Här ute på havet, syns bara horisonten.

Nu har jag tagit mig samman, när Jolly varit borta i nästan två veckor, och ska skriva lite minnesanteckningar om en högt älskad familjemedlem.

Så tyst det blivit, inga orytmiska klor klapprar över golven, inga dunsar i golvet när hon la sig ner. Ingen som följer mig var jag går, ingen som provar att putta upp toadörren, för att kolla om det är där jag är.

Ingen som slaskar vatten över hela köksgolvet. Ingen som fäller hår i drivor, så jag måste sopa golven dagligen, ingen som väcker mig för att bli utsläppt mitt i natten.

Ingen som tittar förvånat när hon blev väckt (hon var ju döv sista halvåret)

Åh, så gärna jag hade haft allt detta kvar.

Men nu är epoken BOXER oåterkalligen slut (efter 53 år).

Jolly (Travarens Jolly Face) är den som inte diar här. Hon föddes 26 juli 2004, hennes mamma var "Tea" Travarens Ixie, hennes pappa var polishunden "Acke" Engelaiz Action.

7 veckor gammal

1,5 år. Hon hade så fantastiskt vacker gul färg.    

Pinnar i alla dess former har alltid varit hennes passion.

Efter en knäoperation som ung, så fick hon sjukgymnastik i vatten.

Här är hon på Mörkö, på min syster Anitas fritidsställe, där hon fick simma i det bräckta vattnet.

Vatten och simning älskades högt, men på grund av inkontinens (hon var ju kastrerad efter en livmoderinflammation redan vi två års ålder), så fick hon inte roa sig med det så ofta som hon säkert skulle önskat.

Hon gjorde en jättebra korning och har titeln Korad

Vi tränade mycket sök under många år.

Spåra, som hon var jätteduktig på, fick hon göra nästan in i det sista.

Att leta upp föremål var också en favoritsyssla..

för att inte tala om hur duktig hon var som svamphund.

Trots att hon var väldigt "förig" och duktig på lydnadsmomenten, så fungerade hon aldrig på tävling.

Hon var alldeles för ängslig i närheten av andra hundar och för "mammig", så jag fick inte lämna henne.

Här börjar hon bli gammal och grå. Hon blev snabbt Mayas favorit..

Hon älskade valpar och hade en ängels tålamod med dom, även när hon var gammal och ofärdig.

Här är hon med Triss' valpar sommaren 2015.

Hon gillade att gå på bandet och fick göra det ibland.   

Åh, som jag saknar henne! Men hon hade ett förhållandevis långt liv och det trots många krämpor som hon drogs med sen ung ålder. Hon blev faktiskt äldst av alla syskonen. Och jag hoppas och tror att jag gav henne ett bra liv. Älskade Jolly!

Idag hade Berra tid kl 11 på Blodmottagningen på Falu Lasarett, så vi åkte hemmifrån strax före 10.

Han fick träffa en ny läkare idag, en ung tjej från Tyskland. Hon hade kommit till Sverige i februari och varit på Blodmottagningen sen juni. Jag var imponerad över hur bra svenska hon pratade, även om hon själv bad om ursäkt för att hon inte kunde bättre svenska.

Berra har ju fått sin första omgång cellgifter, 4 veckor, en spruta i veckan, sen uppehåll en vecka. Nu var det dags att starta omgång två. Hans myelomvärde, som innan behandlingen började låg så högt som nästan 3.000 enheter (M-komponenter tror jag det kallas), det var därför behanlingen behövdes igen. Men nu efter första cykeln så hade det skjunkit till knappa 400!

Dessväre är HB-värdet lågt och njurvärdet (kreatinet är 217 och alldeles för högt, det högsta han haft faktiskt). Nu ska ett par mediciner (blodfettsänkande och en som är mot bältrossmärta) som är skadliga för njurarna trappas ner, i varje fall medan cellgiftsbehandlingen pågår. 

