När jag fick Hundsport med posten idag, såg jag att professor Gustaf Björck gått ur tiden.

Åke Hedhammar hade skrivit ett In memoriam om honom.

Hos Gustaf Björck och hans fru Mona (även hon veterinär men jobbade inte aktivt med djur) fick jag arbete som barnflicka 1959 till deras son Sven, född -57 (som också blev veterinär).

Eftersom Gustaf (då var jag inte Gustaf med honom, det var titlar som gällde  på den tiden "laborator Björck" fick jag säga och fru Björck), kände till mitt stora djurintresse, så såg han till att jag fick arbete och utbildning till djursjukvårdare (han var min lärare) på gamla "Stutis" Veterinärhögskolan i Stockholm 1960.

Senare har vi hälsat på när Gustaf och Mona bodde i Skara. Jag och Mona brevväxlade också under flera år.

Jag minns fortfarande min allra första arbetsdag. Det kom in en illa skadad hund från ett hundslagsmål. Jag skulle vara den som höll hunden medan den lappades ihop. Jag trodde jag skulle svimma av allt blod, jag mådde såå illa. Jag gick och kräktes när det var klart.

När jag kom hem efter min första dag, så grät jag hejdlöst och sa till mamma: När jag nu fått ett drömjobb så klarar jag inte det, för jag tål inte se blodet och hur illa skadad hunden var.

Men tack o lov, man blev snart van och det dröjde inte länge förrän jag klarade både blod och att assistera osteril före operationer.

Hittade ett gammalt foto som jag skannat. Det är jag och May-Brith som gör klart operationsrockar som ska in i autoklaven för att steriliseras.

Jag blev ju inte kvar så länge på Stutis, för redan 1961 så flyttade jag med Berra till Dalarna, men det är en ju annan historia.

 

Cici

10 februari 2015 19:37

Kul att läsa om hur du hamnade på denna utbildning. Mycket i livet är en slump, men som jag har förstått det har du fått leva med djur mest hela livet. Jättefin bild på dig och din arbetskamrat och du är faktiskt lik dig.

http://cicilina.blogspot.se

Kicki Fredlund

11 februari 2015 10:50

Hade jag inte hamnat i Dalarna och med travhästar så kanske jag blivit kvar inom djursjukvården.

 

Emelie

11 februari 2015 09:43

Det är så roligt att se gamla bilder och höra historier! Jag önskar att jag kunde komma ihåg alla dina och morfars äventyr genom livet, det har varit en del =D <3

Kicki Fredlund

11 februari 2015 10:47

Ja, du har ju bidragit till en del.
Herre min get! eller Till!
Kram!

 

Ingrid

11 februari 2015 10:28

Jag förstår att minnena från din tid på Stutis dök upp när du fick veta att laborator Björck avlidit och så roligt att du har det gamla fotot kvar. Tänk så mycket som hänt sedan det togs!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Kicki Fredlund

11 februari 2015 10:44

Ja, nog har det runnit mycket vatten under broarna, det är ju nästan ett helt liv sen.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår tog jag valparna med mig till skogen för första gången.   Det var en pärs kan jag lugnt säga. De följde varken efter mig när jag lockade, eller följde efter Maya och Onyx.   Jag provade även med halsband och koppel och kunde bara konstat...

Igår blev valparna 11 veckor.   Gabriella skulle kommit hit och vi skulle ha fotat dem lite. Men jag var däckad och sängliggandes hela dagen efter coronavaccinationen på tisdagen, så det blev inget av med fotandet.   Jag har fått nöja mig med...

Idag hade vi tid för corona-vaccineringen. Nu är det bara att vänta och se hur sjuk jag blir den här gången av vaccinet.   Var in på granngården och köpte hundmat, sen även in på ICA och kompetteringshandlade lite.     Vårt 11-kaffe intogs...

Äntligen har vi hämtat oss från vinterkräksjukan, som påverkat oss en hel vecka med illamånde och matthet.   Berra kunde åter åka i morse till sin dagverksamhet.   Maya gillar inte valparna, men kan i.a.f. vara ute tillsammans med dem.  ...

Första maj idag och äntligen lite vårvärme. Den kom igår på valborg, vi får väl se hur länge vi får behålla värmen.     Valparna kunde vara mycket ute på altanen. Gammelmoster Maya inte så imponerad av de små.     De fick även vara ute...