara mellen -18 och 19 kyliga grader på julafton.

Berra och jag var ju själva hemma och tog det bara lugnt hela dan.

På grund av kylan blev det ingen promenad med hundarna.

Idag är det hemska 20,5 minus. 

Jag passar på att frosta av frysskäpet i köket. Men fan också, jag fick ett akut ryggskott när jag lyfte ur en av de fulla fryslådorna.

Betydligt skönare var det i fredags när jag promenerade med hundarna till sjön.

Men det gick inte att gå på sjön. Det milda vädret innan snön kom hade fått mycket vatten att tina, så jag skulle blivit blöt om fötterna om jag fortsatt att gå där.

Jag fick lov att skotta snö för att få ut bilen och åka till Hedemora och handla dan före julafton.

Det var otroligt mycket folk i farten.

Jag hade fått prata med en läkare på telefonen om klådan och utslagen. Jag fick hämta ut kortison på apoteket och ta en engångsdos på 12 tabletter upplösa i lite vatten.

Det hjälpte, för klådan försvann nästan helt. 

Nu gäller det att skifta hinkarna med hett vatten, så det frostar av så snart går.

Hundarna gör som vanligt, trynar tillsammans i nån av hundsängarna.

Det är 2 plusgrader ute och det regnar.

Den snö vi hade är nu ett minne blott.

Vi får väl se om det hinner komma nån ny före jul.

Trots att jag inte alls är sjuk av coviden, så är det märkvärdigt hur matt och orkeslös jag är.

Skakade mattorna igår och jag dammsög. Idag har jag torkat golven, attan vad det tog musten ur mig.

Nu ger jag upp vidare ansträngningar inför julen. Jag struntar i att baka kakor, något som aldrig hänt tidigare. Man har ju sina favoritkakor som alltid bakas till jul, men icke i år.

På gårdagens promenad till sjön på snorhala vägar så hittade Onyx en liten brädbit, som hon släppte ifrån sig när vi kom hem.

Onyx som aldrig tar upp en apportpinne i spåret, hittade den här, som liknar en apport, den bar hon hela vägen hem från sjön. Kanske för att inte Maya skulle ta den.

Idag vågade jag mig ut på en promenad med hundarna.

Det är inte bara att jag har covid som har hållit mig inne, utan även den hemska kyla på -18 -19 grader i flera dagar har gjort det omöjligt.

Men idag har det slagit om rejält, -6 i morse och -3 när jag var ute med hundarna.

Det var skönt att gå lite, men även lite ansträngande. Men jag tror att coviden är på upphällningen nu.

Feber har jag inte haft på hela tiden, men hostan har varit ganska jobbig.

Hundarna var så lyckliga av att få springa lösa en stund på sjöns is.

Jag vet inte om den här videosnutten syns.

Igår var det dags för årets sista utställning, det har blivit många i år.

Klockan 5 på morgonen drog jag och Maya iväg. En snäll granne tog på sig att rasta Onyx under dagen så jag kunde åka.

Gabriella mötte upp i Hedemora, sen körde hon min bil både till Stockholm och hem å jag slapp.

I Avesta hämtade vi upp Annika, tur att hon inte är så stor, för det blev trångt i min lilla bil.

Vi kom fram till Hundmässan i god tid för att få parkering i P-huset. Jag har ju mitt hemska minne, för några år sedan, när jag fick parkera långt utanför området och sen höll på att missa tiden med Triss.

Eftersom det var så många frallor anmälda 97 st tror jag, så gick hanar och tikar i varsin ring Karl-Erik Johansson dömde hanarna och Karl Eddie Berge från Norge dömde tikarna (58 st)

Det gick inte att ha uppsikt över båda ringarna samtidigt, så vi satt vid hanhundsringen tills den var

klar.

Falcon blir noggrant kollad. Agneta tog kort från en annan vinkel än jag.

Falcon deltog i en ovanligt stor öppen klass 12 st. Han fick exelent och fin kritik, men blev opacerad i klassen den här gången.

När hanarna var färdigbedömda så flyttade vi över till ringen för tikarna. Den domaren tog mycket god tid på sig så han var inte klar med juniortikarna, när hanarna var klara i andra ringen. Det var hela 25 juniorer anmälda.

