Är det nåt jag längtar efter så är det att gå i skogen en skön höstdag och hitta såna här läckerheter

Syrenhortensia är en av mina favoritbuskar. Jag kan inte låta bli att beundra årets enorma blomprakt.

Det får bli en närbild också.

Häpen, det är bara förnamnet. Snarare fly förbannad.   

Vad har man innanför pannbenet om man gör så här i naturen. Det är såna här idioter som gör att skogsägarna sätter upp bommar för vägen, vilket innebär att vi skötsamma inte kan komma åt bär och svamp. Detta såg jag idag ovanför Olshyttan, när vi var ute med hundarna och jag plockade blåbär.

Vi har bara ett enda fruktträd, i allafall bara ett som bär frukt, men det börjar bli rejält vildvuxet och många av äpplena är skadade av ohyra. Det finns även ett päronträd (som borde jämnas med marken) och ett plommonträd, som tydligen förtog sig för ett par tre år sen då det var hur mycket plommon som helst, men sen dess nada.

Några fjäll av annan sort än kottens fjäll lär jag inte hitta på dom här breddgraderna. Men kotten räddade i allafall ett tema.

Jag har ofta undrat vad den har fällan är ämnad för. Vad har man tänkt fånga i den?

Man blir så himla besviken när man kommer till sin gamla svampskog och finner den så här.

Skogen som syns i bakgrunden på den övre bilden är för mörk, där har aldrig funnits nån svamp.

Barnbarnet Tobias är tatuerad på många ställen på kroppen, de här är nog hans första och dom tycker jag är lite rara.