Nu har jag tagit mig samman, när Jolly varit borta i nästan två veckor, och ska skriva lite minnesanteckningar om en högt älskad familjemedlem.

Så tyst det blivit, inga orytmiska klor klapprar över golven, inga dunsar i golvet när hon la sig ner. Ingen som följer mig var jag går, ingen som provar att putta upp toadörren, för att kolla om det är där jag är.

Ingen som slaskar vatten över hela köksgolvet. Ingen som fäller hår i drivor, så jag måste sopa golven dagligen, ingen som väcker mig för att bli utsläppt mitt i natten.

Ingen som tittar förvånat när hon blev väckt (hon var ju döv sista halvåret)

Åh, så gärna jag hade haft allt detta kvar.

Men nu är epoken BOXER oåterkalligen slut (efter 53 år).

Jolly (Travarens Jolly Face) är den som inte diar här. Hon föddes 26 juli 2004, hennes mamma var "Tea" Travarens Ixie, hennes pappa var polishunden "Acke" Engelaiz Action.

7 veckor gammal

1,5 år. Hon hade så fantastiskt vacker gul färg.    

Pinnar i alla dess former har alltid varit hennes passion.

Efter en knäoperation som ung, så fick hon sjukgymnastik i vatten.

Här är hon på Mörkö, på min syster Anitas fritidsställe, där hon fick simma i det bräckta vattnet.

Vatten och simning älskades högt, men på grund av inkontinens (hon var ju kastrerad efter en livmoderinflammation redan vi två års ålder), så fick hon inte roa sig med det så ofta som hon säkert skulle önskat.

Hon gjorde en jättebra korning och har titeln Korad

Vi tränade mycket sök under många år.

Spåra, som hon var jätteduktig på, fick hon göra nästan in i det sista.

Att leta upp föremål var också en favoritsyssla..

för att inte tala om hur duktig hon var som svamphund.

Trots att hon var väldigt "förig" och duktig på lydnadsmomenten, så fungerade hon aldrig på tävling.

Hon var alldeles för ängslig i närheten av andra hundar och för "mammig", så jag fick inte lämna henne.

Här börjar hon bli gammal och grå. Hon blev snabbt Mayas favorit..

Hon älskade valpar och hade en ängels tålamod med dom, även när hon var gammal och ofärdig.

Här är hon med Triss' valpar sommaren 2015.

Hon gillade att gå på bandet och fick göra det ibland.   

Åh, som jag saknar henne! Men hon hade ett förhållandevis långt liv och det trots många krämpor som hon drogs med sen ung ålder. Hon blev faktiskt äldst av alla syskonen. Och jag hoppas och tror att jag gav henne ett bra liv. Älskade Jolly!

 

Helena C

12 augusti 2016 08:18

Inte utan att jag fäller tårar när jag läser om Jolly, en så härlig tjej. Förstår att det är tomt utan henne, hon hade ett långt härligt liv tillsammans med er. Nu springer hon på lätta ben, tillsammans med Skorpan. Många Kramar

Kicki Fredlund

12 augusti 2016 13:53

Jag blev väldigt gråtfärdig själv när jag tittade på alla bilder och mindes allt skoj vi haft tillsammans.
Hon är så saknad.
Lycka till i Askersund! Jag hoppas verkligen att du kom iväg.
Kram

 

Menageriet

12 augusti 2016 11:50

R.I.P Fina Jolly! <3
Så fint skrivet och fina bilder!
Förstår att Ni saknar henne och att det känns konstigt att epoken Boxer är över. Hon var ju verkligen bra mormor till valparna och har naturligtvis fostrat dom till lyckliga och självsäkra små individer.
Först när dom är borta, så märker man vilka ljud dom hade för sig?
Ha det gott och kram! :)

http://www.menageriet.se

Kicki Fredlund

12 augusti 2016 13:48

Tack! Ja, tomt är det, nästan värre nu än första dagarna.
Kram

 

Ann-Marie

12 augusti 2016 12:35

Så känslosamt, åh dessa älskade hundar som ger så mycket till oss och som blir så saknade.Kramar

Kicki Fredlund

12 augusti 2016 13:47

Ja, visst är det så,
Kram

 

Ingrid

12 augusti 2016 14:13

Så fint du beskriver livet med Jolly. Jag kan inte låta bli att fälla några tårar, för jag förstår er saknad efter en kär familjemedlem.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Kicki Fredlund