Det innebar att det tog lite tid innan det var dags för Maya, som gick sist som vanligt. Men den här gången hade hon konkurrens i klassen, då det var ytterligare två fina veteraner, alla tre fick ex med CK, men det var Maya som vann.

Domaren var helt lyrisk över Maya och jag blev totalt chockad när hon stod etta Bästa Tik.

 

Kritik: Snart 9 år, kompakt helhet, feminint välskuret huvud, utm ögon och öron, bra panna, öppna näsborrar, god nosparti, underkäke med bra bredd och turnup, kompakt hals, typisk överlinje, bra svans, härligt förbröst, utm substans i kropp och benstomme, balanserad vinkling, rör sig rastypiskt med utm steglängd, kunde haft aningen stramare tassar, prima päls, härligt temperament. Svensk veternavinnare Svensk vinnare

1a

Nordic Show certifikat

 

 

Att det sen var "Boxerkalle" som dömde BIR och BIM var ju också trevligt.

 

Det var då tur att inte Maya blev BIR, för det vandringspriset hade vi aldrig fått in i bilen. Och jag tycker inte om att ha ansvar för något man ska lämna ifrån sig efter ett år.

 

Nån final blev det aldrig för vi åkte hem innan. Dan hade varit lång nog ändå.

 

Mayas rosettskörd. Jag brukar aldrig köpa nån rosett, jag tycker att det är en självklar sak att hunden ska få det den har vunnit. Men den här gången hade jag ett inteckningskort som det var sista chansen att lösa in, så det blev även Svensk Veteranvinnarerosett.

 

Jag har gjort en slutsummering av Mayas år som veteran.

 

Tre titlar har det blivit Dansk veteranvinnare 2022, Svensk veteranvinnare 2022 och Svensk vinnare 2022.

 

Jag hade faktiskt missat att det var en vinnarutställning i Danmark, trodde "bara" att hon blev bästa veteran.

 

Antal utställningar totalt 2022, 20 st inkl. 2 i Danmark

 

Antal Exelent 20

 

Antal CK 18

 

Antal Bästa Veteran 19 därav 2 i Danmark

Placeringar i Bästa Tikklass 11

BIR 1

BIM 3

Kan jag bli annat än imponerad och tacksam av hur bra det har gått för henne under året.

När vi åkte hem så stannade vi till på Avesta lasarett för jag skulle lämna medicin till Berra, en sort som de inte hade.

Han ligger på enskilt rum, får inte ta emot besök. Han har covid, fan också! Han måste ha blivit smittad på VårdCentralen, när han träffade både läkare och var på lab och vi fick vår säsongsinfluensa-spruta.

Inte nog med det, i natt vaknade jag kl 3 och hade ont i halsen och kände mig vissen.

Så nu är jag livrädd att jag också fått covid och smittade någon igår, speciellt som jag blev överöst av kramar efter Mayas framgångar. Men igår var jag ju helt frisk så jag hoppas på det bästa.

Igår åkte jag till Hedemora och gjorde klart inför morgondagens körning till Stockholm.

Jag tvättade bilen, tankade den och inhandlade en del på Granngården och ICA.

På ICA har vi nu fått Apotek, som öppnat nu i veckan, vilket underlättar en hel del.

Berra skulle ha varit till VC lab. för provtagning, men han hade hostat så otroligt under natten så jag fick ringa återbud.

Inatt har Berra varit så förvirrad. Han trillade bl.a ur sängen och kunde inte ta sig upp, han har haft hallucinationer, hostat våldsamt även i natt.

I morse ringde jag sjukvården och de skickade en ambulans.

Så Berra blev skjutsad till Avesta lasarett.

Saker blir verkligen inte alltid som man tänkt. Jag kan inte åka till Stockholm i morgon, men jag vill ju gärna att Maya ska ställas ut som planerat.

Hur hon ska komma dit är i nuläget lite ovisst. Joanna, som är i Stockholm även idag kommer att åka emellan, så hon kan ställa Maya i morgon. Men Gabriella var osäker på om hon ville köra ner själv, förhoppningsvis kan hon åka med Joanna.

Idag har det snöat lite, det är -6,5 grader. Jag promenerade med hundarna till sjön.

