Det blev ett abrupt slut på det soliga vädret. I.o.f.s har det regnat flera eftermiddagar och nätter, men det har varit soliga fina förmiddagar.

Igår skulle vi spåra igen. Marianne hade lagt ett helt osnitslat spår med många apporter till Maya, men tyvärr var det så soligt att det blev för varmt i bilen och Maya hässjade redan när hon skulle börja spåra.

Ett spår som då legat närmare två timmar. Hon var inte så intresserad, rullade sig i mossan för att få svalka. De två första apporterna tog hon, men sen bröt jag.

Hämtade Jolly i stället, hon gick spåret klockrent och plockade upp de återstående apporterna.

Eftersom Jolly är tröttare för var dag som går, så spårar jag normalt inte med henne längre. Hon får nöja sig med kortare promenader.

Idag har hon dessutom mått dåligt, hade kräkts inne inatt, åt inte sin mat igår kväll. Dessutom ville hon ut halv 4 i morse.

Jag vet att hennes tid håller på att löpa ut, men fortfarande är hon en glad hund, som uppskattar det som sker runt henne (om hon är vaken får jag väl tillägga).

En som nyligen fått sluta sina dagar är Sigge svamphunden, vars blogg jag följt i många år.

Där gick det väldigt hastigt, från att ha simmat och badat i alla sina sjöar och letat svamp, så blev han så dålig i bakdelen att han fick somna in häromdagen. Sigge och Jolly var i princip jämngamla.

Jolly har ju också varit en duktig svamphund, men inte markerat så många olika sorter som Sigge kunde. Så förra året blev nog sista året som Jolly hjälpt till att hitta f.f.a trattisarna.

Idag hade jag packat fikakorgen på f.m för att ta en vända till skogen och rekognosera svamp och bärmarkerna. Det kan ju vara bra att veta var det finns skog kvar när min syster kommer hit om ett par veckor för att hänga med ut i skogen.

Men dels fick jag ett telefonsamtal från en av mina valpar (Allan, som blev omplacerad), dels började det att regna, så fikakorgen packades upp igen här hemma.

Men vi tog ändå bilen och åkte en vända (hundarna satt redan i och väntade).

Dessvärre regnade det så våldsamt när vi åkte till Norn (åkte den ena vägen dit, tog den andra hem).

Det blev en resa på ca 2,5 mil i krypfart utan att hundarna fick komma ut.

Men jag hittade ett fantastiskt hallonställe, där det förmodligen kommer finnas hur mycket som helst om en vecka eller två.