Livet på en pinne, eller snarare på en liten kvist. Det var bara meningen att jag skulle kolla zoomen på kameran mot ett björklöv. Då satt den där, årets första nyckelpiga.

Igår kom vi iväg till spårträffen. Vi var ovanligt få där, bara tre stycken, men nån timme senare dök det upp en ny tjej i gänget.

Kerstin, som normalt aldrig missar en söndag, hade fått skjutsa Anders till lasarettet i Avesta då han blivit sämre i sin rosfeber. (Det visade sig att han fått allregireaktion av kåvepenin)

Berra promenerade sin km-runda med Triss. Dan innan hade Berra legat mest hela dan, så det var bra att jag fick med honom nu.

Jag la två kortare spår, ett till Maya och ett till Jolly.

Vid fikat bjöd Ylwa på drömtårta, det var för att Pantera fyller 9 år på torsdag.

Ylwa hade gått Selmas spår med mobilens hjälp och när kartan sen visade hur Selma gått i förhållande till det lagda spåret, så var det imponerande hur exakt hon spårat.

Maya gick ett av sina bättre spår, i princip målmedvetet hela vägen, tog vinklarna perfekt och plockar apporterna klockrent.

Jolly alltid duktig, men trots att hennes spår bara ca 200 m långt så blev hon trött och hässjade mycket.

När vi kom hem, det blev ju inte så sent eftersom vi var så få, så klippte jag gräset på baksidan. Framsidan ska jag ta idag.

Berra stod på altanen med kameran medan jag svettades med klipparen.

Resterna av fläskfilén med svampsåsen blev sen dagens måltid. Rabarberpajen med vaniljsås satt som en smäck till kaffet efter.