För ett tag sen läste jag Ursula Wilbys inlägg på Facebook om hur hon fick fålla och brodera monogram på en handduk i skolan.

Då kom jag att tänka på att det hade jag också varit tvungen att göra i skolan i min grönaste ungdom.

Eftersom jag hade samma initial på både för och efternamn (Kristina Karlstedt), så blev jag "tvingad" att brodera i spegelskrift. Fult tyckte jag, men gjorde som syfröken sa. På den tiden var jag fortfarande ganska lydig.

Skolan var definitivt inte prio ett för mig. Jag skolkade friskt, speciellt de två sista åren. Slöjd, gymnastik, hemkunskap var lektioner som jag knappt besökte över huvudtaget. 

Jag var den sista årgången som gick 8 år och även lördagar, mina yngre systrar fick gå 9 år, med lediga lördagar.

Solvalla låg ju så lockande nära. Det hände mer än en gång att vår klassföreståndare skickade nån att hämta mig där.

Läxor läste jag aldrig, hade inte ens en skolväska, men på lektionerna satt jag och ritade och kladdade, mest hästar medan vår lärare gick igenom vad vi skulle kunna. Sen behövde jag bara se min kladd för att minnas vad han sagt medan jag ritade de olika delarna på en häst. Så konstigt nog hade jag hyfsade betyg.

Eftersom jag börjat skolan när jag var 6 år, så var jag bara 14 år när jag gick ut. Att plugga vidare var absolut inget jag tänkt göra och det hade jag ju varit tvungen till om jag skulle bli veterinär, som var drömyrket.

Jag hamnade ju på Veterinärhögskolan och senare med travhästar, så jag fick mitt lystmäte av djur ändå, men det är en helt annan historia.