Jag hade sovit lite bättre än föregående natt, så vi åkte ganska tidigt på morgonen för att få en parkering nära Arenan, dagen innan hade vi fått gå ganska långt, vilket Berra hade svårt för, trots att stavarna var med.

SKK-utställningen hölls i Arena Vänersborg. En hall som var otroligt dåligt ventilerad så det var väldigt varmt där inne.

Helt otippat dök Joanna upp med Falcon. Hon skulle ändå ner för att hämta hem en dräktig tik, så hon hade tagit Falcon med sig.

Jag hade ju strukit honom dagen innan, tur att jag inte hunnit göra det på söndagen också.

Med facit i hand, så kunde han lika gärna varit kvar hemma, för han fick sitt livs första VG av den tyske domaren.

Valparna gick i en annan ring för en annan domare. Deras bedömning började när vår var klar.

Det var en hel del lite märkliga domslut tyckte jag och flera med mig. En hund som tog sitt sista cert igår och blev champion, fick den här dagen nöja sig med VG.

En annan hund, som han först gav VG ändrade han till exelent och även CK.

Han var väldigt intresserad av hur hundarna rörde sig, så jag fick väl lite förhoppningar om Maya, för är det nåt hon kan så är det att röra sig bra.

Eftersom Maya åter var ensam i klassen så blev hon Bästa Veteran.

Men jag kunde ju aldrig drömma om att hon skulle slå alla tikarna och bli Bästa Tik, därtill BIM. Birgitta BIR med Titus. Det var inte första gången vi två stått BIR och BIM på en utställning.

Här poserar vi med domaren Eberhardt Jochen efter utställningen, han var helt lyrisk över hennes rörelser. Maya fick även nordic show cert. (foto Joanna)

Vi stannade inte till någon BIS-final, för nu ville jag bara köra hemåt.

Helgens rosettskörd.

Bilen är åter packad och nu tog vi med oss Falcon hem. Han blir kvar här till helgens utställning i Leksand. Gabriella har flugit till Norge för att starta upp ytterligare en Hööks-butik.

De första 10 milen hemåt var jobbiga, jag var trött och hade ont i ena axeln och höften och jag undrade en stund om jag skulle klara resan.

Men sen vi stannat en stund och ätit en torr räkmacka så piggnade jag till.

Vi gjorde ytterligare ett stopp vid Röda jorden, mellan Lindesberg och Riddarhyttan.

Det blev lite fika och hundarna fick springa av sig en stund.

Klockan var ca 20 när vi kom hem. Åter hade jag klarat att köra 80 mil över en helg. Man kan om man vill (men det får inte bli nån vana).

Gabriella kom med mat till Falcon, innan hon tog kväller.

Då får jag plötsligt se en igelkott inne på tomten, eftersom jag minns hur hundarna betedde sig förra året så ville jag inte ha den kvar där.

När jag öppnade grinden för att kotten skulle kunna gå ut, så var den inte det minsta rädd, trots att jag stod så nära och höll upp grinden för att den inte skulle åka igen.

Jag gick in efter hundmat och vatten.

Kotten knallade fram till maten på en gång   

Hen tippade på skålen för att komma åt maten bättre. Jag får sätta ut en lägre skål.

Igelkotten var så orädd, att Gabbi kunde fota den mindre än en meter ifrån den.

När det tråkigt nog visade sig att Gabriella omöjligt kunde åka till Vänersborg på utställningen så tog jag beslutet att köra själv de 40 milen med Berra som resesällskap.

Så fredag morgon packade jag vad som behövdes för att övernatta i Trollhättan och sedan klara två dagars utställning i Vänersborg.

Tyvärr var Thomas och Katinka upptagna hela helgen med gäster ute på båten (i Lysekil).

Klara för avfärd, vi kom iväg vid 12-tiden.

Som oftast stannar vi och rastar oss själva och hundarna vid Borasjön, som är ca halvvägs. 

Vi hade hela huset för oss själva.

I biblioteket var det lite ommöblerat sen senast vi var i Trollhättan.

Efter en sömnlös natt åkte vi till Vänersborg på lördagmorgonen.

Dvärghundsklubben hade sin utställning utomhus i strålande sol, men med kraftig blåst, som tilltog allteftersom dagen gick.

Det blev just inga bilder tagna.

Men här är Åsa med en av sina valpar.

De två championhanarna Birgittas Titus och  Martins Master Djon.

Domare var Lee Grogan, en trevlig kille från Irland.

Maya var åter ensam veteran, så det blev ju klassvinst. Eftersom vi inte hade annat för oss så stannade vi till finalen.

Där mötte Maya många fina veteraner, domaren som dömde BIS-veteranen var samma domare, Eberhardt Jochen, som skulle döma frallorna dagen efter. Han bemödade sig knappt med en blick på de hundar som var med, som han inte dömt tidigare under dagen. Ingen visades på bord där det skulle varit förhandsgranskning. Maya åkte ut per omgående och han placerade de hundar som han dömt tidigare under dagen.

Jag ser ofta detta bland utländska domare, att de inte tar sitt finaluppdrag så värst seriöst.

Jag bryr mig inte om att få en oplacerad hund i finalen, men jag vill i alla fall att domaren ska ha tittat på den. 

På kvällen köpte jag lite kallskuret och potatissallad i ICA-butiken, som ligger mindre än ett stenkast från Thomas och Katinkas hus.

Eftersom Onyx var med ner, men inte till utställningen, så hade jag kommit överens med barnbarnet Victor att han skulle komma och ta ut Onyx på en promenad på dan.

Senare på kvällen kom Victor och Nova och vi satt ute ett par timmar i den sköna kvällssolen på balkongen.

Mayas kritik, inte alldeles lätt att tyda.

Söndagen tar jag i ett eget inlägg.