Vilken dag! Det är inte i positiv bemärkelse.

Gick upp tidigt kom iväg till Stockholm som planerat kl 6.

När vi hade ca 3-4 mil kvar så börjar plötsligt en lampa med en skiftnyckel på att lysa på instrumentbrädan och en text på displayen säger att vi bilen ska på service nu! 

Körde av från E18 och in på en mack (som dessvärre var obemannad). I instruktionsboken stod att man skulle stanna och ta kontakt med reanultverkstad omgående. Jag letade fram telefonnummer och ringde till Renault, det är nog bara att det är dags för service trodde han.

Ringde till Assistansen, men dom bara bogserar.

Med hjärtat i halsgropen, beredd på det värsta fortsatte vi ändå till Stockholm. Kom fram i tid 10 i 9. Bedömningen började 9. Men, nu visade det sig att det var otroligt många bilar som köade för en parkeringsplats. Det gick saktare än snigelfart, det var mer stillastående än rörelse framåt.

20 över 9 kunde jag släppa ur Berra med packningen vid huvudentrén, men jag hade fortfarande flera hundra meter kvar till den anvisade idrottsplatsen utanför området.

Parkering 100 kr kontant stod det på en skylt vid den infarten. Jäklar jag hade ju lämpat av all packning med Berra, hade inte ens pengar med mig. Hamnade ändå på en plats (utan att betala).

Sen sprang jag den långa vägen till mässhallen med Maya. Triss fick stanna kvar i bilen, vilket är lugnast för henne.

När jag kom till insläppet så var inte Berra kvar där, han skulle ju sitta ute på en bänk och vänta på att jag skulle komma, men frös så han han gått in.

Kvart i 10 ångar jag fram till ringen där vi skulle vara. Mässan är ju hur stor som helst så det är ju långt att gå även sen man kommit in.

Rasen som var före frallatikarna var precis på slutbedömningen. Plockar fram kameran för att börja ta kort på hanhundarna, deras ring låg kant i kant med tikarnas ring, bara för att se att det i princip var helt slut på batteriet!   

Pratade med vänner och bekanta en stund, fikade och tittade på juniortikarna, där vinnartiken var fantastiskt söt. Hon blev senare även bästa tik och BIM.

Så var det dags för Maya, som gick i unghundklassen, dom var 13 st, Hon uppförde sig hyfsat, nosade inte i golvet så mycket, men drar istället för att komma ikapp hundarna framför. Hon fick exelent och placerade sig 4:a, men utan ck.

Nu var det bråttom för mig att ta med Maya till bilen, rasta henne på vägen dit och hämta Triss.

Det skulle vara 14 tikar i öppen klass före championklassen, så jag borde hinna.  

Kom fram och upptäckte att jag inte hade med mig bilnyckeln    Jag sprang ju iväg med utställningskavajen på mig, nycklarna låg kvar i jackfickan, där även mobilen låg.

Sprang, joggade, hela vägen tillbaka. Sa till ringsekreteraren att jag kanske inte skulle hinna i tid med Triss, (det var bara 3 tikar kvar nu i öppen klass), men hon sa att bara jag var där innan bedömningen av veteranerna startat så var det ok.

Sa till Berra att han skulle gå ut och  stå utanför och ta emot bilen och parkera om den när jag kom tillbaka.

Sprang, joggade, svettades åter tillbaka till idrottsplatsen där bilen stod, körde den ner till entrén, men ingen Berra var där (han hade gått fel)

Åkte in på taxi och polisparkeringen, det kom en vakt och sa att där fick jag ju inte stå. (det fattade ju jag också, men jag skulle ju bara  byta chaufför) då kom Linda (Marres matte) springande som en räddande ängel, så hon kunde parkera om bilen och jag kunde rusa in med Triss.

Högröd i ansiktet och med svetten rinnande kommer jag in i ringen när bedömningen redan är i full gång i hennes klass. Det var 6 championtikar och Triss var den sista.

Hon fick exelent och ck, men blev sen opl. i Bästa tikklassen.

Jag skulle köpa en ny hundbur (en metallbur), men det tog evigheter innan jag hittade på nån sån försäljare, det var så otroligt mycket folk överallt. När jag äntligen gjorde det så var kön lång där också, så jag brydde mig inte om att köpa nån.

Jag har väl aldrig varit på en utställning och sett så lite av dom utställda hundarna. Det 107 anmälda frallor. Jag såg juniorklassens tikar.

När jag körde hem struntade jag i huruvida det var nåt fel eller inte när skiftnyckeln lyste, men jag hade ont i ljumskarna (efter allt spring), så jag skrek till varje gång jag behövde lyfta på fötterna från pedalerna (det är ju höfterna som inte är vad dom borde vara).

