Igår åkte vi till Västerås med Gabriella, för vår del var det årets första utställning.

Domaren, Annika Ultveit-Moe, som jag ställt för tidigare med framgång, var den här dagen väldigt hård i sina bedömningar.

Det delades ut många G, Sufficient och även flera diskades för rasotypiskhet.

Av totalt 15 hanar, så var det bara de två som deltog i championklass som fick ck.

I Ökl för hanar var det 7 st och bara en som fick exelent och det var Falcon (Travarens On Gard), men han fick nöja sig med  klassvinsten, för även han blev utan ck.

Kullbrodern Morris (Travarens Opal) hade ingen bra dag och blev tilldelad sufficient (godtagbar). 

När det sen blev dags för tikarna, så hade jag inte så höga förväntningar.

Onyx fick nöja sig med VG, men blev placerad 4 u ökkl. 

Lite anmärkningsvärt tycker jag ändå att det är, när samma domare gett Onyx exelent på hundbeskrivning i höstas,  och exelent och ck, klassvinst och placering i bästa tikklass för 6 månader sen.

Hon var inte blank i pälsen för dagen, men ska det betyda så mycket för helheten?

Maya debuterade som veteran, hon har ju tidigare gått i championklass.

Hon var ensam i klassen och fick sitt exelent, men även hon blev utan ck. Hon har fått ck av alla domare på sina senaste 20 utställningar, även av denna för 6 månader sen.

Nu biter vi ihop och tar nya tag, Gimo nästa i maj.

Idag blev min senaste (och troligen) sista valpkull 3 år.

Sugen på valpar blir man ju när man ser godingarna. Fr. v. Onion (Gösta), Onyx, Morris (Opal), Ozo (Duchess) och On Gard (Falcon)

Jag fick en bild idag på Gösta (Travarens Onion), som bor i Stockholm

Idag kom Peter hit och hade motorsågen med sig.

Han kapade sälgen rejält. Den var ändå uppe vid gatlampan.

Jag var inte hemma medan han var i farten, då var jag i Smedby hos Gabriella. Vi gick bl.a igenom hur vi ska lägga upp årets utställningar, eftersom hon måste planera sin ledighet i tid.

Igår hade hon lagt i sin brygga i älven, då uppe på land en bit, med redan hade vattnet stigit så mycket på ett dygn att en bit av bryggan låg under vattnet.

Nu laddar vi för morgondagen, då vi ska till Västerås på årets första utställning.

Det ska bli så kul att få träffa flera av mina valpköpare där.

Det är ganska mycket bilåkande nu.

Igår var det Avesta lasarett, Berras cellgiftsbehandling på f.m., sen fortsatte vi till Inger för att titta om det hänt något med Yrsas mage.

Efter 39 dagar så ser det tvivelaktigt ut. Mest samma överhull som från början.

På hemvägen hittade vi en skogsväg att ta en promenad på.

Även med en liten trevlig stig in i skogen.

Sen gjorde jag bort mig (igen). Vi stannade nämligen till i Hedemora för att äta, men jag missade att lägga fram P-skivan, så där satt onödiga 300 kr i böter när vi kom tillbaka till bilen efter en kvart.

Idag har vi först varit i Borlänge där Berras hörappareter justerades på Hörcentralen.

Åkte sen hem och 11-fikade, för att sen åka till Säter där Berra hade tid hos tandläkaren kl 13.

Ett par hål fixades och ganska prick 3.000 kr fick han punga ut för det!

Jag promenerade med hundarna utefter Ljustern, som hade sköljt, medan Berra var hos tandläkaren.

Efter sen lunch/middag, så gick vi ut och satte på plasten på växthuset, vilket var ett mindre elände att få till eftersom jag inte kan lyfta upp min högra arm.

Idag var vi till VC och fick vår fjärde coronaspruta. Nu är det bara att avvakta och se om jag ska få influensasymptom ett par dar den här gången också.

F.m.-fikat blev lite senare än vanligt, för vi fick besök av Pia. Vi satt ett par timmar i trevligt samtal.

Igår fick jag ett foto på Onyx bror Morris (Travarens Opal)

Även han är anmäld till Västerås, det innebär att jag får en uppfödargrupp där. Kul!

Även idag skiner solen och en stor del av snön försvinner. Förhoppningsvis slipper jag skotta på altanen i morgon när sotaren kommer, så stegen ska fram.

I morse kl 8 startade jag min resa till Uppsala.

Halv 9 hämtade jag upp Gabriella vid Hööks i Avesta (där hon skulle börja arbeta kl 14).

Efter att jag körde fel i Uppsala (igen) så hann vi precis fram till den tid vi skulle vara på SLU (10.20)

Alldeles otroligt trevliga människor tog emot oss med tacksamhet för att vi ville göra testet. Men minst lika tacksam var jag för att vi fick göra den.

Helt kostnadsfritt dessutom. Att det inte registreras på SKK, gör mindre tycker jag, för det finns ändå ett resultat som man kan ta med sig i sitt avelsarbete.

Det är ett andningstest som görs på trubbnosiga raser som fralla, bostonterrier, mops och engelsk bulldogg.

Normalt släpps man in en och en, men eftersom alla tre hundarna var min uppfödning och vi samåkt dit, så fick både Gabbi och jag vara kvar under testen.

Jag slapp dessutom ha munskydd eftersom jag är vaccinerad. Skönt, för jag har verkligen svårt för dessa.