Vi åt lunch i Borlänge, sen in till S-O och Kristina, som har välbehövlig semester just nu.

I Borlänge handlade jag på en grönsaks/fruktmarknad, som ett par icke svenskar drev. Kors vilka billiga priser. Bl.a 150 kr/kg för fina svenska kantareller, nu var ju inte jag intresserad av dom kollade bara priset (med tanke på att de kostar 300kr/kg i affären).

Jag köpte 4 stora (t.o.m. mkt. stora) kvisttomater, en jättestor röd paprika (29kr/kg) och en klase blå vindruvor. Tillsammans kostade det 22 kr!!

Vi hämtade sen upp Helenas Imse, så han fick följa med på hundarnas skogspromenad. Stackarn vågade inte in i vår bil, när Triss skällde ut honom som en galning i buren brevid.

Även när vi kom till skogen blev han utskälld av Triss, medan Maya bara avvaktar lite.

Berra, som inte går lika långt som jag, fick ta med sig Triss tillbaka till bilen, för hon blev alldeles slut av att vara så upprörd, även om hon lugnade ner sig och dom kunde gå skapligt bra tillsammans.

Men Imse blev betydligt nöjdare av att bara gå med Maya.

När vi kom hem var det meningen att jag skulle klippa gräset. Skulle gjort det igår, men då regnade det i princip hela dan (det kom ca 30 mm).

Men inte sjutton blev det nån klippning idag heller. Nu är det verkligen högt, för det är mer än en vecka sen jag klippte senast.

I morgon är det dags för nästa lasarett, då ska Berra vara i Avesta redan 8.15 Den gången är det hans blodfetter m.m som ska kollas.

"Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod"

Så skönt att vara hemma igen.

Helgen hade tagit ut sin rätt på Berra, så han var helt däckad av värk och sov sig igenom hela gårdagen.

Jag tog hundarna och åkte till skogen och plockade blåbär.

Det är ingen konst att plocka när det ser ut så här på dom flesta ställena.

Maya som vanligt nyfiken på det mesta.

Jag har slagit mig ner på en sten och fikar lite. Triss behöver vila och hämta andan, sen hon sprungit som en tok, hundarna var nog också glada att vara på hemmaplan igen.

Jag undrar om dom här blåbären, som är nästa svarta och blanka, är en annan sort, eller om dom ser ut så här ändå.

Äntligen har astrarna börjat blomma, men fortfarande är det flera dahlior som inte gör det. Bl,a den jättestora längst upp till höger, den bara växer och växer. Den är från förra året, dom flesta andra uppdragna från frö.  

Dom små "morsdagsrosorna", som man köper på våren och har inne och sen sätter ut efter blomning, dom har blommat flitigt i flera år nu. Men dom är sena.

Nu när jag bloggat ikapp är det dags att besöka bloggvänner, men jag måste rensa gårdagen 5 liter blåbär först och även ta vårt 11-fika.

I måndags morse packade vi och städade huset efter oss, sen var det dags att ta sig till båten för hemfärd.

Triss gick och la sig i min väska, hon ville väl vara säker på att vi inte skulle lämna henne kvar på Gotland.

Vi köpte lite dricka och fikabröd på vägen att ha på båten. Åkte också in på utställningsområdet och gick en promenad med hundarna, så dom fick springa av sig.

Det blåste rejält, så lite oroad var jag för hur båtresan skulle gå, men jag tog en Postafen innan.

Med tanke på hur många hundar som gått här under helgen, så fanns det massor av intressanta lukter att kolla.

Nyfikna Maya springer iväg med låg kroppshållning, hon trodde nog att det var en fågel eller nåt, så var det bara en kvarlämnad bajspåse.

Det såg lite oroväckande ut på himlen, men nåt regn kom det inte och det var fortsatt väldigt varmt, trots den kraftiga vinden.

 Det vill till att ha bra handbroms när bilarna (mest husbilar) stod i brant utförslut.

