Jag skulle träffa en tjej i går eftermiddag halv 4, för hon behövde lite råd för sin hund.

Eftersom jag hade ärende till bl.a Granngården för att köpa hundmat så var det enklast att vi träffades på brukshundklubben i Skoga.

Jag gick en promenad med hundarna i Tjärnan först. Eftersom det var så otroligt varmt så fick Skorpan gå kopplad, för att hon inte skulle komma på idén att pipa iväg in i skogen.

När Berra är med är det lättare att ha alla 4 lösa, men när jag går ensam är det svårare att ha full koll på Skorpan (dom andra sticker inte).

Jag fick korta av min tänkta runda för alla hundarna hässjade så häftigt i värmen.

När jag kom till klubben flåsade Skorpan och Triss fortfarande lite väl mycket, så jag band upp dom i skuggan under ett träd utanför bilen, med varsin blöt handduk på ryggen.

Men när jag en halvtimme senare tittade till dom, så flåsade Skorpan värre än någonsin, så jag förstod att det var bråttom att åka hem så jag fick kyla ner henne.

Jag stannade till i 30 sekunder och postade ett brev och såg då att det började krisa till sig riktigt för Skopan, hon hade kräkts och bajsat på sig, hon var helt blå i munnen och ögonen var fulla av skräck och dödsångest, hur hon lät när hon försökte få luft var hemstkt (jag gråter nu så tårarna trillar när jag skriver detta).

Jag körde milen hem som en galning, 150 på 80-väg och 110 genom byns 50. Tur att det nästan inte var nån trafik. Ringde till Berra (han låg ju och var dålig) att han fick ha vattenslangen i beredskap när jag kom.

Skorpan var i det närmaste medvetslös när jag bar henne från bilen till badbaljan på altanen och började spola henne med kallvatten.

Fy fasen det var SÅ nära att jag mist henne.

Hon darrade i hela kroppen, sen  jag kylt ner henne, och hade kramper i bakbenen, men piggnade till så hon själv gick i baljan då och då för att lägga sig i vattnet igen.

Nu mår hon bra och hon har ätit upp sin mat under natten.

Älskade Skorpan. (bilden tagen vid ett annat tillfälle)