Vi hämtade Jolly kl 5, hon hade varit hos Kerstin under dagen, sen stannade vi till på restaurangen här i Vikmanshyttan och beställde en kebabbrulle. Den är så stor att vi delar på en.

Åkte hem och packade ur bilen och Berra åkte och hämtade den beställda maten.

Som grädde på moset, för denna jäkliga dag, så var kebabbrullen kall. Den var definitivt inte nygjord, vi bor 300 m från krogen, så det tar mindre än en minut att åka dit, men redan när jag fick foliepaketet i handen så kände jag att den var inte varm. Vi fick värma den i mikron först (och hur gott är det).

Det blev två glas rött i stället för ett.

Hundarnas kritik återkommer jag med.

Idag har jävligt ont på framsidan av låren, jag som inte ens klarar att gå nån längre sträcka på asfalt, sprang ju flera km igår.

 

Paula i pörtet

13 december 2015 09:15

Men kära nån, vet inte om jag ska skratta eller gråta, har sett dig framför mig flåsande med en hund i koppel o ja, det blir nog så att jag drar på munnen istället för att gråta!
Vilken dag, tur att det inte förekommer såna dagar alltför ofta. Vila upp dig nu, njut av Lucia, pepparkakor o glögg
Kram

http://paulaz.se

Kicki Fredlund

14 december 2015 12:53

Skratta du, det bjuder jag på. Men just där och då var det jävligt lätt att hålla sig för skratt.
Kram

 

Hillevi

13 december 2015 10:34

Jisses! Jag blev helt utmattad av att läsa och kände stressen, frustrationen och paniken öka för varje ord! Fantastiskt beskrivet och det blev en dag du/ni sent kommer att glömma. Grattis till Triss ck!

http://gyllensilver.wordpress.com

Kicki Fredlund

14 december 2015 12:51

Tack för grattiset! Triss bör få ck alla dar i veckan. Hade hon blivit utan hade jag nog blivit både förvånad och besviken. Men det poppar upp nya stjärnskott, så hon kommer nog åka ut mot dom mer än en gång, men det är väl som det ska att dom unga ska ta över.
Dagen som sådan hoppas jag att jag ska slippa uppleva igen, för det var en pärs.

 

Ingrid

13 december 2015 18:39

Men Kicki! Vilken dag du hade, jag håller med Hillevi, man blir helt utmattad av att läsa vad du fick gå igenom. Det var ju tur att Triss ck kanske blev ett lite "plåster på såren".
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Kicki Fredlund

14 december 2015 12:46

Ja, den dan minns man nog ett tag. Träningsvärken efter minns jag nog också ett tag.
Kram

 

Christine

13 december 2015 21:01

Men stackars er! 😯

Kicki Fredlund

14 december 2015 12:45

Eller hur?

 

Yvonne

13 december 2015 21:13

Oj oj vilken dag!
Lite plåster på såren var väl iaf kritiken på tjejerna.

Kicki Fredlund

14 december 2015 12:44

Ja, det var väl en himla tur det, annars hade man väl brutit ihop helt.

 

Tasstanten

15 december 2015 12:13

Pustar, medan jag läser om hur din utställning var, för jag blir nästan lika andfådd som du var, bara av att läsa hur du hade det. Skönt att du hann och att du fick fina ord om hundarna.

http://tasstanten.se

Kicki Fredlund

15 december 2015 13:08

Ja, fy fasen vilken dag. jag har träningsvärk i benen än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag varit helt orkeslös ända sedan jag hade vinterkräksjuka för flera veckor sedan.   Jag får ingenting uträttat p.g.a. den otroliga tröttheten.   Jag har lite förhöjd temp och mår ofta illa.    Efersom jag ingenting orkar, kan kna...

Igår tog jag valparna med mig till skogen för första gången.   Det var en pärs kan jag lugnt säga. De följde varken efter mig när jag lockade, eller följde efter Maya och Onyx.   Jag provade även med halsband och koppel och kunde bara konstat...

Igår blev valparna 11 veckor.   Gabriella skulle kommit hit och vi skulle ha fotat dem lite. Men jag var däckad och sängliggandes hela dagen efter coronavaccinationen på tisdagen, så det blev inget av med fotandet.   Jag har fått nöja mig med...

Idag hade vi tid för corona-vaccineringen. Nu är det bara att vänta och se hur sjuk jag blir den här gången av vaccinet.   Var in på granngården och köpte hundmat, sen även in på ICA och kompetteringshandlade lite.     Vårt 11-kaffe intogs...

Äntligen har vi hämtat oss från vinterkräksjukan, som påverkat oss en hel vecka med illamånde och matthet.   Berra kunde åter åka i morse till sin dagverksamhet.   Maya gillar inte valparna, men kan i.a.f. vara ute tillsammans med dem.  ...