Undrar om inte måsen fått lite hybris, när den tror att den kan skrämma bort mig och kameran med en störtdykning.

När vi åkte hem i söndags , så stannade vi ocj fikade vid Borasjön.

Där fick vi sällskap av en ganska orädd skrattmås (tack för namnet Hillevi).

När vi kom så spatserade den på vägen framför oss med högburet huvud.

Den vågade sig lite närmare när den såg att den kunde få en matbit.

Här flyger den iväg med en brödbit, som den kunde sätta i sig på behörigt avstånd.

Men så kom det några större måsar (trutar?) och ville vara med. Då blev "vår" mås sur och hotfull.

Den tidigare så elegant sträckta halsen sjönk ihop mer och mer till den knappt hade nån hals över huvud taget.

Det är intressant att studera djur, vad det än är för slag.