Det känns som all ålder är relativ, för inte vet jag hur det ska kännas att fylla 76, jag tycker nog mest att det är en siffra.

Jag hade räknat med en helt vanlig dag, på ett sätt blev det det också, men jag har blivit grattad per telefon hela dan och ännu fler har uppmärksammat mig på face book.

Lagom till f.m-kaffet kom Anders och Kerstin med en blomma

Marianne ringde först och kollade om vi var hemma, hon tänkte i så fall åka till Elsa Anderssons konditori i Norberg och inhandla en tårta.

Jag bjöd på kycklinggryta. Efter den blev det intressanta samtal i flera timmar.

Tårtan till kaffet efter maten var jättegod.

Nu håller Peter på att packa ihop, för i morgon bitti åker han igen. Har då ett annat boende fram till han får tillgång till sitt hus.