Skorpan är nästan kamouflerad bakom riset.

Idag fick Triss följa med på skogspromenaden.

Hennes promenad blev kortare än Jollys och Skorpans, för hon har ju inte gått så mycket på sistone.

"Tuttlisa" var så glad att få snusa ute i skogen igen.

För första gången sen valparna föddes så har jag sovit en hel natt. Så himla skönt att få vakna av sig själv halv 7. Visserligen hade jag vaknat av pip ett par gånger, men somnat om igen och ingen hund har begärt att få gå ut och kissa mitt i natten   

Valparna är otroligt lugna i lådan, sover och äter. Triss har gott om mat till dom och hon lämnar inte lådan frivilligt. Valparna är nu 12 dagar, så hon skulle inte behöva ligga där dygnet runt.

På den här hyllraden i biblioteket finns det mycket historia om hästar i allmänhet och travet i synnerhet.

Det är inte bara på tillvaron man kan sätta guldkant.

Förr var det guldkant på mycket porslin. Övre bilden en kopp som jag fått av min mamma (12 st för övrigt), hon hade samma intresse som jag för att handla på auktion. Mellanbildens kopp kommer från Berras hem.

Nedre bildens små glas med guldkanthar hamnat här via nåt av mina auktionsrop.

Här kan man välja vilken kork man vill sätta i vinflaskan. Jag har aldrig använt nån av dom, men möjligheten finns ju.

Igår hände något som jag aldrig nånsin mer vill uppleva.

När Berra gjorde vår frukost, (jag är ju fortfarande jättetrött på morgonen p.g.a att jag hör valparna hela tiden på natten eftersom jag har valplådan vid sängen) så la han sin morgonmedicin i min skål, vi har varsin glasskål där vi från dosetterna häller över medicinen.

Så här ska det se ut, (jag tar bara glokosamin, pronaxen och silica) men hans tabletter låg alltså i min lilla skål. I samma ögonblick som jag svalde alla med vattnet, så registrerade jag den lilla rosa tabletten. Morfin... jävlar!

Förutom morfin, som jag absolut inte tål, (kan inte ens ta hostmedicin med morfin utan att kräkas efteråt) så var det ganska hög dos kortison, hjärtmedicin, tablett (som nyss satts in dubbel dos av) mot högt blodtryck (jag har snarare lågt blodtryck), samt en tablett  för blodförtunning.

Det tog ganska precis en halvtimme innan allt började snurra, och jag mådde allt mer illa, men jag kunde inte kräkas (än).

Jag ringde 1177, fick veta att det inte var direkt farligt, men jag skulle säkert må dåligt (vilken underdrift), illamående och yr av morfin och hjärtmedicinen, speedad av kortisonet. Jo tack, på grund av kortisonet kunde jag inte sova på hela dan, trots att jag blev liggande oförmögen att ta mig ur sängen.

Provade faktiskt att fika vid halv 12, men det kom upp igen fortare än kvickt. Försökte även få i mig lite te på kvällen, men med samma resultat.

Kräkhinken vid sängen kom väl till pass, eftersom jag inte kunde ta mig tillräckligt fort till toan.

Jag kunde inte ens lyfta på huvudet för att titta på dom små liven.

Berra fick köra dubbelskift, passa på både valparna och mig.

Inte ens idag är jag helt återställd. La mig i ett varmt bad i morse, lite gott gjorde det allt, men jag har huvudvärk och är fortfarande både darrig och yr. Men jag är ju på benen i.a.f

Nu har småttingarna börjat öppna sina ögon, dom har mer än fördubblat sin födelsevikt. Triss är en riktig mjökko, valparna är otroligt trinda om magen. (Dom är 10 dagar gamla nu, men på bilden är dom en vecka).

Har man diat så man slocknat på detta viset så är man väl en liten fyllehund, Travarens My Own Pride en veckas gammal.