Om man inte klätt sig för vintern tidigare, så är det hög tid nu när kylan kryper på en mer och mer.

Igår var vi till Vårdcentralen. Berra hade läkartid kl 10. Sen skulle vi få vår säsongsinfluensavaccinering 10,30.

Det tog längre tid hos läkaren än beräknat, så klockan var redan över 11 när vi fick våra sprutor.

Det innebar att vi kom senare till Kerstin än vad vi planerat. Jag hade tagit med fikabröd för att vi skulle ta vårt f.m.-kaffe med henne.

Kerstin blev som vanligt glad över besöket, men så mager hon blivit sen sist. Hon äter nog väldigt lite, hon fick inte ens i sig en halv lussebulle till kaffet. Chokladasken som vi hade med oss hade hon ingen aning om var hon fått den ifrån.

Hon lever nu helt i sina drömmars värld. Hunden hon bär på heter naturligtvis Queensi och Kerstin är helt övertygad om att hon är ute med hunden varje dag, för det mesta i skogen.

När vi lämnade demensboendet så var jag ganska ledsen, det är tufft att se hur en nära vän förlorar allt som varit hon.

Hundarna, som fått stanna hemma p.g.a kylan, fick sin promenad när vi kom hem igen.

Isen håller nu på att lägga sig på sjön.

Som tur var, så var hundarna inte intresserade av att kolla isens bärighet, de nöjde sig med att snusa i det frusna gräset.

Idag har jag bakat bullar på f.m , för just nu fanns det bara saffransbröd i frysen.

Jag ska ju till Stockholm på söndag på utställning med Maya, tillsammans med Gabriella och Falcon.

Berra får stanna hemma då och ta hand om den blivande mamman Onyx, som nu är precis halvvägs i sin dräktighet.