Jag sov faktiskt en stund på båten, åksjuketabletten gjorde sin verkan.

Jag var upp på däck en stund, men där var det alldeles för varmt, många satt där ute och solade sig.

Klockan tre var båten i Nynäshamn och hemfärden kunde fortsätta.

Vid fyra hamnade vi i Stockholms rusningstrafik, inte nog med det, det var en olycka i den långa tunneln efter Enskede, så där var bara en fil tillgänglig och kön stod helt stilla långa stunder.

Jag passade även på att köra fel, tog av en avfart för tidigt mot Vällingby och hamnade i stället på Essingeöarna, där jag snurrade omkring ett tag innan jag hittade en utfart till E4.

Berra körde sista 8 milen hem, för då hade jag ont i högra benet igen. Det släppte när jag slapp sitta med foten på gaspedalen.

I söndags var det dags för andra dagens utställning.

Jag gick en tidig morgonpromenad och Maya och Triss var glada att få springa fritt ett tag.

Jag såg att det gick får i en inhägnad..

då var det bäst att koppla upp hundarna. Triss och fåren var lika nyfikna på varandra.

När vi gick därifrån så ville alla fåren se var vi tog vägen.

På söndan började utställningen kl 8, det var åter många hundar före frallorna, så vi åkte från Roma kl 8.

Det var en otroligt "rumphuggen"utställning för frallorna. Hanarna var 7 st och tikarna, efter två strykningar, ynka 4 st. Alla 4 var från mig.

Majken fick exelent med fin kritik, men inget CK, så där rök certet.

Pew fick nöja sig med VG, hon fick Cert dan innan så förhoppningarna fanns ju att hon skulle få sitt andra. Men hon är i tunnaste laget och behöver på mer hull på kroppen.

Åter visade Gisela Maya på bästa vis. Både Triss och Maya fick CK och placerade sig 1 och 2 i Bästa Tikklass. (Det var ju inte mycket att välja på)   

Michael Ganzer var domarelev, så han fick också kolla alla hundarna. (Han äger tiken som blev BIR dan innan)

Jag har ingen bild från BIR och BIM, men den här juniorhanen blev BIR och Triss BIM, hon fick även CACIB. Domaren och eleven Michael var inte överrens om vilken hane som skulle bli bästa hane, men det var domaren som hade sista ordet så klart.

Jag fick åter HP för uppfödargruppen, men vi stannade inte till finalen p.g.a värmen.

Kritiken från domaren Bengt-Åke Bogren såg ut så här:

Helgens rosettskörd. Tog även ut ett hederspris i form av ett får (vi var ju ändå på Gotland), jag brukar annars alltid ta inteckningskorten.

På kvällen efter utställningen var vi bjudna på middag hemma hos min bloggvän Ingrid i Klintehamn.

Det var jättetrevligt som vanligt och hon är en hejare på att laga god mat.

Ingrid blev ivrigt uppvaktad av hundarna som ville vara nära hela tiden.

Eftersom det var drygt 30 hundar av andra raser, innan det var dags för frallorna, så hade vi ingen större brådska på morgonen. Vi åkte från Roma kl 9, det var samma tid som utställningen startade.

Jag hade varit ute på morgonpromenad med hundarna redan kl 6. Hade tyvärr sovit uselt på natten.

Det fanns gott om grönområden på området där vi bodde, så hundarna kunde få springa av sig, hade hoppats att morgons moln skulle hålla i sig, men det blev mest sol och väldigt varmt hela dan.

Nåt mer som det var gott om på Lövstas område var sopbehållare, det stod flera stycken utefter rundorna som jag gick med Maya och Triss. Ingen som behövde slänga skräp på marken där inte.

Här står t.o.m en på bordet.  

På plats och katalogen studeras.

Jag hade fyra från min uppfödning med. Två i juniorklass Pew (Travarens Next Time) och Majken (T. Nirvana Face) och två i championklass Maya och Triss. Först ut var Pew som fick Exelent.

