Idag har vi varit bjudna på sopplunch i Torsång.

Efter soppan fick vi äppelpaj och vaniljsås, dessutom Lenas jättegoda pepparkakor, som hon har ett specialknep för att göra supertunna.

För att förklara rubriken "smart hund", så måste jag berätta om Maya och ett upphittat ben.

I förrgår hittade Maya en liten benknota från något djur, som hon noga behöll för sig själv och bar på under hela promenaden.

Det hjälpte inte att Triss försökte springa ikapp för att ta benet.

Igår plockade hon upp benet igen, som hon fått släppa ifrån sig vid bilen.

Hon bar på knotan genom promenaden, men när vi var ca 500 m från bilen på hemväg så försvann hon in i buskaget och grävde en grop, la i benet och puttade snö över med nosen. Har aldrig sett henne göra så tidigare.

På dagens promenad, så stack hon som en pil när hon kom ur bilen, jag förstod att hon hade benet i minne, men det var ju flera hundra meter dit, så hon kollade på lite andra ställen först.

Men här har hon kommit fram till rätt ställe och gräver fram sitt ben...

som hon stolt kommer fram med, det hade ju snöat ganska mycket, så det låg ju ännu djupare nu.

Jag fick springa fort efter henne för att hinna ta kort med mobilen.

På tillbakavägen grävde hon ner benet på ett nytt ställe, nu bara ca 50 m från bilen. Här är det just begravt och klart.

Roliga Maya! Men tänk om hon ville använda sin klurighet tillsammans med mig. Men samarbete ligger inte för henne tydligen, eller så är det bara jag som är så trist att jag inte har hittat motivationsknappen än.