12 augusti 2016 18:50

Tack! Det var både lätt och svårt att skriva om henne.
Hon kommer vara saknad länge.
Kram

 

Paula i pörtet

12 augusti 2016 15:02

Även om man älskar alla sina djur så finns det vissa som tar upp en större plats i hjätat än alla andra, visst var Jolly en av dem! Sen är det speciellt när hon blev din sista boxer, det måste också kännas märkligt. Jolly fick ett underbart hundliv, ni förtjänade varandra! Många varma kramar!

http://paulaz.se

Kicki Fredlund

12 augusti 2016 18:47

Ja, visst är det så att vissa är mer speciella än andra. Jolly var en, Skorpan en annan. Henne saknar jag också mycket.
Kram

 

Helena

12 augusti 2016 16:32

Åh Kicki, jag känner så med dig! Det är så tomt efter Fia här också så jag förstår vad du menar när du säger att det är de små detaljerna man saknar. Kommer ihåg att jag var till dig alldeles innan jag flyttade hit, och Jolly var lill-liten. Hon hade ett underbart live med dig, så mycket kul ni fick vara med om. Stor kram till dig!

Kicki Fredlund

12 augusti 2016 18:46

Ja, du vet hur det känns.
Har du bott 12 år i USA? Jösses vad tiden går.
Kram

 

Christine

12 augusti 2016 18:07

Fina bilder och fint skrivet om en fin hund! Klart du saknar henne!
Att vara hund hos dig är alldeles säkert att ha ett verkligt bra hundliv! Stor kram!

Kicki Fredlund

12 augusti 2016 18:45

Jag vill tro att hon haft ett bra liv. Det blir verkligen tomt efter en hund man haft så länge.

 

Irene

12 augusti 2016 20:26

Åh, jag känner så med dig. Vissa hundar blir speciella, alla kommer inte ens hjärta lika nära. Minnena finns kvar och tacksamheten att fått ha en sådan vän.
Irene

Kicki Fredlund

13 augusti 2016 08:59

Tack! Visst är det så att minnena blir kvar.

 

Hillevi

14 augusti 2016 05:05

Underbart skrivet och vilken hund hon var! Jag har bara sett grånäsan men oj, vilken vacker färg hon hade tidigare. 53 år med boxer... imponerande. Vilket fint liv hon har haft och aktivt. Så fin med Triss valpar, det kommer jag väl ihåg här från bloggen. Nej, henne glömmer du aldrig med rätta. Men det är så många glädjande minnen som så småningom tar udden av sorgen.

http://gyllensilver.wordpress.com

Kicki Fredlund

14 augusti 2016 18:14

Tack!
Faktum är att jag klarar sorgen efter henne betydligt bättre än jag trodde att jag skulle göra. Förmodligen för att jag, precis som med Skorpan, hunnit vänja mig vid tanken och redan haft ett långt sorgearbete innan beslutet fattades.
Men visst var hon min hund till 100% och vi älskade varandra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår tog jag valparna med mig till skogen för första gången.   Det var en pärs kan jag lugnt säga. De följde varken efter mig när jag lockade, eller följde efter Maya och Onyx.   Jag provade även med halsband och koppel och kunde bara konstat...

Igår blev valparna 11 veckor.   Gabriella skulle kommit hit och vi skulle ha fotat dem lite. Men jag var däckad och sängliggandes hela dagen efter coronavaccinationen på tisdagen, så det blev inget av med fotandet.   Jag har fått nöja mig med...

Idag hade vi tid för corona-vaccineringen. Nu är det bara att vänta och se hur sjuk jag blir den här gången av vaccinet.   Var in på granngården och köpte hundmat, sen även in på ICA och kompetteringshandlade lite.     Vårt 11-kaffe intogs...

Äntligen har vi hämtat oss från vinterkräksjukan, som påverkat oss en hel vecka med illamånde och matthet.   Berra kunde åter åka i morse till sin dagverksamhet.   Maya gillar inte valparna, men kan i.a.f. vara ute tillsammans med dem.  ...

Första maj idag och äntligen lite vårvärme. Den kom igår på valborg, vi får väl se hur länge vi får behålla värmen.     Valparna kunde vara mycket ute på altanen. Gammelmoster Maya inte så imponerad av de små.     De fick även vara ute...