Jag hade lovat att följa med Helena om hon behövde åka till veterinär med sin tik Pyssla som skulle valpa. Tiden gick ut i går (63 dygn)

Helena ringde kl 24 hon skulle till Strömsholm då tiken inte verkade komma igång. Falun har bara öppet till kl 21 (dålig stil av ett så stort djursjukhus).

Hon hämtade mig här hemma strax efter kl 24.

Vi är på plats strax efter kl 02. Pyssla är röntgad och det visade sig bara vara en valp, den låg dessutom

långt fram än, så det skulle nog dröja ett tag innan den flyttat sig färdigt för utdrivning.

Det blev många promenader under natten för att stressa på valpningen lite.    

Vid 4-tiden börjar solen ta sig upp.

Pyssla har fått kalkdropp, nattpersonalen är utbytt mot dagdito. Alla jättegulliga och hjälpsamma. Valpens "framskridande" kollades ofta.

Äntligen har en veterinär kunnat greppa valpen och hjälpa den till världen. Hans första ord var väl inte så lämpliga att höra för en superstressad hundägare. "Jag blir förvånad om den här valpen klarar sig efter den här tuffa födseln".

Men jag såg på en gång att det var en ovanligt livsduglig valp, som pep och gapade med munnen formad efter mat.

Pyssla får hälsa sin dotter välkommen till världen.

Mindre än 5 minuter efter födseln har sköterskan sugit slem ur svalget och kollat att det inte förelåg nån gomspalt. Vi har gnuggat den lite torr och valpen har hittat sin spene som den förser sig ivrigt ifrån. 

När vi åkte hem nån timme senare så hade valpen ätit sig trind som en trumma om magen, sen sov hon i en filt i mitt knä tills Helena släppte av mig här hemma vid 12-tiden.

Då var jag så trött att ögonen gick i kors, men det blev bara 30 minuters sömn. Jag hade nog behövt mer, för det kommer bli dåligt av den varan den här natten, då vi ska upp i gryningen i morgon för att åka på utställning, jag gruvar mig lite p.g.a värmen, här är det 28 grader idag och det ska väl bli lika varmt i morgon.