Igår skolade jag dom sista plantorna med astrar i egna små krukor.

Som vanligt måste allt göras i omgångar, korta stunder i taget. Ont i ryggen kommer som ett brev på posten efter en stund.

Nu står en del i miniväxthuset.

Medan andra inte får plats. Dom här små plantorna var nog inte glada åt skyfallet som drog förbi under några minuter mitt på dan idag.

I övrigt fortsätter jag med att försöka få till kanten och stenplattorna runt hela rabatten.

Började med det förra året, men fick ju börja om i år igen då gräset vuxit ut över plattorna, för att inte tala om vintergrönan som försöker ta över allt.

Hit fram är det klart,

men av den 30 meter långa sträckan så har jag fortfarande den här biten kvar. Vintergrönan är inte att leka med när man vill ha bort den.

Idag har jag fått gå in två gånger p.g.a regnskurar. Så typiskt när jag ändå bara kan vara ute korta stunder i taget.

Jag kan inte vara i rabatten och rensa, det är för blött, då packar jag bara ihop jorden. Får alltså rensa från kanterna där jag inte behöver gå i rabatten. Men det finns massor att rensa även den vägen så arbete saknas inte.

Dessutom är det hög tid att klippa gräset igen.

Jag har också varit på altanen och skrapat på grythyttestolarna, ett evighetsjobb som aldrig tycks bli klart.

Sällskap har jag haft av dessa två.

Återstår att se om dom hinner bli målade i år, eller om regnet ska sätta käppar i hjulet (igen).

Igår var Jolly ovanligt pigg när vi var i skogen.

Hon har inte burit på pinnar, eller ens varit intresserad av dom de senaste månaderna, men igår bar hon på en under hela promenaden.

Igår fick vi fikabesök på fm.

Gamla vänner från travtiden kom med smörgåstårta, som försvann i ett nafs tillsammans med några muggar kaffe.

Berra piggnar alltid till vid dessa besök, när gamla minnen avhandlas.

Onsdagarna passar vi på att göra våra inköp på ICA, de 5 procenten man får som pensionär är inte att förakta.

Kollade även på blomplantor på Granngården, men ingenting blev köpt denna gången.

Så var det dags för hundarnas skogspromenad.

Ett nosande av vem som gått här tidigare är alltid starten på promenaden.

Sen kan man börja kolla efter pinnar.

Det finns gott om pinnar att välja på, för det är gallrat på otroligt många ställen nu i markerna där vi söndagsspårar.

Triss knaprar på en nyavverkad stubbe, den verkade smaka bra.

Maya vill åt Jollys pinne.

På sen e.m orkade jag ta ett kortare tag i trädgården. Jag har blivit så jäkla trött och får dessutom ont i kroppen på ett sett som jag aldrig fått tidigare. Att få ont i ryggen är helt normalt, men den här nya smärtan, som även är en värk när jag sen inte gör något.

Nu blommar det i blåbärsskogen. Bara att hoppas att det blir en gynnsam sommar så vi får lika mycket bär som förra året.

Som en motvikt till alla tallarna, står det en stor ensam gran.

Jag hoppas att det är ett naturmedel som gör nån nytta för immunförsvaret. Jag tar iaf en kapsel om dagen.

Vägen mellan Borlänge och Falun var avstängd på ena väghalvan. Det fanns väl ett renoveringsbehov,

för det asfalterades för fullt med stora monstermaskiner.

Jag hade tid på onkologen kl 14,30 igår för att få den första behandlingen med Zometa. Ett intravenöst dropp som jag ska ha var sjätte månad i tre år.

Vi hade bestämt att samtidigt åka och hälsa på Johanna och Amigo (Travarens Najo).

Vi åkte så tidigt att vi skulle ta det besöket först, men det blev ändå i tajtaste laget, för när vi skulle ut på faluvägen från avfarten i Ornäs så var vägen avstängd och omriktad.

Det var otroligt rörigt, för dom oranga pilarna var riktade åt två olika håll (nån hade placerat om dom), Efter att vänt två gånger så åkte vi till slut mot Vassbo, tänkte väl att vägen skulle komma fram i Aspebodas avfart vid Källviksbacken.
Men utan några nya anvisningar så fick jag köra genom småbyar och skog ända fram till Falun, kom fram vid Stennäset.

Det var jättesvårt att ta kort på Amigo, han ville inte stå.

Nåt kärt återseende blev det absolut inte från Amigos sida, han skällde ut mig rejält och ville inte låta mig ta i honom. Han har nyss kommit in i "spökåldern", så enligt Johanna var han inte alls sig lik just nu.

Vi får åka dit igen när vi har bättre om tid.

Johanna var gosigt rund om magen hon hade bara 2 dagar kvar innan en liten bebis skulle "plockas ut".

Vi hann kasta i oss lite mat på lasarettets cafeteria innan jag med två minuter till godo infann mig på Onkologen. Det tog ca 30 minuter att få droppet, först 15-20 minuter med medicinen, sen 10-15 minuter för att skjölja efter.

Vi var in och fick fika hos S-O och Kristina på hemvägen.

Sen fick hundarna sin skogsvända, dom hade fått en kortare tur på väg till Falun. 

Vädret var grått, det regnade också i omgångar under dagen.