Fy vad jag har varit borta från omvärlden på senaste tiden.

Tröttheten efter den ytters lätta coviden är förlamande. Att sedan vädret pendlat mellan 20 minus och noll grader gör ju inte saken bättre.

Det snöar ena dagen och regnar nästa.

Vissa dagar har jag sovit flera timmar, utan att egentligen vara sjuk, ingen feber eller nåt annat, bara så jäkla trött.

Igår hade jag beställt tid hos veterinär för att kolla statusen på Onyx, då jag misstänkte att det inte stod rätt till. 

En vecka kvar till väntad valpning hade hon plötsligt bara blivit smalare än tidigare.

Allt var klart för att Onyx skulle flytta in i vårt sovrum.

När jag vägde henne hos veterinären, så vägde hon 10,2 kg. (Perfekt utställningskondition.)

Men det var ändå ett antiklimax att det visade sig vara tomt i magen.

Jag är rätt säker på att hon varit dräktig, men att fostren har resorberat, nåt som inte är alldeles ovanligt.

Snorhalt var det att köra bil till veterinären.  Det var ymnigt snöfall och -5 grader när vi åkte dit på morgonen, regn och 0 grader när vi åkte hem.

På tal om veterinär förresten, så var det nästan omöjligt att få tag i någon som hade öppet. Jag ringde till massor, de flesta hade stängt till efter nyår, eller trettonhelgen.

Peter med familj skulle komma på middag på e.m Vilket i sig var jättetrevligt, men jag var hur trött som helst när jag kom hem, så det blev en timme på soffan innan jag orkade börja laga mat.

Bilden är urdålig, ingen skärpa och värdelös färg, men det är ändå bevis på att Ville och Elvira var med, vilket var jättetrevligt.

Idag vet jag inte hur man ska våga gå ut med hundarna. Plus 2 grader och vattensköljd isgata. Hoppas att det fungerar med broddar.