Det blev en premiär på isen, den ligger fint nu efter kylan vi haft några dagar.

Igår la jag det här pusslet klart. Ganska trevligt att lägga med massor av detaljer som dök upp undan för undan. Bl.a får man kolla noga för att se alla 4 katterna.

Jag kommer nog lägga mig en stund, för jag är otroligt trött efter två sömnlösa nätter.

Idag hade jag blandat ihop tider för mitt läkarbesök i Falun och Berras tid på lab. på VC.

Som tur var kollade jag för att se hur dags jag skulle vara på gyn. i morgon.

Oj då, det var idag och Berra i morgon.

Det blev snabbväda in i duschen och iväg. Otrevliga 16 minusgrader när jag åkte.

Nu är jag uppsatt för operation, men det blir nog minst tre månaders väntan även där, som  för starroperationen.

Hundarna vill inte vakna på morgonen för att gå ut. Jag förstår dem +17 grader inne är inte alls skönt att komma upp till.

På väg hem från Falun.

Onyx halvvägs nu, för nog är hon väl dräktig.

Om man inte klätt sig för vintern tidigare, så är det hög tid nu när kylan kryper på en mer och mer.

Igår var vi till Vårdcentralen. Berra hade läkartid kl 10. Sen skulle vi få vår säsongsinfluensavaccinering 10,30.

Det tog längre tid hos läkaren än beräknat, så klockan var redan över 11 när vi fick våra sprutor.

Det innebar att vi kom senare till Kerstin än vad vi planerat. Jag hade tagit med fikabröd för att vi skulle ta vårt f.m.-kaffe med henne.

Kerstin blev som vanligt glad över besöket, men så mager hon blivit sen sist. Hon äter nog väldigt lite, hon fick inte ens i sig en halv lussebulle till kaffet. Chokladasken som vi hade med oss hade hon ingen aning om var hon fått den ifrån.

Hon lever nu helt i sina drömmars värld. Hunden hon bär på heter naturligtvis Queensi och Kerstin är helt övertygad om att hon är ute med hunden varje dag, för det mesta i skogen.

När vi lämnade demensboendet så var jag ganska ledsen, det är tufft att se hur en nära vän förlorar allt som varit hon.

Hundarna, som fått stanna hemma p.g.a kylan, fick sin promenad när vi kom hem igen.

Isen håller nu på att lägga sig på sjön.

Som tur var, så var hundarna inte intresserade av att kolla isens bärighet, de nöjde sig med att snusa i det frusna gräset.

Idag har jag bakat bullar på f.m , för just nu fanns det bara saffransbröd i frysen.

Jag ska ju till Stockholm på söndag på utställning med Maya, tillsammans med Gabriella och Falcon.

Berra får stanna hemma då och ta hand om den blivande mamman Onyx, som nu är precis halvvägs i sin dräktighet.

Dagarna går i rask takt mot julen och jag får fortfarande ingenting gjort.

Promenad med hundarna är ett måste, men annars ingenting.

Till Tjärnan blir det bara när vi har ärenden till Hedemora, annars blir det hemmapromenader till sjön och i byn.

Efter en promenad är hundarna nöjda och sover ett tag.

Jag bakade i alla fall en saffransdeg häromdagen.

Jag har suttit och lagt detta pussel under några dagar, det blev klart igår.

Igår lyssnade jag även på en gammal klassiker, som jag läst för många år sen, men nu lyssnade på som ljudbok. Moa Martinssons Kvinnor och äppelträd, så bra. Det var hennes debutbok, utgiven 1933.

En bild, som jag lånat av Gabriella på Falcons dotter Alma (Little Hooligans Happy Go Lucky), hon har blivit 6 månader gammal.

I morse skickade Emelie några bilder på Ebba.

Cissis Martin har tagit dessa härliga bilder på kusinerna Ebba och Charlie.

Onyx undrar varför jag sitter vid datorn i stället för att vara med henne. Hon är nu 4 veckor på väg och jag skulle bli mycket förvånad om hon inte är dräktig.

Nu är det hög tid att gå på promenad. Ute faller det trist blötsnö.

I kväll ska jag nog åka till klubben, som bjuder på gröt och med sig ska man ha en julklapp. Den här gången ska julklappen börja på bokstaven F.