Sen var det dags för Majken, hon fick också Exelent. I konkurrensen vann sedan Pew och fick CK, Majken blev 3:a.

Majken är väldigt lik Maya, men något mindre format.

I championklassen hade jag åter hjälp av duktiga Gisela att visa Maya. Triss kom 2:a med CK, Maya 3:a också med CK.

Stryk fick vi av den här söta tiken Daulökke's Galla Nova, som blev bästa tik och även BIR.

Men jag var otroligt nöjd med resultatet där vi blev 2:a, 3:a oc 4:a i Bästa tikklass.

Fick även toppenkritik med HP på uppfödargruppen.

Vi stannade faktiskt till finalen, trots värmen.

Det var inte så lätt att få till alla fyra på en gång. Det var 22 uppfödargrupper, vi åkte ut tillsammans med de flesta andra.

Men Carinas grupp (Kennel Caci's) kom 2:a. På söndagen blev dom Best In Show uppfödare. Fantastiskt!

Kritikerna från domare Sara Nordin såg ut så här: (Om man klickar på bilden blir den större och lättare att läsa kanske)

Eftersom jag inte bloggar via mobilen, så var det ett tag sen nu.

Vi drog iväg till Nynäshamn i fredags morse för vidare färd till Gotland.

Bilkörningen gick bra till Stockholm, men sista 5 milen till Nynäshamn var ett helsicke. Jag fick kramp och värk (som ischiassmärta) i högra benet, från början bara i vaden, men sen fortsatte det upp på undersidan låret och till skinkan. Fasen så skönt det var att komma fram till hamnen och få sträcka på benen.

Överresan gick lugnt och fint, jag hade tagit åksjuketablett för säkerhets skull. Hundarna sov i bilen när jag var ner och kollade dom efter halva sträckan.

Man har ju blivit lite skrajsen efter att man fått veta att billarmen kan gå igång och väsnas nåt alldeles hemskt.

Nu är ju våra hundar, som tur är, helt ljudsäkra och reagerar inte på några höga ljud.

Vid 2-tiden var vi framme, då åkte vi först till Marie-Louise, min valpköpare i Roma och hämtade nyckeln till huset som vi fått hyra under vistelsen på ön.

Egentligen skulle vi bott i den här lilla stugan (på samma område), men eftersom den saknade dusch och toa (fanns i en annan byggnad ca 50 m bort)....

så fick vi hyra det här huset.

Här fanns alla faciliteter, även en inhägnad uteplats, så man kunde ha rumsdörren öppen utan att hundarna kunde smita.

När vi packat upp åkte vi in till Visby (ca 1,5 mil) och åt.

Det hände en liten fadäs på den här restaurangen. Flickan som serverade råkade spilla en rejäl skvätt yogurtdressing över mitt ena ben (hade jeans) skon och stolen. Stackarn, hon var helt förtvivlad.

Vi fick ett nybakat bröd till maten som kompensation. (Jag hade inget behövt, byxorna går att tvätta och jag hade kläder att byta med).

Det var mycket folk i rörelse redan på fredagen. Medeltidsveckan skulle invigas på söndagen.

När klockan var 5 åkte vi till utställningsplatsen och satte upp vårt tält, det blåste som attan, så det var inte det lättaste. Varmt som bara den var det också (hundarna hade vi lämnat kvar i huset).

Det var redan fullt med tält vid den ring som vi skulle vara i, så vi satte upp det vid grannringen, men det var en dålig lösning, för det gick inte att följa vad som hände i vår ring därifrån. Efter lördagen så flyttade vi det till rätt plats.

Efter utställningen var man ganska mör i hettan, så trots att vi kunde ha firat vår 56-åriga förlovningsdag 6/8, så blev det bara en hopplockad sallad på ICA Maxi på vägen tillbaka till Roma.

Utställningen får bli i nästa inlägg, fortsättning följer alltså.