Jag väntade ju mest hela dan igår på att veterinären skulle ringa från djursjukhuset så jag kunde åka och hämta hem Maya.

Men när de äntligen ringde så var det för att säga att Maya skulle bli kvar och inte få komma hem.

Hon hade blivit sämre, svarade inte på deras medicineringar och hade fått morfin mot smärtan. Hon hade  väldigt ont i örat och något neurologiskt hade hänt i hjärnan så hon var sämre i sina reflexer och i sin yrsel.

Hon skulle behöva sövas och opereras i örat, förmodligen två gånger. Dessvärre med ganska dålig prognos för att hon skulle bli helt bra.

Efter många tårar så beslutades det att Maya skulle bli avlivad (vilket gräsligt ord).

Jag trodde mitt hjärta skulle brista och jag kunde inte sluta gråta när vi slutat samtalet.

Visserligen var Maya 10 år och 7 månader, men hon var ju så pigg och i så bra kondition, vilket alla kan intyga som sett henne i veteranklassen på utställning

Det var absolut inte så här det skulle sluta. 

Det är tur att jag inte skriver det här på papper, för då skulle det inte gå att läsa p.g.a mina rinnande tårar.

Avslutar med en bild från april 2014 när Maya är 9 veckor gammal.

Som flera säkert redan har sett, efter mitt inägg på FB igår, så är Maya sjuk.

Det började i förrgår (onsdag) med att hon var låg och inte ville äta. Jag tempade henne och hon hade 39,4 i feber.

Maya var nära mig hela dagen

På kvällen började hon vingla och kunde knappt stå på benen

Igår morse ringde jag till Falu Djursjukhus och jag fick komma akut på en gång. 

Misstänkte inflammation i innerörat, flera prover togs. I värsta fall hjärnhinneinlammation.

Det var så synd om Maya, för hon blev så förvirrad över sin yrsel.

När jag kom hem ringde veterinären, hon hade fått svar på proverna.

Sänkan var hög och även de vita blodkropparna, så jag fick åka tillbaka.

Vi åkte när Berra kommit hem från dagverksamheten så jag fick sällskap.

Maya blev inlagd och en datortomografi skulle göras på kvällen.

Svaret kom per telefon sent på kvällen. Ingen hjärnhinneinflammation i.a.f., men en kraftig inflammation i vänstra innerörat. Hon skulle få antibiotikadropp och stanna över natten.

Nu väntar jag på att veterinären ska ringa, så jag får åka och hämta hem henne.

Ute regnar det och är ett heltrist väder.

Jag har dammsugit på morgonen, men det blir bara några få rum i taget, då allting fortfarande är så tröttande.

Visserligen är jag fortfarande väldigt matt i kroppen. Men nu har jag varit feberfri i några dagar.

Att gå med hundarna i skogen tar all min energi, även om promenaden är kort. 

Lite har jag ändå gjort under veckan.

Även om skogsturerna varit korta, så har hundarna varit nöjda och lite svamp får man ju ändå med sig hem.

I torsdags hade jag tid för service på KIAn i Avesta. Väntade i bilhallen en timme medan bilen blev klar. 

Eftersom Berra var på dagverksamheten så passade jag på att häsa på Inger (det var så länge sen) på vägen hem.

Där fanns en liten Ingo, 4 veckor gammal. En valpning med många komplikationer, så det blev bara en valp kvar.

I fredags åkte vi till Borlänge och blev klippta.

Igår lördag, åkte Gabriella, Annika och jag till veterinär Monica Stavenborn i Bro och BOAS- testade våra hundar.

Falcon, lugn som en filbunke fick BOAS 0.

Annika och Alma i sin 3 minuter långa promenad i raskt tempo. Även Alma med BOAS 0, dessutom med öppna näsborrar, vilket är väldigt ovanligt på frallor. De allra flesta har något knipta näsborrar.

Gabriella gick med Onyx, så jag slapp. Dessvärre är Onyx både skendräktig och överviktig för dagen, vilket enligt veterinäre kunde vara orsaken till att hon fick BOAS 1.

Onyx hade ju 0 i Uppsala för 2 år sen, men den testen får inte räknas. Veterinären tyckte att jag kunde göra om testen om ett halvår, men det struntar jag nog i.

Kanske tar jag en kull till våren, eller inte.

På vägen hem stannade vi och f.m-fikade på BilTema i Avesta.  

Äntligen kunde jag, efter mer än en månad, ta bilen och åka till skogen med hundarna.

Onyx och Maya var så glada att änligen få komma ut i skogen igen.

Maya har gnuggat nosen så hon har tappat allt pigment på överläppen. Jag vet inte var hon gör detta.

Naturligtvis var svampkorgen med till skogen, men resultatet var inte mycket att skriva hem om.

Dessutom blev jag otroligt trött av den korta skogsvändan. Jag har feber även idag och hostan är inte att leka med.

Efter att vi ätit (köpt färdiglagad mat), så var det dags för mig att ta mig lite vila på sängen.

Jag är utan tvekan bättre från coviden, men tröttheten kan vara ganska förlamande.

Efter att inte ha varit utomhus på en månad p.g.a covid, så var det underbart att kunna åka på utställning till Högbo i helgen.

Visst var jag lite ostadig på benen, men alla var så gulliga och erbjöd sin hjälp och såg till att jag höll mig stilla och drack tillräclkligt de solvarma dagarna. Det var 25 - 27 grader.

Travarens Quick Pay, Loke, gjorde debut i valpklassen 6-9 månader. På lördagen blev han 3:a av 5 st, men utan hp.

Jag tror hans ägare var lite missnöjda, för det uteblivna hp't eftersom jag hela tiden sagt att han är jättefin.

Men på söndagen gick det bättre då han fick sitt hp, placerade sig 1:a och blev BIR valp.  Domare var Kitty Sjong från Danmark.

Gabriella visade inte bara Loke, utan även sin egen valp Cookie, och Falcon, som fick exelent båda dagarna, även ck på söndagen.

Och Maya, som blev Bästa Veteran båda dagarna.Fyra bästa tik på lördagen.

Och på söndagen 3:a BIS-veteran!

Även om det var jättekul att komma på utställning igen så visst blev jag trött.

Igår och idag har jag feber igen och har legat och vilat i omgångar.

Jag känner ändå att coviden har tagit en vändning, och bortsett från hostan så är jag ganska frisk nu.

Nu laddar vi för Sundsvall 5-6 oktober. Om jag inte kan följa med så tar Gabbi med sig mina hundar dit.

Idag är första dagen på 4 veckor som jag inte har feber. Kan det här eländet äntligen vara över snart.

Jag har klätt på mig idag och ska försöka vara uppe så mycket jag orkar.

Kanske jag rent av kan gå ut lite på tomten.

Berra hamnade dubbelt upp på lasarettet för några dagar sen.

I torsdags hade han tid på kirurgen i Falun och fick äntligen sitt vänstra ben kärlsprängt.

Han kom hem på e.m., men på kvällen trillade han, blev förvirrad och fick ont i bröstet, så det blev ambulans till Avesta lasarett, där han blev kvar ett par dagar.

Det enda som är sig likt är hundarna, de finner sig, tack o lov, i det mesta.

Idag kanske jag rent av ska prova att dricka kaffe, vilket jag inte gjort sen jag blev sjuk för 4 v sen. Blotta lukten av kaffe har gjort mig illamående.

Jag längtar så efter att få komma ut i skogen och få plocka lite svamp. Med blåbär är det nog kört nu, så för första gången i mitt liv så har jag inte ett årsbehov av blåbär i frysen.

Syrenhortensian går mer och mer i höstfärger.