Jag är ju dessvärre ganska dålig på att promenera för promenerandets skull.

Det är en evig tur att hundarna själva håller igång och springer betydligt längre än var jag går.

Men i det sköna vädret igår (det var ingen sol, men flera plusgrader), så dubblade jag min skogsvända med hundarna. Jag hade inte gått i dessa skoterspår tidigare, för jag trodde inte dom skulle hålla att gå i.

Maya sticker gärna iväg en bit och det bekommer henne inte att snön är djup.

En bit in i skogen stod Jolly och skulle äta på nåt. Det visade sig att det var några fiskar. Djur (troligen räv) har alltså burit iväg med fiskar över bilvägen och in i nästa skogsområde.

(Jag kan säga att hon fick lov att spotta ut)

Att ha tikskydd på Maya har visat sig vara omöljigt, hon biter eller kanar dom av sig och äter upp trosskyddet som ligger i, om jag inte snabbt hinner hindra henne. Men mormor Skorpan eller mamma Triss ser till att hon inte droppar blod på golven.

Jag har aldrig varit på Mentalvårdmuseet i Säter, trots att vi bott här så många år.

Jag kanske fick se tillräckligt av mentalvår på Beckomberga, då mamma var sköterska i mer än 30 år.

Men här fick jag i alla fall en upplysning om när museet öppnar igen.