På dagens skogspromenad fick jag med mig otroligt sandiga hundar hem.

Det här grytet har jag paserat i mer än ett år och hundarna har inte visat nåt intresse, men idag var både Maya och Triss på väg in i det.

Stilstudie av värsta grythunden Maya.

Triss, helt full av sand och pinnmo, även om det mesta inte sitter i ansiktet på henne.

När vi kom hem från Köping i söndags, så var båda hundarna så extremt trötta att dom inte ens orkade äta upp sin kvällsmat.

Dom gick t.o.m och la sig i varsin säng i oika rum, annars brukar dom alltid dela sovplats.

Triss slocknade i stora rummet..

medan Maya knoppade in i köket.

Men igår var det full fart igen. Var till skogen och plockade lite blåbär.

Efter mycket spring, så lugnade dom ner sig och koncentrerade sig på en pinne ett tag.

Det är torrt som fasen och i traktorspåren har det vuxit upp meterhögt tunnt gräs, så det går inge bra att gå där längre.

Inte kunde jag skryta med att få så värst mycket med mig hem. Blåbären är få, små och torra (men faktiskt söta och goda). Min rygg säger upp sig på nolltid i år dessvärre, så det blir mest att gå omkring.

Det är då en himla tur att skenet bedrar, för rabatten håller totalt på att förvildas, det är så mycket, som inte borde, som sprider sig.