Bilderna som följer är jättedåliga på grund av att ljuset i lokalen var helt fel, i alla fall för min mobilkamera.

Vi började med att väga hundarna, Falcon 13,4 kg, Onyx ynka 9,5 och Maya 12,1 kg.

Falcon stod först på tur, lugn som en filbunke.

Veterinären lyssnar på hjärta och lungor, sen lyssnas det på andningsljuden med både stetoskop Och ljudinspelning.

Sen var det dags att springa i rask takt med sin hund i 3 minuter och lyssnandet och mätandet gjordes om direkt efter det. 

Onyx var ganska uppspelt och hässjade en del, men det påverkade inte hennes andningsljud.

Veterinären avlöste mig i springandet när det var dags för Maya.

Vi fick så mycket beröm för våra sunda, trevliga och väluppfostrade  (hmm) hundar.

Andningen mäts sedan på en skala 0 till 3.  Alla tre hundarna hade 0! 

Strax innan Gabbi skulle börja arbeta kl 14, så släppte jag av henne vid Hööks. Jag tog sen med mig Falcon hem, eftersom Gabbi skulle ut på  ytterligare ett arbetspass i natt, på sitt andra jobb. (Hur fasen orkar den tjejen?)

Det blev lindrigt sagt full rusch här hemma när tre vildingar brakade loss, mattorna for som dammtrasor genom huset.

Efter ett par timmar så hade dom lugnat ner sig så pass att det t.o.m gick att fota dom utomhus.

Dom kommer nog sova ganska ovaggade i natt.

Idag är det två år sen Onyx och hennes syskon kom till världen.

Jag har hela tiden sagt att det var min sista kull, men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Så det kanske ändå blir parning i juli när Onyx väntas löpa nästa gång.

För man kan ju inte annat än längta tillbaka till den här tiden. Från vänster, Morris (Opal), Onyx, Falcon (On Gard), Duchess (Ozo) och lille Gösta (Onion). Namnen är vad dom kallas för hos sina ägare. Stamtavlans namn har bara Onyx. 

Den onödiga snön som föll så rikligt igår är det inte mycket kvar av idag, det droppar från taken och med solens hjälp är det sista nog borta under dan.

Sen kan man väl hoppas att vi slipper få nån mer snö och att våren kan komma nu på riktigt.

Åh vilken trevlig förmiddagstimme!

Joanna, på väg till Rättvik, stannade och 11-fikade och för att visa sina 8 veckors valpar.

Ute i uppvärmd bil väntade valparna medan vi fikade.

Jag ringde efter Gabriella så hon också kunde få träffa Joanna och valparna.

Jag tog risken eftersom hon nyss testats negativt på covid-19. Men vi satt på avstånd, jag vid ett eget bord och Berra i sin stol 5 meter bort.

Som vanligt när Joanna är här så klipper hon klorna på våra hundar, här får Maya sin pedikyr.

Innan Joanna åkte vidare så tog hon ut valparna en stund.

Man blir ju såå himla valpsjuk.

Valparna följer efter mamma Pudding (Neverfading's Keep Peek at the Peak).

Falcon (Travarens On Gard) var oerhört intresserad av vem som kissat i snön.

Idag är det ett vettigt vinterväder, visserligen ingen sol men heller inte så kallt med -4 grader.

Det får bli en sparktur med hundarna i byn.

Igår tog jag sparkturen nere vid fabriksområdet, där är det ju folktomt när ingen arbetar under helgen.

Nu börjar det bli dags att tänka på mat. Kanske blir det kroppkakor idag också, jag gjorde dubbel sats igår.

Vi hade bestämt att vi skulle ta vårt 11-kaffe i Dala Husby hos Gabbi vid hennes torp.

Torpet ska läggas ut till försäljning och jag ville gärna se det igen innan. 

Jag har bara varit där en gång, och det var strax efter att Gabbi köpt det för 15 år sedan.

Maya och Onyx hade fullt upp att freda sig mot den närgångne Falcon.

En närbild av den översta bilden visar att Onyx har tagit ett rejält tag i kinden på Maya.

Den här soffan köpte Gabbi av min mamma för ca 35 år sen. Ovanligt att en 20-årig tjej var intresserad av en sån gammal möbel.

Vi gjorde några strandhugg i skogen runt Gabbis ställe, men hittade dessvärre ingen svamp.

Tur att inte hundarna såg den här älgskallen.

Här blev det lite trafikstopp en stund, men ganska intressant att titta på hur skickligt timret plockades av och las i dikeskanten.

Eftersom vi ändå var ute och åkte, så åkte vi till Fjägeråsen, en skog som vi ofta var till när vi bodde i Stora Skedvi. Tur att vi hade lite extra fika med oss, så det var ingen större brådska att ta sig hem.

Men jösses vad en skog kan förändras på 12 år. 

Lite svamp hittade jag i allafall, men framför allt var det kopiösa mängder med lingon och blåbär.

Berra fyllde några bärplockare med  lingon, det gick ju på ett kick. Jag handplockade blåbär.

Vi åkte även till Säter på vägen hem, jag hade ett paket att hämta ut på macken. Har köpt en ny värmefläkt att torka svamp med.

Hemma igen så lagade jag mat som åts sent, för det tog ju lite tid att steka en fläskkarré i gryta, till den blev det svampsås så klart.

Sen rensade jag svampen och bären och nu tar jag kväller.